Narkotikan hittar sin väg till ön

narket finns inte på Gotland bara under Stockholmsveckan. Även om många verkar gå i den tron. Och knarkare är inte bara de som hänger på Östercentrum i Visby.
För faktum är, och det vittnar allehanda expertis om, det syns inte alltid utanpå vem som är knarkare eller inte. Sällan eller aldrig faktiskt. Det syns inte vem som är missbrukare eller inte.
Eller som Git Holm, teamledare på beroendemottagningen, säger:
- De som hänger på Öster är det lilla i sammanhanget.

Narkotikan finns på Gotland året om. 365 dagar om året.
Sättet den transporteras hit är som på fastlandet, fast här är färjetrafiken landsvägen. Via post och flyg är andra sätt.
- Det är inte konstigare än så, säger Fredrik Södergren, kriminalinspektör och ansvarig för polisens narkotikaenhet på Gotland.
Han berättar att polisen har regelbunden spaning över alla transportsätt som narkotikan tar sig till ön.
- Ibland står vi vid färjan. Eller kollar posten. Vi får tips eller har bara vanlig spaning, säger Fredrik Södergren.
Sedan internet kom är det dessutom vanligare att narkotikan skickas. Och det handlar om att få några gram marijuana skickad med posten eller hundratals narkotikaklassade tabletter.
- Posten som skickas från utlandet är ju lättare för tullarna att kolla på Arlanda eller de andra flygplatserna. Där har vi ju narkotikahundar också, säger Fredrik Södergren.
Han berättar att det är ganska lätt att få tag på narkotika via internet. Bara man vet var man ska titta. Fredrik Södergren visar ett välinslaget litet paket som polisen har tagit i beslag. I paketet ligger flera gram cannabis. Försändelsen kommer från ett annat europeiskt land och har skickats till Gotland via post.
- Vi använder alla vägar vi kan för att få bukt med narkotikan. För det finns knark på ön. Mycket knark. Vi har ingen statistik som visar hur mycket. Men det finns i vart fall inte mindre narkotika på Gotland än på fastlandet.

På mindre än ett år kan den gotländska polisen stoltsera med att ha nystat upp flera större härvor av narkotika. Flera langare och missbrukare har erkänt både att de sålt och använt knark.
Förra våren uppdagades att en tonårspojke hade en stor cannabisodling hemma hos föräldrarna. Allt upptäcktes när en pappa upptäckte att sonen hade en pipa i pojkrummet. Pappan lade ihop ett och ett, drog med sig sonen till socialen som i sin tur kopplade in polisen när tonårspojken berättade att han brukade köpa cannabis av en jämnårig skolkamrat.
- Det är ett skolexempel över hur man som förälder ska agera. Hur man ska göra. Som förälder måste man ta sitt ansvar. Jag brukar säga att man till och med ska läsa sina barns dagböcker när det är befogat, och det känner man som förälder. Så illa är det. Annars får vi inte reda på något, säger Fredrik Södergren.
När polisen gjorde husrannsakan hemma hos gymnasieeleven tog man 1,7 kilo cannabis i beslag. Det är mycket. Fröna till sin odling hade han köpt på internet.

Pojken åtalades tillsammans med över tio andra ungdomar han sålt narkotika till. Lika många hade dessutom godtagit strafföreläggande för ringa narkotikabrott och slapp därmed rättegång.
- Åklagaren i det fallet sa en mycket bra sak under rättegången. Han sa att man som förälder borde börja fundera både en och två gånger på vad ens barn sysslar med när han eller hon helt plötsligt börjar intressera sig för trädgårdsodling. Det håller jag verkligen med om.
Vad som förvånade Fredrik Södergren och hans kollegor under den flera dagar långa rättegången, var att några av de åtalade ungdomarnas föräldrar inte tyckte att det deras barn hade gjort "något speciellt".
- Det förvånar mig att många föräldrar har en så pass liberal syn på narkotika, och det gäller främst cannabis och hasch. De verkar inte tycka att det är knark. Men det är det ju.
Cannabis, eller marijuana och hasch, är den vanligaste narkotikan på Gotland. För bara en dryg månad sedan gjorde polisen ett stort och uppmärksammat beslag på Gotland. Efter fyra månaders hederligt polisiärt spaningsarbete uppdagades ytterligare en omfattande narkotikahärva.
Ett 40-tal personer greps, flera anhölls och i dag sitter två män i 50-årsåldern häktade misstänkta för grovt narkotikabrott.
Vid tillslaget tog polisen över tre kilo hasch i beslag.

Det som förvånade polisen, i alla fall lite, var att nästan samtliga inblandade var relativt okända av polisen som missbrukare.
- Det här handlar om vuxna människor. Vuxna människor, någons mamma, mormor, farfar eller pappa. Vuxna städade människor med jobb och karriär. Men återigen. Och det kan inte sägas ofta nog. Det går inte att veta vem som knarkar eller inte.
- Framför allt tycker jag att vi alla måste ta vårt ansvar. Vare sig det handlar om vår bästa vän eller släkting. Misstänker man att någon håller på narkotika ska man definitivt höra av sig till oss. Absolut. Tveka inte, säger Fredrik Södergren.

