Flyktingreform

Världens bästa Ö Jag har länge förundrats över vårt märkliga system för flyktingmottagande. Människor flyr från krig vilket för mej är en naturlig reaktion då det är krig. Vem vill ha bomber och otrygghet kring sej själv och sin familj? Ingen kan väl på fullt allvar säga att det vore logiskt att stanna kvar och tillbringa sina dagar på jorden i ett sådant olustigt klimat.

Vi är snälla många gånger och debatterar hur många som ska få komma och självklart är det också naturligt. Det är ju ett ganska osäkert system vi har både för flyktingar och oss själva. Ska förklara hur jag menar.

Vem som lyckas komma till Sverige beror ju på vem som har kraften att fly, vem som har pengar till att fly, om dom är pojke eller flicka och att det finns flyktingsmugglare som är så pass humana att dom erbjuder en någorlunda säker tjänst. Vi ska ju också minnas att flyktingsmugglare ofta inte är godvilliga västlänningar som vill hjälpa till utan i regel ingår i organiserad brottslighet.

Vi chockas över hemska bilder på nyheterna från drunknande på havet och förfaras över hur människor tar sej sådana risker. Men det är ju samtidigt det system vi har så vi ska väl acceptera det eller helt enkelt fundera på om vi kan bättre.

Så vilka som kommer hit avgörs inte av behovet av en fristad utan det tar vi när de om dom nu kommer fram på plats och kanske bedöms dom som icke godkända och skickas ut. Medeltidklass på den skulle jag vilja påstå. 

Med andra ord har vi inget system utan som det ser ut idag blir det lite som det blir. Inte bra enligt mej och jag tror att man kan tänka på ett annat sätt.

Det är svårt att tänka rationellt när det gäller människor och humanitet, men det måste nog göras för att ta oss framåt lite. Frågan som man såklart inte vill ställa, men indirekt tar beslut på med skygglapp är ju hur många vi kommer ta emot.

Det är behovet som ska avgöra, men samtidigt vet ju alla att det inte fungerar så idag. Ala som jobbar med flyktingar ser ju hur de principen faller då det snarare är slumpen som avgör vem som får stanna.

För mej känns ett system som bygger på att man mer på plats bedömer behovet och helt enkelt flyger flyktingar dit dom ska få leva, så att dom får leva. Inte kan man väl ta beslut om detta tänker väl någon, men självklart är rätten till liv och lycka en fråga vi måste ta beslut om för annars görs det åt oss och sannolikt med ett dåligt utfall.

Alla länder får ha kvoter som inkluderar ett komplett mottagande och en planerad integration. Sverige kan vara först med detta och andra kan ta efter när dom ser hur bra det fungerar. Ingen tror ju på att andra kommer ta efter, men hur det än är så behöver ju inte det hindra oss från att göra rätt.

Flykten kan vara tillfällig till ett grannland, men såklart också permanent till Sverige. Detta innebär att de slipper drunkna, våldtas eller kanske misshandlas på vägen. Vi stödjer inte heller organiserad brottslighet indirekt som vi faktiskt gör idag.

Skulle SD eller nazister ta över Sverige så är ju inget förlorat för dom då har dom ju ett system där dom enkelt kan reglera mottagandet så att vi slipper tänka på andras lidande och fokusera på vår egna framgång. Ingen förlorar på att vi skaffar ett fungerande system. 

Rent ekonomiskt så bör ju flera år av prövningar för medborgarskap och ett återvändande kosta minst lika mycket. För visst lär det kosta att hantera även en flykting som ska skickas tillbaka? Det rättsliga, transport och vad vet jag, men en hel del bör det ju vara.

Vi ser också till att funktionsnedsatta, flickor, gamla och MÄNNISKOR med andra behov också får möjligheten till ett bra liv. Som det ser ut idag är det galet orättvist och jag är säker på att det finns grupper i krigen som helt glöms bort. Detta innebär en jämställdhet som jag är övertygad om kommer få en humanitär god effekt och legitimera vårt flyktingmottagande än mer.

Finns säkert en mer delikat lösning än min, men visst kan vi få till det lite mer humant. Kan vi planera turer till Mars så kan det kanske gå att lösa saker på jorden med. 

Tänk nu lite möjligheter inte bara problem som hinder för att handla.

