Macbeth en studie i nuet

1989 sätts den första föreställningen upp i Roma klosterruin. Premiärpjäsen är Shakespeares En Midsommarnattsdröm och regiseras av Martin Alskog. En då 43-årig Thomas Segerström spelar både hertigen av Aten, Teseus och alfernas konung, Oberon.
Det är 20 år sedan nu.
Starkt varumärke
Under tiden har Romateatern växt till Sveriges kanske mest populära sommarteater och ett av Gotlands starkaste varumärken. Envist har man hållit kvar vid sitt Shakespearekoncept. Bara en gång har den kedjan brutits - 2008, då man satte upp Gogols Revisorn.
Under tiden har också Thomas Segerström gått från skådespelarensemblen till regissörsstolen. Det är Segerström som regisserar sommarens Macbeth - pjäsen som ser ut att bli den sista i klosterruinen. Bidrag och stöd till teatern har under de senaste åren inte alls varit lika stora som tidigare.
Nuets konstart
- Nu är det ju inte säkert att det blir sista gången, men om... klart det känns lite vemodigt. Samtidigt är jag stolt, vi är ju sommarteatrarnas Rolls Royce och vi når ju en publik som sällan annars går på teater. Vi hoppas självklart att det ska lösa sig till framtiden, men just nu går det inte att tänka på. Nu är det Macbeth som gäller och vi måste befinna oss i nuet för att prestera. Teatern är ju
nuets konstart.
Vad vacker hon är. Lady Macbeth, den vithåriga kvinnan med den svarta klänningen. Utan ett ord omfamnar hon sin man när han kommer in i borgen. Hon vet ju redan. Hon har fått brevet, där han berättar om spådomarna.
Macbeth vill inte slita läpparna från sin hustru. Kung Duncans ord ekar inom honom: "Det Cawdor förlorar, är vad Macbeth nu vinner".
En spådom har slagit in - ytterligare en återstår.
Och nu har ödet spelat dem rätt i händerna. Kungen är på väg för att besöka paret.
Med Kungen borta är tronen så gott som Macbeths. Frågan är om det är värt det. Om han skulle klara det.
- Vågar du inte, hör han sin hustru säga, är du inte en man?
- Det är en väldigt stor utmaning att tolka Lady Macbeth. Det finns ju så många bilder och klichéer om henne, att hon är genomond. Men jag tror inte på det där. Lady Macbeth vill bli mäktigt - och då gör hon onda handlingar för att komma dit, men det betyder inte att hon bara är en ond människa. Och det är väl där utmaningen ligger, att publiken ska få lite förståelse för henne.
Ond som få
Hon som har fått i uppgift att gestalta kvinnan som kallats för världsdramatikens ondaste, heter Louise Ryme och får kisa lite när vi pratar. Vi sitter i solen ett par timmar innan genrepet ska börja.
- Jag har varit här och tittat några gånger, men det här är första gången som jag spelar - och det ska bli svinkul. Det är ju ett sånt häftigt ställe med ruinen, naturen, himlen, vinden som drar genom håret. Allt finns redan här.
Shakespeare skrev Macbeth i början av 1600-talet i en tid då astrologi och tarotkort var vanliga verktyg för att försöka styra ödet. Pjäsen bygger på gamla krönikor och legender om när Macbeth blev Skottlands kung.
Pjäsen i korta drag:
Macbeth, fältherre, hjälper sin Kung Duncan i ett viktigt slag. På väg hem möter han tre häxor. Deras spådom: Macbeth ska bli jarl av Cawdor och kung av Skottland.
Kombinationen av Macbeths förträfflighet under slaget, och jarlen av Cawdors förräderi mot kungen slutar i att Cawdor avrättas - och Macbeth tar hans plats.
Han berättar för sin hustru om spådomarna och de båda ser sin chans att se till att även den andra förutsägelsen går i uppfyllelse när kungen kommer på besök.
Kungligt paranoid
De mördar kungen, skyller på hans son Malcolm som flyr till England och - boom, boom, swop, swop - så sitter Macbeth på Skottlands tron.
Men nu börjar verkligheten komma ikapp den nyblivne kungen. Både Macbeth och hans fru börja tala i sömnen. Macbeth blir paranoid. Han terroriserar sitt folk och låter mörda sin närmaste vän, Banquo. Hans forna vänner sviker honom och inställer sig hos Malcolms armé i England. En Malcolm som är redo att återta kronan i Skottland.