I sitt arbete ser han och hans kollegor alla typer av missbruk och narkotika. Under sommaren, speciellt under Stockholmsveckan, finns kokain på ön. Det är inte så vanligt under resten av året.
- Kokain är dyrt. Jämför man med amfetamin som kostar ungefär 350 kronor grammet och där 0.2 gram ses som "en vanlig dos", är kokain dyrt. Det kostar uppemot det dubbla. Hasch och marijuana brukar kosta runt 70 kronor grammet.
- Det är dyrt att knarka. Därför är det inte konstigt att missbruk ofta går hand i hand med kriminalitet. För att få råd att knarka måste man begå brott.

Allt detta kostar samhället ofantliga summor pengar.
- Därför tycker jag att det är så viktigt att fånga upp missbruket vid första misstanke. Det är viktigt att så tidigt som möjligt kunna ge den som missbrukar hjälp och vård, säger Fredrik Södergren.
Det inte helt ovanligt att den som missbrukar narkotika ofta säljer också. Langar. Vilket också är ett brott.
- Många finansierar sitt eget missbruk så. En schablonbild många har är att det finns en knarkkung som portionerar ur narkotikan till många smålangare. Det är fel. I stället köper den som använder narkotika lite mer, säljer en del och tar mer betalt för det och kan på så vis betala för det egna knarket.

Fredrik Södergren berättar att polisen ofta tar in personer för drogtester, för att lämna urinprov. Polisen kan vid skälig misstanke att en person är påverkad av narkotika, ta in honom eller henne för provtagning.
- Tycker vi att någon beter sig misstänkt har vi all rätt att göra det. Vi stannar ofta personer på stan och pratar med dem. Visst, det händer att vi har fel - att en person är torr i munnen av en orsak eller har röda ögon som kan förklaras.
För det är ofta de synliga tecknen en påverkad person visar. Munnen är torr och ögonen annorlunda. Har man exempelvis rökt marijuana eller hasch är ögonen rödsprängda. Har man tagit opiater blir pupillerna små. Är amfetamin drogen blir pupillerna ofta stora.
- Vi gör en samlad bedömning. Alla poliser här på Gotland har gått en kurs i hur man ser att en person är påverkad av narkotika.
Poliserna försöker röra sig överallt, civilklädda eller inte. De står vid färjan när den kommer in. Ser de något misstänksamt är de inte sena att agera. Är de i krogmiljö, och ser en klart berusad person försvinna ett tag, för att ögonblicket senare komma tillbaka och verka i stort sett nykter - då är det ofta narkotika inblandat.
- Amfetamin och kokain har den effekten, förklarar Fredrik Södergren.
Polisen har också rätt att visitera en misstänkt person. Känna igenom kläder och fickor. Det kan innebära en del problem om den misstänkte är en kvinna, och det inte finns en kvinnlig polis med.
- Manliga poliser får inte kroppsvisitera en kvinna. Kvinnliga poliser får visitera män, men inte tvärtom. Fast det brukar kunna lösa sig i alla fall, genom att vi tillkallar en kvinnlig polis.

Att poliserna kan se att en person är påverkad har också nystat upp flera narkotikabrott. Strax innan jul åkte en man i 40-årsåldern av färjan med sin bil. I en vanlig trafikkontroll utanför färjeläget stannades han, poliserna tyckte att han såg påverkad ut och gjorde en husrannsakan i bilen. Där låg över 250 gram amfetamin värt cirka 90 000 kronor på gatan.
För hans del väntar fängelsestraff för grovt narkotikabrott. Gäller det ringa narkotikabrott, man har brukat eller har en mindre mängd narkotika på sig, blir det antingen åtal eller strafföreläggande. Men i många fall är fängelse straffet för narkotikabrott.
För polisen är det heller inte ovanligt att när man tar in en person som är påverkad av narkotika, så hittar man också tabletter.
För tablettmissbruk har blivit allt vanligare.
Fredrik Södergren visar flera olika kartor med tabletter. Det handlar om allt från lugnande tabletter med så kallade bensodiazepiner till narkotikaklassade värktabletter.
- Kan inte personen visa upp ett recept på att tabletterna är hans eller hennes, tar vi dem i beslag. Vi lämnar allt beslagtaget material, tabletter eller knark, till SKL (Statens kriminaltekniska laboratorium) för analys. Är det svenska tabletter ser vi det, för de är kodade. Annars måste de analyseras. Handeln med tabletter har också ökat i och med internet.