Gotland blir PRIDE

Visby Nu är årets pridevecka här på Gotland och vi alla får chansen i att ta del i att visa att vi tycker att fler grupper i samhället ska få må lika bra som många av oss andra. De ska få känna sej inkluderade, accepterade, slippa mobbning, slippa hot och våld och allt det som de för något så privat som deras sexuella läggning blir utsatta för.

Om jag tänker mej in i att min lillebror skulle ha en läggning där männens omklädningsrum blir fel eftersom han i hjärtat är en kvinna och damernas blir fel eftersom han i kroppen är man. Jag tänker mej att han står utanför orolig och rädd för reaktioner när han väljer. Ensam utsatt och rädd för arga vargars blickar och glåpord som bränner i hjärtat ensam.

Det skulle krossa mitt hjärta att se honom stå där och jag antar att jag borde kunna känna samma empati för alla människor som i för oss så små val förmodligen får en klump i magen av ångest dagligen för vår okunskap och bristande förmåga att inkludera.

Så hatten av för prideveckan och underbart att det satsat så mycket även här på Gotland. För priderörelsen är ju något som verkligen gör skillnad. Vi ställer oss jämte den ensmamma personen som behöver oss.

Jag har ju själv aldrig begripit varför vissa känner sej hotade av andra sexuella läggningar. Jag kan förstå att okunskap kan få oss att göra saker vi själva inte förstår påverkar andra, men att bara rent hata någon för något vi inte ens har med att göra. Ja då blir det något vi andra faktiskt har med att göra och det känns på sin plats att offentligt visa sitt ställningstagande.

Sen hade jag velat se ett liknande engagemang även för barn/vuxna med diagnoser och psykisk sjukdom. De är ju fortfarande en grupp som vi på höjd medicinskt visar att vi står bakom. Det blev ju ännu mer tydligt för mej under den senaste sexualbrottsrättegången jag va på här på ön där mannens försvarsadvokaten använde diagnos hos ett barn som en förmildrande omständighet. För ras eller sexuell läggning hade han åtminstone inte idag direkt kunnat hävda som bidragande skäl för friande dom. Fast…kanske ska låta det vara osagt? 

Hur det än är så är pridefenomenet något superfint och alla tjänar på att va lite snälla och bry sej. Det kan inte skada eftersom homosexualitet idag är avskrivet som smittsamt sjukdomstillstånd i Sverige. Fast åker vi några mil österut så blir det smittsamt igen. Förhoppningsvis är det lättare att bota okunskap än en sjukdom så öppnar vi öronen lär vi bli något friskare.

”Jag är inte emot bögar, men de ska fan inte stöta på mej då smäller det”. Det är väl typ det vanligaste uttalandet jag hört av grabbar om andra homosexuella grabbar. Va inte så fega nu utan säg nej om det inte lockar för de homosexuella grabbarna lär väl vara lika bra som oss att ta ett nej så varför oroa er? #metoo

Tips till gymmet

Visby Jag skrev nyligen ett inlägg om att ta kontroll över sin kropp där fokus låg mycket på vikt. Tänkte idag lägga lite fokus på gymmet och ge lite tips om olika strategier.

Det är ju en djungel av tips vad man ska göra för att uppnå mål idag och olika träningstips som slungas ut på sociala medier det ena flashigare än det andra. Men vad jag ofta tycker saknas är en tydlighet med själva syftet och tipsen kan även krångla till det en hel del med sin otydlighet och prakt.

Så därför är det viktigt att tydliggöra sina mål och utifrån det lägga sin strategi som man fyller med de olika tipsen. För ett tips kan ha fördelar utifrån ett mål men samtidigt vara negativt för ett annat.

Här kommer några enkla riktlinjer att ha som grund utifrån tre mål på gymmet.

