Marie Nilsson Linds sommarprat i P1 är en enda stor kärleksförklaring. Till Gotland, landsbygden, havet, familjen och framför allt till systern Josefin Nilsson, Josa. Lillasystern som på livets väg alltid gick vid Marie Nilsson Linds sida. Ända fram tills för tre år sedan.
– Jag saknar min syster så oerhört. Jag pratar i halva meningar för jag var så van att hon tog andra halvan. Jag är Piff utan Puff, berättar Marie för lyssnarna.
LÄS ÄVEN:Marie skriver bok om Josefin Nilsson
Under söndagen sänds hennes sommarprat i Sveriges Radio P1 och det verkar som att hon känner en viss nervositet inför det.
– Jag är rädd för jag vet att ni är många som lyssnar nu. Många här hemma på ön... gotlänningar och fastlänningar, inleder hon.
Trots rädslorna öppnar Marie upp sig och tar med lyssnarna på en resa från 1960-talets Gotland fram till i dag. Hon berättar om grusvägar och huggormar, fiskare och bönder. För att inte glömma de första turisterna.
Men främst blottar hon sin inre värld med allt vad det innebär. En sexårings drömmar om en framtid som revystjärna, en tonårings avbrutna självmordsförsök och en vuxen kvinnas kamp mot psykisk ohälsa.
I sitt sommarprat vågar Marie lyfta fram både livets mörkaste stunder och de klarast lysande höjdpunkterna. Som till exempel när hon upptäckte pianot, eller när hon och Josefin tävlade i Kneippbyns talangjakt år 1983 eller när Ainbusk bildades.
– Det var ett showande som pågick i 25 år. Det var så heligt och så stort som livet självt, säger hon vördnadsfullt.
LÄS MER: Ny musik med Josefin Nilsson
I berättelsen om Maries liv är Josefin en stor del, och just därför är det inte så konstigt att lillasystern tillägnas många minuter av sommarpratet. Deras starka band blir tydligt när Marie beskriver alla de gånger de har fallit och rest sig upp igen tillsammans. Men till slut når hon fram till stunden då deras livsvägar skiljdes åt. Den 29 februari 2016. Josefin hade sagt: Tack för allt du gjort för mig Kika. Jag älskar dig. innan hon tog en sovpaus i huset på Själsö. Men den sömnen vaknade hon aldrig ur och för första gången väljer Marie att benämna systerns död med de ord som stod i obduktionsrapporten: dödsorsak självmord.
– Jag har inte velat sagt det av skulden att jag inte höll henne kvar i livet. Att jag missade att hon tog sitt liv. Det är så starkt för mig så jag har inte velat att vi ska gå ut med det ordet... Menade hon tack för allt som ett avsked?
Josefins död har inte bara påverkat hennes närmaste för sedan dokumentären "Josefin Nilsson - Älska mig för den jag är" kom ut i år har mångas ögon öppnats för sångerskans öde. Det är något som Marie välkomnar.
– Det var en stor lycka att så många tog den till sitt hjärta. Hur hon fick komma till tals och bli sedd med nya ögon fast hon är borta, säger hon.
Lyssna på sommarpratet: