Marianne Cedervall vill inte bli placerad i deckarfacket

Skrivandet har följt med Marianne Cedervall genom hela hennes vuxna liv - och kanske längre än så. Hon har alltid varit förvissad om att hon en dag skulle ge ut en bok. Nu har det hänt och i dag är det världspremiär för romanen "Svinhugg" med boksignering på Bokia här i Visby. Men det dröjde alltså till månaden innan hon ska fylla 60.
Att det skulle bli en roman, med en viss betoning på spänning, var inte givet. Men när planerna tog mer fast form och hon kände att tiden räckte till, för sisådär tio år sedan, blev romanformen allt mera attraktiv.
Och att romanen skulle utspelas på den plats där hon är född och där hon tillbringat alla somrar sedan barnsben var tacksamt. På Gotland har hon en miljö hon känner utan och innan även om hon flyttat landet runt efter både kärlekar och jobb.

*
Marianne Cedervall är född i Halla där pappan var pastor men redan när hon var tre flyttade familjen till Stockholm. Men sedan dess har hon tillbringat alla somrar på Gotland och som vuxen byggde hon om ett gammalt kapell i Ala till sommarbostad.
- Att vara prästdotter och bo i ett kapell är faktiskt det enda påtagliga som jag lånat ut till huvudpersonen Mirjam, säger Marianne Cedervall när vi träffas för att prata om debutromanen.
I dag arbetar hon med personalfrågor för Svenska kyrkan i Västerås där hon bor sedan några år. Dessförinnan har hon jobbat med allt möjligt, som lärare, med invandringsfrågor på en mottagningsenhet och hon har bott på många platser i landet. Bland annat blev det 19 år i Tornedalen, närmare bestämt i Vittangi.
- Personalfrågor ligger mig varmt om hjärtat och under en tid arbetade jag med grupper av långtidsarbetslösa. Där träffade jag på många tragiska livsöden med kraschade ekonomier och långtidssjukskrivningar, något som jag tagit intryck av och som också genomsyrar boken, säger hon.
På frågan om det finns många likheter mellan livet i Tornedalen och här på Gotland så kommer svaret blixtsnabbt.
- Till Vittangi flyttar man bara av tre olika anledningar - som sjuksköterska, lärare eller för kärlekens skull.
Det var det senare som gällde för Marianne som genom en av de två döttrarna har många anledningar att återse Tornedalen med jämna mellanrum. Numera har hon hittat kärleken på Gotland och resorna hit blir numera oftare än bara under somrarna.

*
Ett av livsmålen var alltså att ge ut en bok. Nu har hon plussat på det målet ytterligare. Hon kommer att skriva minst tre böcker om Mirjam och hennes bästa kompis Hervor, en lappländsk kvinna med stort sinne för svart magi och Mirjams raka motsats.
- Andra boken är redan på gång och denna gång kommer handlingen att utspelas i Tornedalen, berättar Marianne Cedervall.
Men i debuten "Svinhugg" har de båda kvinnorna hamnat på Gotland i den fiktiva byn Kajpe Kviar. Alla övriga geografiska beskrivningar är autentiska och därför är det inte så svårt att ringa in Kajpe Kviar, med sitt stamlokus "Plogbillen", till trakterna runt Ala.
- Det har varit mycket att lära sig under de fyra år som skrivandet tagit, det har varit svårt men mycket roligt, förkunnar Marianne Cedervall som hoppas att uppföljaren går snabbare att skriva.
Enda farhågan hon har är att bli placerad i facket "gotländska deckare".
- Jag vill gärna att boken ska uppfattas som en "feel-good"-roman även om det förekommer tragiska dödsfall i handlingen, säger Marianne som naturligtvis har god koll på Östlundh-Jansson-Jungstedt som hon inte har för avsikt att konkurrera med.

*
"Svinhugg" sätter perspektivet på kvinnorna. När hon presenterades som en av årets debutanter i tidskriften Svensk Bokhandel berättar hon om jargongen med sina väninnor.
"Förr eller senare kommer vi in på favoritämnet, karlar. Guds gåva till kvinnan som är så svår att förstå sig på. Skitstövlar som skinnat fruarna i skilsmässor, ynkdomar som ska bäddas ned och passas upp när de är snoriga, eller åskmoln som tar ut svängarna och kan sura i dagar för att man råkat slinta med tungan och sagt något känsligt."
Frågan blir naturlig, har "Svinhugg" som handlar om starka kvinnor som vågar ta för sig just kvinnorna som målgrupp?
- Jag har ingen medveten feministisk hållning och jag har märkt att de män som fått läsa boken gillar den - både yngre och äldre, säger hon.
- Jag har varit lite skraj för reaktionerna från prästerskapet, men biskopen i Västerås som fick boken i julklapp gillade den och Sune Östedahl här på Gotland som både är trevlig och har humor berättade att han inte kunde lägga boken ifrån sig, säger Marianne Cedervall.
För Marianne Cedervall har det varit en turbulent tid och lanseringen av debuten har varit både spännande och rolig.
- Det har blivit intervjuer för både press och tv och nästa vecka medverkar hon i Go´kväll från Umeå.
Men några tankar att sluta jobbet i Västerås och bara försörja sig som författare har hon inte alls.
Jag är bara så jäkla glad att blivit utgiven av förlaget och att få delta på bokmässan i Göteborg, avslutar Marianne Cedervall som i dag signerar sin debut för första gången.