  • Bygga styrka. Ganska låga repetitioner och lite mer explosiv träning än vid styrketräning för muskler. Tunga vikter! Jag vill på enklaste mest ekonomiska sättet öka mina vikter så högt som möjligt. Jag jobbar mer funktionellt med större muskelgrupper med tunga basövningar som marklyft, knäböj, bänkpress eller stående militärpress med stång.
  • Bygga muskler. Lite högre repetitioner än vid styrka och lite lättare vikter. Jag vill bibehålla en hög kontakt och genomför lyftet sakta och med högre motstånd. Jag jobbar mer mot muskeln än med som vid styrka. Jag vill såklart öka vikterna men inte mer än att jag kan bibehålla kontakten med muskeln. Vid muskelbyggande vill jag isolera muskler och stimulera dom maximalt. Byggande är inte särskilt funktionell träning då det är mer inriktat på den estetiska aspekten och isolerade muskler, ganska olikt normala vardagliga lyft. Självklart blir man starkare av att bygga muskler men i förhållande till idrott som styrkelyft, tyngdlyftning och till viss del crossfit så är det inte alls samma fokus på att bli rent stark.
  • Gå ner i vikt. Pulshöjande träning ex pass har högre förbränning än styrketräning. Även om mer muskler bränner mer fett så är det ganska marginellt och särskilt för en kvinna som lägger på sej väldigt begränsat med muskler i förhållande till antal arbetstimmar på gymmet. Pulshöjande träning är sådan man blir väldigt trött av, svettas extremt mycket av och uppenbart hjärtat får jobba mer. Kom ihåg att maten påverkar vikten mer än all träning. Dock lär träningen vara det som hjälper dej att få motivation och att få en hälsosam livsstil. På gymmet fightas du med dej själv inte mot dej själv. 

 

De tre exempel jag lagt upp på olika mål är väldigt specifika och de flesta tränar ju mest för att må bra och vara i hyfsad form. De kommer sannolikt använda en mix av allt, men det kan vara bra att ändå ha en förståelse för vad man gör och varför. Sen kan man välja det som passar just för min kropp och mina mål.

Förstår jag grunden kan jag lättare välja ut tips och få min träning mer effektiv och roligare eftersom jag förstår vad jag gör och hur det påverkar min kropp. Kanske gör jag saker helt i onödan jag kan byta ut mot saker som har mycket större vinning för mej.

En mörk höstkväll kan upplevas lite deprimerande, men kliv ner på gymmet och känns pulsen så är du snart både piggare och gladare.

#metoo

Gotland Jag skrev en text på min privata blogg(dvs inte på Helagotland)om ett ärende på Gotland kring sexuellt ofredande samt olaga hot av en pappa mot sin dotter.

Tänkte inte lägga upp den här då det är ett känsligt ärende och jag ville avvakta innan åklagare Susanne Wihlborg beslutat om överklagan till hovrätt. Något jag själv tog för givet de rättegången var så vidigt dåligt genomfört dels kring rättssäkerheten, säkerhet(fanns hot(misstänkt)med i bilden som påverkade flickan) samt att rättegången var enligt mej sexistsiskt genomförd då flickan förvandlades till den åtalade och pappan gullades igenom hela rättegången utan några större protester.

Det var för mej en stor chock att Susanne inte valde att överklaga. Rättegången var ju så galet dåligt genomfört och det var så mycket som inte kom fram så att hon väljer att inte ta det till Hovrätten är för mej helt obegripligt. Varför kan aldrig någon ställa sej på de utsatta flickornas sida och med lite värme skydda dom. Istället kastas de nakna till vargarna där de fortsätter trasas sönder. Snälla snälla vi har alla en kort stund på jorden och livet är för kort för att inte ge lite omtanke och kärlek till de som behöver det mest.

Men då äntligen det börjar gå vindar som viskar att något är fel på vårt förlegade sexistiska rättssystem och #metoo sprider sej så vill jag sprida så mycket kunskap kring hur illa det faktiskt är och hur nära det ligger oss alla. 

Idag kan jag gå ut och våldta vem jag vill utan att behöva vara orolig att dömas för det. Är det så att kvinnan har en diagnos, många sexpartners eller på annat sätt har egenskaper som ger henne mindre skydd ja då är det utan tvekan good to go. Det låter hemskt men så är det.

Min blogg:

Helagotland skriver om hur en pappa frias av Gotlands tingsrätt för åtal om bla sexuellt ofredande. Men vi vet ju alla hur den typen av ärende brukar skötas och jag skulle vilja påstå med den kunskapen jag har i detta fallet att det knappast var en vinst för ett rättssäkert Gotland.

En av åtalspunkterna förutom sexuellt ofredande var ett mordhot från pappan mot flickan. Men trots allvaret i hotet hade ett vittne inte ens förhörts eller kallats till rätten.

