Jag har två små ungar här hemma. De är fem och tre år och det de mest av allt vill, är att vara fina. De har lärt sig att andra människor tycker det är fint med klänning så därför vill de ha klänning varje dag. De har lärt sig att när man är fin, då får man bekräftelse och beröm och därför vill de vara det.
Båda mina barn är dessutom väldigt utseendemässigt lyckade. De har ärvt det från sin far (ibland händer det att tjejer vänder sig om efter honom när vi går på stan, fast jag är med!). Vilket leder till att komplimangerna haglar över dem. Säkert kommer de en vacker dag att kvala in på både snygglistor och i luciatävlingar.
Förhoppningsvis har jag till dess hunnit lära dem om utsidans o-betydelse och förhoppningsvis kommer de inte att basera hela sin självkänsla på att andra människor berättar för dem att de är vackra. En fälla som många av oss har gått i.
Bloggaren Lady dahmer skriver om att komplimanger egentligen är en sorts förtryck. Hon menar att ju mer komplimanger vi ger barnen, desto mer medvetna blir de om sitt utseendes värde och desto mer sug får de efter bekräftelsen som man kan få bara genom att vara vacker. Bära vackra kläder. Ha flätor i håret. Det, menar Lady Dahmer, leder till hela den där fällan som så många tonåringar och vuxna sitter fast i resten av livet sen. Fällan som tvingar en att raka benen. Tvingar till dagligt pump på gymmet. Tvingar till sminkinvesteringar och förslavar en under rådande mode. Framför allt kan det tvinga fram ett enormt självförakt då man aldrig blir nöjd. Då man ständigt jämför sig med andra (ofta retuscherade).
Det har länge pratats om att det faktum att unga kvinnors kroppar är de som exponeras mest av alla i media, även är det som ligger bakom anorexia, självskadebeteende och ökande depressioner bland unga kvinnor. Och det är klart att det också kan spela in. Men med tanke på hur folk i allmänhet kan bete sig runt mina små barn så kan jag undra om det egentligen inte handlar om just det där som Lady Dahmer är inne på.
Ett livslångt komplimangförtryck som börjar redan i vaggan då vi förtjust jublar över den lilla dotters lingula lockar och sedan ägnar resten av hennes barndom åt att berätta för henne om hur söt och gullig hon är.
Det krävs ju nästan bara att man lägger ihop ett plus ett för att få ut den ekvationen.
Är du själv väldigt intresserad av fotboll, kommer ditt barn med största sannolikhet också att bli väldigt intresserad av fotboll som vuxen. Får hen följa med på fotbollsmatcher, börja tidigt i fotbollsskola och sitta med i soffan under ligatittandet har du med stor säkerhet en skicklig fotbollsspelare bredvid dig inom några år. Får ditt barn vara med när du sminkar dig, pratar om hur tjock du blivit på senaste eller följa med på shoppingrundor på stan har du med all säkerhet en alldeles egen liten bantardrottning vid din sida inom några år.
Och ja jag vet. Bakom varje komplimang finns en god tanke. En vilja att göra gott. Men det finns väldigt många sätt att bekräfta både barn och vuxna på, utan att lägga värdering bakom. Gå gärna in på Lady Dahmers blogg för tips www.ladydahmer.alltforforaldrar.se .
Det är inte viktigt att vara vacker. Däremot är det viktigt att komma tillfreds med sig själv. Komma överrens med hur man ser ut. Reklamaffischer över hela stan. Top Model-tävlingar på tv. Viktsminskningsbilagor till kvällstidningarna. Porrfilmer. Magasin. Listan kan göras lång över hur vi ständigt påminns över våra egna utseendemässiga brister. Hetsas till att förändra oss, förbättra oss för att passa in. För att bli omtyckta och älskade. Man kan undra vad fan som hände med "älska mig för den jag är"? Det räcker uppenbarligen inte längre.