Patrik och Inger von Corswant, som driver Stafva gård i Barlingbo, har ett boende som är sällsynt i sitt slag på Gotland. I det stora, herrgårdsliknande boningshuset, som rymmer drygt tio rum, bor de tillsammans med fyra barn och två hundar.
Det är högt i tak i de många vackra rummen och genom dubbla glasdörrar når man från den stora salen verandorna på varsin sida av huset.
– Det är fint, man blir glad när man kommer in på gården. Det är kul att man kan ha så mycket aktiviteter här, man får plats med mycket folk. Men det är mycket jobb med städning, fönsterputsning och trädgård. Städar man hela huset på en gång, en vanlig fredagsstädning, så tar det åtta timmar. Man får lära sig att inte hetsa upp sig över lite dammråttor, säger Inger von Corswant.
– Sen är det långt att gå om man som jag har ont i fötterna, då får man planera vad man ska göra. Jag går helst inte och hämtar någon enstaka pryl i andra änden av huset om det inte är nödvändigt.
Gammal boplats
Stafva gård är en mycket gammal
boplats, här finns gravar från järnåldern. Sin nuvarande utformning fick boningshuset i slutet av 1800-talet, då en major lät bygga samman två gamla gårdar och skapade en herrgårdsliknande byggnad, anstående en man av hans rang.
– Han gillade att ha fester och hade en balsal på övervåningen, i den höga delen av huset, säger Inger von Corswant.
Vissa möbler och inredningsdetaljer finns kvar från den tiden, liksom från den tid då den första von Corswant, Patriks farfars farfar, kom till gården.
– Det ska ju vara stora möbler och gamla saker för att de ska passa i det här huset. Det funkar inte med modernt möblemang, säger Inger von Corswant.
Patrik von Corswants farfars farfar, som kom från tyska Rügen, köpte gården på 1860-talet.
– Han lät hugga ner ganska många av de ekar som förr omgav gården och skeppade iväg dem till ett tyskt rederi. Men just vid den tiden bytte man från träbåtar till båtar av pansarplåt, så rederiet gick i konkurs och han fick inga pengar. Han drabbades av tungsinne och hans son, Patriks farfars far, fick då ta över gården, bara 19 år gammal, säger Inger von Corswant.
Det var han som införde jordbruket och sedan dess har gården gått i arv till de äldsta sönerna von Corswant, Patrik är den femte generationen.
Flyglar
Till boningshuset hör två flyglar, den ena är vinterbonad och uthyrd året om, den andra hyrs ut till turister på sommaren. På gårdsplanen finns också två fyrkantiga
hus med höga tak, varav den ena används som gårdsbutik.
– Gårdsbutiken är ett gammalt gårdsdass, det andra lilla fyrkantiga huset har de haft som löktork, nu är det en el-central, säger Inger von Corswant.
Det finns många historier om gården, sanna eller inte, en av dem är hur den höga muren som omgärdar huset och trädgården, kom till.
– Det var en massa polacker här då som skulle hacka betor. De fick betalt i sprit och inte så mycket pengar, så de var rätt hungriga och försökte ta sig in och stjäla mat och det sägs att muren byggdes för att hålla dem borta, säger Inger von Corswant.
I dag fyller muren inte längre någon sådan funktion. Stafva gård och trädgården, där det växer träd som platan, valnöt, lind och kastanj, står öppen för besökare året om.
– Förr fanns en trädgårdsmästare som i sin tur hade en massa folk under sig. Nu är det mest gräsmatta, eftersom vi inte har någon trädgårdsmästare, säger Inger von Corswant.