Men ett mordhot kan man ju tänka sej att den unga flickan(brottsoffret) var mycket rädd för pappan vilket hon märkbart var. Trots detta lyckas Gotlands tingsrätt skicka ner pappan samtidigt som flickan går in i rätten så att de möts. Detta resulterar i att flickan bryter ihop inför att hon ska höras i rätten. Samma sak gäller flickans vän som senare också ska höras. De lyckas alltså skrämma upp båda flickorna inför att de ska höras. Hur kan man sköta ett så känsligt ärende så dåligt och låta det fortgå.

I rätten är det tydligt att det är flickan som är sen åtalade och pappan som är tidigare dömd kvinnomisshandlare samt rattfyllerist flertalet gånger blir i princip knappt hörd.

En annan märklig sak var hur rätten hela tiden fokuserade på allt förutom pappan. Man la stor fokus på att prata om flickans mamma och hennes förflutna och pappans nya tjej fick stort utrymme att prata illa om henne. Märkligt eftersom pappan själv sa att hans dotter hade det bra hos sin mamma. Hela rättegången handlade om allt förutom det som borde vara relevant.

Flickan blir ifrågasatt från början och pressas till gråt och pappans advokat lägger stor fokus på flickans diagnoser vilket han verkar tycka är förmildrande omständigheter för pappan. Vad har advokaten för kunskap i detta som gör att han har rätt att vända det mot ett brottsoffer?

Pappans advokat pressar två barn till gråt i rätten trots att de är brottsoffer och vittnen, men som vanligt när det gäller sexualbrott vänder man på det så offer blir till de åtalade.

Har inte ett barn med diagnos samma rätt till skydd? Vem säger att en autistisk flicka skulle ljuga mer när faktiskt min egna erfarenhet är att de oftast är för ärliga ur våra mått. Men hursom kan man ju fundera på varför man har rätt att använda det som argument för en friande dom. Är det inte den värsta typen av diskriminering och varför tillät rätten det?

Min erfarenhet är att barn med diagnoser oftare är utsatta eftersom de tar större risker och befinner sej ofta i mer destruktiva miljöer. Därför borde de om något ha ett större skydd, men i vårt rättssäkra Sverige sopar vi hellre under mattan och låter skiten ruttna bort.

Om jag har inbrott i mitt hus kommer jag bli ifrågasatt i rätten på samma sätt? Självklart inte, men vi har lyckats bygga upp ett system kring sexualbrott som är unikt. Varför är det så självklart att allt fokus ligger på att bevisa hur ett brottsoffer är mindre trovärdigt, slampigare, ber om det, förtjänar det etc. Hur ska man kunna döma någon om man inte fokuserar åtminstone lite på den åtalade? 

Inom feminismen pratas det mycket om strukturer och ja när det kommer till sexualbrott då kan vi prata om skeva strukturer och ett helt system som det är inbäddat ifrån oss, polis till rätten. En person är skyddad och det är mannen som våldsför sej.

Rätten menar att det inte fanns bevis för brott trots att flickans berättelse är mycket trovärdig vilket styrks av BUP, men såklart inget rätten var intresserade. I detta solida fallet fanns det till och med ett vittne till en av brottstillfällena. Så två personer säger att pappan gjort det men ändå anser rätten att det saknas bevis. Vad mer krävs för en fällande sexualbrottsdom? 

Jag såg idag hur en person gratulerade pappan på Facebook att han blev friad. Hur kan det finnas något att gratulera då det gäller hans dotter? Finns det en vinnare i ett sådan här fall?

 

Skaffa dig kontroll över din vikt

Södertälje Jag har tränat gym seriöst i lite mer än 20 år och har under åren utvecklat en ganska bra förmåga att styra min vikt. Men det har inte alltid varit så enkelt och från början hade jag faktiskt ingen koll alls och min förmåga att lägga på mej vikt var lika med ingen.

Innan jag var 19 år så hade jag tränat på gym i perioder men aldrig gjort några direkta framsteg. Jag var jättesmal och vägde ungefär 60 kilo vilket såklart är väldigt lite för min längd 179 cm.

Jag gick till gymmet och körde de övningar jag kände till utan att veta vad jag tränade. Jag åt som jag alltid gjort om än något sämre eftersom jag ofta missade mål. Jag hade för min kropp ett underskott av kalorier. 

Men när jag vart 19 fick jag för första gången hjälp med min träning och lärde mej av den gamla gymskolan att lägga upp program samt äta tillräckligt mycket.

