Gotland är en inte bara en vacker ö och ett semesterparadis utan också ett av Östersjöområdets viktigaste områden ur militärstrategisk synvinkel.
För Sveriges del är det just Gotland som utgör ett av de mest uppenbara områden där en eventuell konflikt som involverar stormakterna kan ha sin början.
Samtidigt har det under en period av flera år varit så att Gotland har lämnats närapå helt oförsvarat, med undantag för Hemvärnet. Sverigedemokraterna har varit ensamma om att kräva att Gotland skall ha en fast militär närvaro i flera år.
Det är därför glädjande att regeringen till slut lät påbörja uppsättandet av ett nytt regemente på Gotland. I somras besökte vi Tofta för att med egna ögon se början till det nya regemente som nu har etablerats där.
Men frågan som måste ställas är om denna utökning av Gotlands försvar är tillräcklig. Vi menar att det inte är det. Förbandsvolymen måste utökas så att förmågan att avvisa ett allvarligt menat angrepp upprättas. Det omedelbara behovet är bataljonsartilleri för den befintliga stridsgruppen.
Sverigedemokraterna har ända sedan vi kom in riksdagen 2010 lagt fram förslag om att återuppta utbildningen av amfibieförband i Fårösund samt att skapa en komplett mekaniserad brigad för Gotlands försvar.
Vid en konflikt så kommer det vara mycket svårt att få fram förstärkningar till Gotland. Det innebär att förband och materiel avsedda för försvaret av Gotland bör var baserade på ön.
En angripare som försöker att etablera sig på Gotland kommer näppeligen att göra ett halvdant försök. Tvärtom kommer det i så fall vara ett kraftfullt och överraskande genomförande. Då krävs att tröskeleffekten som ska få angriparen att avstå likaså är hög och kraftfull. Det finns ett antal nyckelkomponenter för att nå en hög tröskeleffekt:
JAS 39 Gripen med modern beväpning, robotluftvärn på korvetterna, ubåtsjakt, minröjning, komplett brigadförmåga med bland annat artilleri och brigadluftvärn, amfibieförband inklusive rörlig kustrobot är exempel på avgörande delar av ett trovärdigt försvarssystem.