Snön driver och bäddar in Havdhem i ett vitt täcke. Inne i skinnboden med ateljé vid Kälder gård, bäddar Elvy Johansson upp sin senaste beställning.
- 16 onormalt stora lammskinn bildar tillsammans ett gigantiskt sängöverkast. Fällen är det största uppdrag jag haft under mina år. Tidigare har jag sytt produkter av högst 12 skinn, säger hon.
Att skapa vackra plagg och andra lammskinnsprodukter med kvalitet och skönhet kräver många års erfarenhet. Kvalitén på skinnen är pricken över i. Elvy Johansson vet.
- Kunskap är avgörande. Det viktiga är att kunna välja rätt skinn till varje produkt. För detta krävs lång erfarenhet, öga och känsel, sammanfattar hon.
Hon slår fast att för en skicklig hantverkare är sorteringen av skinn och tillskärning grunden i en kvalitetsprodukt.
Elvy Johansson är en föregångskvinna när det gäller gotländska lammskinn. Nu sammanfattar hon sitt kunnande och sina erfarenheter i en ny bok med titeln "Lammskinn, pälskunskap och hantverkstekniker".
- Jag har ägnat mig åt lammskinn i 28 år och min bok är den första om skinn och skinnhantverk som ges ut i Sverige sedan 26 år då Ingrid Granbergs bok om tradition, beredning och sömnad av skinn och läder kom ut 1984. Men jag fokuserar bara på lammskinn, förklarar Elvy Johansson.
Hon minns 1970-talet när slakteriet vid höstslakten betalade 35 kronor för ett rått skinn och skinnen efter beredning inte blev sålda på dåtidens auktioner i exempelvis London.
- I början av 1980-talet tyckte vi kvinnor med lammgårdar att något måste göras och vi gick olika utbildningar med Rut Remahl som en drivande kraft. Vi betalade 95 kronor för ett färdigt skinn från Kontrollhudar och lärde oss att sortera skinnen.
Elvy Johansson gick en mönstringskurs för att bedöma djur och lärde sig att bedöma pälsskinnet direkt på fåret. Utbildningen fortsatte med pälsteknisk linje och specialkunskap som körsnär i gotlandsfår.
- Grunden var våra djur och att vi tycker om vackra saker. Att lära sig förstå skinn är ett måste för den som vill arbeta med dem. Det krävs kunskap att kunna sortera skinnen efter kvalitet och för att kunna avgöra varje skinns användningsområde. Det är möjligt bara med lång erfarenhet, träning av ögats seende och handens känsla, slår hon fast.
Uppskattningsvis har hon själv de senaste 15 åren sorterat mellan 1 200 och 1 500 lammskinn per år till pälssömnad.
- Utan en bra sortering av pälsskinnen kan du inte sy ett plagg av päls som går att sälja, säger Elvy Johansson.
Tillsammans med maken Olle har hon nu överlämnat den gamla släktgården till sönerna.
- Det är perfekt, pojkarna driver gården men jag får fortsätta att vara chef över produktionen och butiken, skrattar hon som svarar för tillverkningen i ateljén där skinnen bland annat kommer från gårdens egen fåruppfödning.
Vid sidan av den egna skinnsömnadsproduktionen och färdigställandet av sin bok är Elvy Johansson en av många aktiva i Skinnriket Gotland och bidrar där med sin kunskap om att jobba med skinnsortering.
Skinnriket Gotland är en förening som bildades 2008 och som riktar sig till både lammproducenter och hantverkare och nu har ett 70-tal medlemmar.
Syftet är att samla kunskap om skinn, medverka till förädling av gotländska lammskinn med hög kvalitet, och med gemensam marknadsföring sälja lammskinn och lammskinnsprodukter på export.
Föreningen arbetar också för att höja kvalitén och få fler lammproducenter att engagera sig i avelsarbetet och få fram fler skinn av hög kvalitet.
Med projektpengar från Leader Gotland och Hus-
hållningssällskapet som projektägare, satsar Skinnriket Gotland också på export. Syftet är bland annat att öka näringens intäkter och med den kompetens som redan finns på ön utveckla möjligheterna inom lammskinnsområdet. Ett projektmål är att etablera ett handelshus på Gotland, med inriktning på export av lammskinn och skinnprodukter.
I våras hölls den första Skinnmässan på ön i samarbete mellan Skinnrike Gotland och Gotlands fåravelsförening. Ett hundratal intresserade kom för att se, känna och bedöma inlämnade pälsskinn och pälsskinnsprodukter.
Vid mässan visades prov på arbete från fortsättningskursen i skinnberedning vid Gotlands folkhögskola. Där startades också i höstas en ny ettårig utbildning i skinnsömnad.
Vid Yllet i Visby är den sista pälsen av lammskinn sydd. Brist på gotländska skinn gör att företaget lägger ner sömnadsverksamheten.
- Visst finns det lammskinn på Gotland. Men det saknas en organisation för att sortera och ta till vara de bästa och finaste pälsskinnen.
Det säger Agneta Werkelin vid Yllet, företaget som givit klang i hela världen bland annat för plagg av päls. Nu har Yllet inte längre några pälsskinn i lager och tvingas lägga ner pälstillverkningen.