Jag gick upp från 60 kg till en bit över 80 kg på mindre än ett år. Givetvis en del fett men helt klart en avsevärd mängd muskler med. Fick en mer välmående kropp och framförallt lärde jag mej kontrollera min kropp i högre utsträckning. Innan hade jag pga min bristande förståelse för min kropp inga som helst möjligheter att påverka vikten. Hur mycket jag än kämpade kom aldrig resultaten. 

Jag tror att man många gånger behöver förenkla synen på kroppen och inte fastna i för mycket teori.
Man behöver förstå att det finns två faktorer att ta hänsyn till i första hand om jag vill påverka min vikt. Hur mycket stoppar jag i mej och hur mycket jag förbrukar. 

Sen finns det hur mycket som helst som påverkar till viss grad. Hur gammal är jag eftersom med åldern förändras metabolismen och även var fettet lagras. Tex en man som blir lite äldre lägger på sej runt midjan, en kvinna ofta lägger på sej över rumpan och över magen.

Det är ju tyvärr också så att på på just de ställena förbränner man sist. Förbränningen tar oftast mest från fötterna och uppåt samt från halsen och nedåt och just i mitten försvinner det sist. Därför upplevs det ofta som att resultaten uteblir.

Om någon person missat det så går det inte att punktförbränna fett och kroppen avgör själv var den plockar den avlagrade energin ifrån eller var den lägger på den. Så 1000000 situps om dagen är helt bortkastat om man tex vill plocka bort en mage. 

Åldern är en faktor, men också mående, hormoner, sociala matvanor och såklart olika sjukdomar eller mediciner mm. Men man ska nog se de bitarna som en del i pusslet och jobba grovare med in och ut.

Så det är inte rättvist hur enkelt det blir att gå upp eller ned i vikt, men en sak är säker att vad jag stoppar i mej och vad jag förbrukar är den faktorn som alltid är avgörande om jag inte kan tex gå ner i vikt.Vi kan påverka genom stödjande insatser till de påverkande övriga orsakerna. Men vi kan aldrig lägga på oss fett utan att vi stoppat i oss det.

Om vi flyttar ut på en öde ö utan tillgång till mat men små matpaket på 500 kalorier placerats ut dagligen på hemliga platser så vi måste leta. Ja då kommer samtliga gå ner i vikt gå ner.

Det är en fysisk omöjlighet att fortsätta lägga på sej vikt. Om man inte har solpaneler på kroppen som kan generera energi som vi sedan kan lagra. För fett på kroppen är alltid lagrad överskottsenergi och avsaknad av fett är motsatsen i bristande lagrad energi. 

För många är det svårare än andra men fortfarande är det bra att ha med det i beräkningen att det faktiskt är så. Det kan låta provocerande eftersom det är så olika svårt för oss. Men sannolikt är det vi själva som är det svåraste motståndet. Man kanske tycker att man gjort förändringar i kosten men inget händer, ja då är det tyvärr så att det inte räcker även om vi är hungriga. Sen är ju tålamod och att vara konsekvent extremt viktigt.

Vi kan ha medärvda matvanor, ett mående baserat på mat, sjukdomar etc som får det att mentalt kännas omöjligt, men det är inte omöjligt. Inte mer än att en alkoholist måste erkänna att han kanske inte dricker tre öl per dag utan det är fem öl och en flaska vin. Men även om det hade vart tre öl så hade det för just honom(hen) varit för mycket eftersom vi alla påverkas olika.

Nu kanske någon tycker det låter taskigt att jämföra alkoholism med viktproblem, men det är av högsta vikt att hålla moral och etik borta från frågan för det är ofta en del i problemet. 

Nej det är inte rättvist, men vi måste kliva ur fördomar, vårt egna system som uppenbarligen inte funkar, folks påverkan och själva ta kontroll över situationen genom att göra på ett nytt sätt och se på det objektivt.

För mej själv har det enklaste varit att äta riktig bra mat med en kolhydratkälla som ris potatis eller pasta. Sen styr jag min vikt med att dra upp eller ned på kolhydraterna men samtidigt behålla protein och fett. 

Kosttillskott anser jag att det är tre stycken som är riktigt bra och det är multivitamin med mineraler, extra d-vitamin samt omega 3/6. Har vi det har vi fortfarande en bra grund om vi ibland missar näring i maten så vi kan fortsätta ha ett bra immunförsvar, sova bra och vara hyfsat pigga. 

