Har så himla svårt att engagera mig kring det här med båtarna. Jag gillar ju att tycka om saker och ting, men här är det svårt. Eller. Det är lätt när jag bara ser till mig själv.
Det är ju modernt också, att se till individen och så vidare. Och om jag ser till individen, mig själv och sätter min egen lycka främst, så tycker jag att båtarna kan gå skitlångsamt och vara jättebilliga.
Vi åker över några gånger om året i min familj. Då är vi sällan stressade. Någon timme mer eller mindre skulle absolut inte spela någon roll för oss. Dessutom gillar jag att åka båt.
Om sommaren hyr vi ut en liten stuga i vår trädgård. Vi ser alltså turismen på extremt nära håll om somrarna och vad jag har förstått genom dem så skulle de också uppskatta lägre priser. Tror inte att hastigheten spelar särskilt stor roll för dem heller.
Vår stuga är på 24 kvadratmeter och passande för två vuxna och ett barn, vilket vi också anger i annonsen. Vi har lagt oss i den prisnivån som de flesta andra ligger i, kanske lite billigare. Ändå kommer storfamiljer och trycker in sig i stugan. Tre vuxna och tre barn var rekordet förra sommaren. På 24 kvadratmeter. Men när båtbiljetten var betald hade de inte råd med större.
När jag så ser till mig själv tänker jag också på mina barn och eventuella barnbarn och barnbarnsbarn för framtiden. Spontant tänker jag att det ju vore trevligt om de kan bada i havet sen också, i framtiden.
Jag tycker det finns en enorm tröghet när det kommer till miljön. Att folk inte kan acceptera att om vi ska ta hänsyn till miljön så måste båtarna gå långsammare. Jag blir förbannad varje gång jag tänker på det. Folk är så jävla galna i skallen kan jag tycka. Kräva både snabba och billiga båtar. Det fattar väl vem som helst att det är helt jävla orimligt. På Gotlandsupprorets hemsida nämns miljön noll gånger. Det tycker jag också är orimligt.
Jag tycker inte att havet är vår landsväg heller. Det är liksom ingen väg. Det är ett hav. Ett hav är ömtåligare än en väg.
Jag vet inte hur det är med er andra, men för oss var Gotland ett aktivt val. Visst är både jag och min man födda och uppvuxna här, men bara för det är det ju ingenting som säger att det står skriven i sten att vi måste bo här.
Ändå gjorde vi det valet och när vi gjorde det så utgick vi ganska mycket ifrån att Gotland är en ö som ligger långt ute i havet.
Vi utgick bland annat ifrån att det inte finns någon väg hit. Vi utgick ifrån båt, restider och långt till vänner och syskon på andra sidan. Och en jättestor anledning till vårt val var just havet. Avskildheten. Det långsamma. Så nej. Östersjön är ingen jävla landsväg. Östersjön är havet som våra barnbarn ska bada i i framtiden.
Kanske låter jag som en gammal motsträvig farbror från typ Buttle nu. Det skiter jag i.
Jag är förresten ingen gammal motsträvig farbror. Jag är en vanlig småbarnsmamma. Jag vill ha rena hav åt mina barn och barnbarn att bada i och jag vill att fler än bara överklassen ska kunna komma hit om sommaren.
Jag vill kunna få några timmar av renaste frid de få gånger jag själv åker över havet varje år och jag vill kunna göra det med gott samvete.