- Även om vi får hundratals skinn kan kanske bara tio procent användas till en päls med rätt kvalitet. Det ger stora pengar att sälja hemma och numera står alla hemma på gården och säljer sina produkter. Tyvärr slår det mot oss professionella, säger hon, medveten om att hon sticker ut hakan.
Agneta Werkelin berättar att i år fanns det 160 gotländska sorterade pälsskinn till försäljning på den öppna marknaden, att delas mellan tre uppköpare, varav Yllet var en.
- Det går åt mellan sex och sju skinn per päls, det blir inte många pälsar som kan sys och därför slutar vi på Yllet med pälssömnad, sammanfattar hon.
Situationen för lammskinn på Gotland har förändrats radikalt på senare år. Intresset för gotländska lammskinn ökar stort.
På Gotlands slagteri AB i Visby tar emot lamm för slakt. Där finns saltas också råskinnen som sedan sänds vidare för beredning Tranås på fastlandet.
- Intresset för att själv ta hand om sina beredda skinn har ökat. Denna höst återtas 88 procent av skinnen, det är lätt att sälja själv hemma på gården, säger Lennart Öjefors vid slakteriets hudbod.
För exempelvis Yllet, som inte har egna lamm, betyder det att möjligheten att få köpa skinn till företagets pälssömnad minskat drastiskt.
- Förr gick skinn till pälsauktion men nu tar de flesta lammbönder hem sina egna skinn och syr produkter som säljs i gårdsbutiker, förklarar Agneta Werkelin.
- Yllet är ett företag med huvuddelen av verksamheten i hjärtat av världsarvsstaden och kan inte också vara fårägare utan är hänvisade till att köpa skinn, sammanfattar hon.
Hon har spanat efter gotländska pälsskinn till försäljning på fastlandet, bland annat finns besättningar i Östergötland, men även där är återköp vanligt.
Den första Ylletpälsen skapades 1984 i samarbete med Brita Wassdahl. 1992 bar hela den svenska OS-truppen i Albertville Yllets pälsar
Yllets designade pälsar var ett genombrott för något helt nytt som ersatte traditionella tunga fårskinnspälsen. Vid Visbybutiken har också all tillverkning skett av bland annat kappor, jackor och västar av pälsskinn.
Agneta Werkelin konstaterar att gotländska lammskinn är unika. Ingen annan fårras har den lock, glans och mjukhet som den gotländska.
En bil från Hajstäde i Eksta kommer lastad med skinn till Ödins garveri i Visby. Det är Bosse Stockhaus och Bertil Skarnemo som levererar råskinn som ska märkas och göras i ordning för att skickas till beredning.
- Vi har en liten besättning på gården och brukar lämna in ett par säckar skinn efter slakt. Oftast tar vi tillbaka dem efter beredning, det är många släktingar som vill ha lammskinn, säger de två.
I saltboden på gården bakom butiken tar Eva Bjersander emot skinnen. Hon är rejält påklädd och försedd med kniv för jobbet i den kylslagna boden med packar av saltade skinn.
- En del fårbönder vill sälja sina skinn. Efter märkning sorterar jag och betalar efter kvalitet. Oktoberslakt ger ofta skinn med bättre lock och glans, men det är många andra faktorer som spelar in för kvalitet, exempelvis betet där lammen gått, liksom väder och vind.
Med flink hand rakar hon med kniven av lite ull i båda ljumskarna på varje skinn och märker med kniv.
Varje skinn ska ha en identitet som följer skinn och ägare, förklarar Eva.
Hon sorterar skinnen, kollar kvalitéer och ser efter kundernas eventuella önskemål.
Vant kapar hon bort skinnflikar vid nackar, bringkappor och svansar och skär bort eventuellt kvarvarande fett.
- Det är viktigt att forma till skinnen så att inga flikar fastnar i maskinerna vid beredningen. En ovan slaktare saltar skinnen utan att dra av allt fett först. Då suger det fast i huden och jag måste ta bort det, säger hon.
Vid Ödins garveri i Visby har verksamheten funnits inom familjen sedan 1800-talet.
I fjol lämnade Hans-Olof Ödin över företaget till Eva Bjersander som med specialkunskaper i skinn, läder, päls och form driver verksamheten vidare.
- Gotlandsskinnen är unika och vackra med silkig ull, lock och glans. De skiftar i hela gråskalan från svartgrått till vitgrått och är härliga att arbeta med, säger Eva som känner sina skinnleverantörer och kan välja bland de skinn hon sorterat och kan få köpa.
Eva Bjersander berättar att cirka 800 skinn om året lämnas in till Ödins, som också köper in skinn via Gotlands Slagteri, och som märks, trimmas och saltas innan de skickas vidare för beredning för att sedan levereras till ön.
- Många kunder uppskattar att få veta ursprunget till de varor och produkter som de köper. Hos oss kan våra kunder direkt få veta från vilken gård lammet kommer som lämnat skinnet till exempelvis den väst eller mössa jag sytt och som de köper.
Hanteringen av råskinn ökar vid Ödins och nu byggs en ny och större saltbod på södra sidan av butiken.
Med 60 kvadratmeters yta blir den tre gånger större än den gamla och inredd så att det går att jobba mer rationellt.