Träningen hjälper oss till viss del påverka vikten men fortfarande är det en stödinsats som kanske mer hjälper oss in i en mer hälsosam livsstil. Men för att styra vikten upp och ned i fettprocent, lägga på oss muskler så är kosten den mest nödvändiga delen. Jag kan träna hur mycket som helt men utan resultat om jag inte får i mej det jag behöver. 

Nr 1 och alltid det absolut viktigaste vilka förutsättningar vi än har. Hur många kalorier får vi i oss och hur mycket förbrukar vi. Det lär hjälpa oss bra mycket mer än 20 års kamp med hjälp av nån skvallerblaskas 4 övningar för att gå ner tio kg på fyra veckor. 

Bör ett barn bestiga Mount Everest?

Visby Igår var jag på min runda och promenerade med Tarzan(min hund) och satte mej på en bänk i botaniska en stund. Jag kör ju typ egen kvälls/nattvandring i Visby för att förebygga våldtäkt, ofredande alternativt stoppa pågående övergrepp. Mest är det ju tänkt som en aktion för att få folk att tänka och våga ta ställning.

Jämte mej var två föräldrar och deras barn klättrade precis upp i den där gamla ruinen som är som ett torn. Högt och täckt med slingerväxter så blir det ju en ganska vansklig lekplats för ett barn och faktiskt likaså för en vuxen.

Barnen flyger upp i ruinen och efter en stund så ser inte föräldrarna dom längre och ropar lite glatt efter dom.

Jag frågar mamman som står närmst intill mej om hon tycker det är en bra ide att låta barnen klättra där. Hennes svar blir en motfråga om jag menar för att dom kan skada ruinen.

Jag förklarar för henne att jag är mer orolig för att hennes barn kan skada sej. För de är på en sådan höjd att de nästan utan tvekan skulle avlida om de hade trillat ner. Särskilt med tanke på att det är brant och med växter och annat är det ju rätt oklart var man kan sätta sina fötter.

Hon förklarar att det är viktigt att barnen får utmanas och var ska man dra gränsen säger hon. Men om jag är orolig att de kan skada ruinen så håller hon med, förklarar hon igen.

Jag blir otroligt irriterad men framförallt orolig att något ska hända. Det tar en bra stund för barnen att komma ner trots att den minsta flickan är väldigt kavat och inte verkar vara det minsta rädd. Kan ju inte annat än anta att det här är ett normalt inslag i hennes tillvaro.

Jag sitter kvar tills barnen kommit ner och går iväg sen. Jag kunde inte med gott samvete lämna situationen då jag upplevde den som mycket obehaglig.

Är det så att det är en ny våg att barnen ska utmanas för att få bra självförtroende idag? För jag känner igen det lite från hur jag upplevt vissa andra föräldrar om än inte riktigt skarpt som det var i det här läget.

Platsen som sådan är i min helt självklar att den av flera skäl inte ska beträdas. Det är ingen klätterställning och det borde väl inte behövas en skylt för att någon ska begripa det.

På en arbetsplats ska allt riskbedömas och åtgärdas idag, vilket även syns kraftigt i olycksfallsstatistiken. Gäller inte några av dom principerna för att barns tillvaro och är i så fall arbetsmiljöarbete helt onödigt.

Jag förklarade för mamman att det finns en klätterklubb nere vid hamnen som de säkert kan nyttja och där är barnen säkrade. Hon skrattade lite osäkert och sa att ja det kunde kanske vara bra.

Självklart kan man stärka barns självförtroende utan att riskera deras liv. Barns självförtroende stärks genom idrott, gemenskap, testa nya saker(utan att riskera livet och mycket annat.

För mej handlar det mer om föräldrar som inte förstår gränssättning. Öppnar man den kan jag förstå att det blir mycket svårt när man väl ska sätta en gräns eftersom det då blir helt godtyckligt.

Vet inte om det är helt okej att lägga sej i föräldrars hantering av sina barn, men helt ärligt struntar jag i det om jag upplever att barnet utsätts för fara. FULLSTÄNDIGT!

Så lite kort tänker jag så här att finns det risk för kraftigt olycksfall eller död så äör det ingen bra lek för barn. Även om man har vänner som gör lika dant borde alla sätta sina barns säkerhet först istället för att vara moderna föräldrar.

Namn: Kalle Fritz Läs även: Han är Gotlands nya samhällsbloggare 


Kontakt: kallefritz1978@hotmail.com


FB: Karl Bonecrusher

Bloggare

Krönikörer