Alla sitter ner längs det långa bordet. Alla väntar på honom. Lady Macbeth, på andra kortsidan, och längs långsidan, Skottlands hövdingar - Macduff, Lennox, Ross.
Alla väntar på honom. Skottlands kung. De väntar på att han ska sätta sig vid högsätet.
Men platsen är upptagen.
Banquo sitter redan där, nonchalant. Och pekar på honom.
Han försöker greppa efter logiken, Banquo är död - det har han fått bud om. 20 knivhugg rikare ligger han i ett dike.
Men han sitter på stolen. Och nickar.
Macbeth öppnar munnen. Hör hur han skriker.

Daniel Larsson gör också sin första sommar på Romateatern. Och han gör det som pjäsens huvudrollsinnehavare.
- Hur jag ser på Macbeth som karaktär? Han har ett otroligt starkt driv, men samtidigt en väldig ångest. Han trampar över lik för att komma dit han vill, men det kostar mer än han tror. Och så ser det ju ut idag. Alla vill någonstans. Inom näringsliv, media eller något annat som anses häftigt. Frågan är vad man är beredd att göra för att komma dit. Blir man lycklig när man är kung?
Ha-galen
Macbeth är alltså en fyrahundra år gammal pjäs, med en handling som utspelar sig ännu längre tillbaka. Mottaglig för en svårkoncentrerad och dramatiskt övergödd 00-talspublik?
- Jag tycker faktiskt att Macbeth är väldigt aktuell idag. Människan vill nå makten, nå kändisskap. Och hon gör vad som helst för att komma dit. Sen gillar jag också att den handlar om att inte glömma bort nuet, säger Louise Ryme.
Hon fortsätter.
- Du vet, man tror att man ska må så mycket bättre om man bara får det där jobbet eller kan köpa det där huset, "då börjar mitt riktiga liv", typ. Men det där är ju bara bullshit.
Vet vad som funkar
Macbeth har gått en sommar tidigare på Romateatern. 1998 var året och då som nu stod Thomas Segerström för regin.
- Vi har slipat till det konstnärliga svärdet, vi har ju erfarenhet från förra gången och vet vad som funkar och inte. Det gör det roligare att arbeta och vi kan garnera tårtan lite mer. Vi har också försökt fokusera mer på huvudrollerna. Som Macbeth. Han försöker leva upp till den bilden hans fru har av en handlingskraftig man. Så det blir lite identitetsproblematik, vad händer när du kliver ur dig själv? säger Thomas Segerström.
- Men på något sätt kanske den är ännu mer aktuell idag. Jag menar, karriärister har alltid funnits. Men jag upplever stressen och kampen i ekorrhjulet större idag. Allt ska gå i en sån hissnande fart nuförtiden. Man klarar inte av att stanna i nuet, vilket är konstigt - för det är egentligen bara i nuet som vi kan fatta vettiga beslut. Men man lever ofta på något sätt i en värld som komma skall.
Var det därför ni valde Macbeth som sista uppsättning på Romateatern?
- Den har så mycket. Kampen för att bli något, utslagningsmekanismerna, Macbeths inre monolog. Men så handlar den också väldigt mycket om maktmissbruk, och det är ständigt aktuellt. Vi tror att vi lever i en upplyst värld av demokrati, men så låter vi en Hitler eller en Macbeth komma till makten. Därför tror jag den här pjäsen är bra väckarklocka om medborgarens tillkortakommanden.
Under vad som ser ut att bli den sista sommaren i Roma vilar Macbeths ande över ruinen. Och den 23 juni är det premiär - för en pjäs och en teater som söker nuet.

De närmar sig Borgen. Omöjligt. Han är osårbar. Det försäkrade ju häxorna honom när han var där andra gången. Ingen av kvinna född kan döda honom.
Men nu närmar de sig.

Macbeth en studie i nuet

När Romateatern närmar sig sin sista föreställning väljer man att damma av Macbeth. Den girige krigsherrens trauman är lika aktuella idag som någonsin.