Att tablettmissbruket ökat och blivit mer utbrett kan även Git Holm intyga. Hon är teamledare på beroendemottagningen. Den har några år på nacken och ligger bara ett stenkast från polishuset i Visby.
I södra gaveln av psykiatriska kliniken på S:t Olofsområdet ligger ingången och lokalerna. Här finns den sex man starka personalen som får hjälp av fyra Stockholmsläkare, specialiserade på missbruks- och beroendeproblematiken, som turas om att komma till Visby en gång i veckan.
Lokalerna är nedslitna och möblerna gamla. I väntrummet, där många beroende tar sin medicin, finns inga tjusiga veckotidningar och på lampetterna saknas skärmar.
Men beroendeenheten har i runda tal 8 000 besök om året. Under en oktobervecka förra året fördelade personalen 1 500 påsar med piller vid 157 hämtningstillfällen under en vecka. Då är inte de runt 80 administreringarna av antabus inräknade. Mottagningen hade 195 besök under den veckan, men totalt 224 vårdkontakter.

På de år som beroendemottagningen funnits finns ingen statistik över om missbruket ökat eller inte, precis som polisen inte heller vet det. Men Git Holm kan i alla fall konstatera att det hela tiden kommer nya personer som vill ha hjälp för sitt missbruk. Eller tvingas söka hjälp. För i många fall är missbrukaren dömd till vård. Då är beroendemottagningen en del i det.
- Här tar vi hand om flera typ av missbruk. Tabletter, alkohol och droger. Inget missbruk är det andra likt, även om det finns vissa likheter ändå. Men varje person har sin historia, sitt bagage och sitt missbruk.
Beroendemottagningen har flera funktioner. Dels alla samtal som personalen har med missbrukare. De allra första stapplande stegen där en person slår bakut om man för på tal att det handlar om missbruk.
- Tänk så här. En man, eller kvinna, har varit med om en olycka. Efter olyckan har han eller hon väldigt ont och läkaren skriver ut smärtstillande. Medicinen hjälper inte, doserna höjs och till slut hjälper ingenting, förklarar Git Holm ett inte helt ovanligt scenario.
- Till slut handlar det om ett missbruk, även om just den personen inte anser det.

För många tar det tid att erkänna sitt missbruk. Om missbruket ens erkänns. Men beroendemottagningen är en hjälp på vägen. Och under resans gång.
På beroendeenheten delar man också ut mediciner. Bland annat har man ett 20-tal personer som ingår i den så kallade substitutionsbehandlingen. Det är heroinister som får behandling för sitt missbruk i form av metadon eller subutex. Hit kommer också personer som får medicin för bland annat adhd.
- Många som missbrukar amfetamin har ofta en neuropsykiatrisk diagnos bakom, vilket innebär att man ofta är hyperaktiv. För drygt tio år sedan fanns ingen behandling mot det. I skolan var de här eleverna bra på att vara busiga, de skolkade och hamnade i dåliga kretsar. Kom de i kontakt med amfetamin upptäckte de att de faktiskt fungerade normalt.
- I vuxen ålder har de sedan fått diagonosen adhd och får medicin, ofta concerta. Men har man missbruksproblem kan man ha svårt med att hålla sin ordinerade dos, därför är det vanligt att vi delar ut doserna. Då kan de inte missbruka den medicin som hjälper dem.
Git Holm berättar flera gånger att det inte går att se vem som är missbrukare, knarkare.
Inte förrän det har gått ett tag börjar missbruket sätta sina spår.
- Vi har unga snygga tjejer som kommer till oss. Ingen kan tro att de är tunga narkomaner. Vi har pensionärer och medelsvenssons, alla sorter kommer hit. Så de som folk ser som knarkare på Öster och Stureplansnissarna som kommer på sommaren, är den lilla delen av de som missbrukar och knarkar på Gotland.
Fast precis som polisen, kan Git och hennes kollegor se på gester och små detaljer vad som skiljer den vanliga lördagsflanören på Öster, från den som missbrukar.
- Man lär sig sådant. En amfetaminist har ofta yviga rörelser och rör käkarna mycket.
- Man vet aldrig vem som kommer att bli missbrukare. Det kan man aldrig veta. Det går inte. En del provar hasch en gång och är fast i ett livslångt missbruk. En del kan ta amfetamin under en tid och ändå inte bli fast. Man vet aldrig utgången, det är det hemska.

Varken Git Holm eller Fredrik Södergren har någon lösning på hur en nolltolerans mot narkotikan ska uppnås. Men båda är ense om att föräldrar måste ta ett jätteansvar.
- Det börjar faktiskt för de allra flesta redan i ung ålder. Det kan vi inte sticka under stol med.
Och båda är lika rörande ense om att narkotikan faktiskt finns på Gotland året om.
Det är mannen som tar hustruns mensvärkstabletter.
Det är karriärdottern som inte vill göra bort sig på krogen utan tar amfetamin i stället.
Och det är mönstersonen hemma i villan som fortfarande tycker om fredagsmys med mamman och pappa, men har en pipa i pojkrummets skrivbordslåda och sitter haschpåverkad i soffan, tittar på film, äter lösgodis och dricker läsk.

Fotnot: Polisen på Gotland har en tipstelefon man kan ringa om man misstänker att någon missbrukar eller säljer narkotika. Numret är: 0498 - 29 35 80