Norra Kyrkogården, sent lördag eftermiddag.
Det är med gotländska mått mätt bilkö från lasarettet, och väl framme råder parkeringskaos. Bilar överallt, djungelns lag råder och jag parkerar på gräsmattan.
Det luktar höst och fukt och löv. Men kyrkogården är upplyst av tusentals ljus, de glimmar och glöder i varje buske, vid varje sten.
Till och med vid den lilla bäcken har någon placerat små, fladdrande lyktor och det är otroligt vackert alltihop.
Det är människor överallt utan att vara trångt, dämpade samtal, långsamt tempo över grusgångarna och jag träffar omedelbart bekanta och vi nickar åt varandra, säger hej och hur är läget.
Allhelgona är en unik tradition. Det är den enda helgdag som vi får ha i fred för handeln, den enda dag som inte innebär köptvång och prestationsångest.
Kanske är det också därför den fått ett sådant uppsving de senaste 10-15 åren. Fler och fler tar chansen till en stunds stillhet och kontemplation.
Allhelgona är fortfarande opretentiös och vacker. Vi ska bara minnas de som lämnat oss och ingen kan profitera på den saken. Inga reklamkampanjer i tv. Inga kuponger från ICA. Inga allhelgonamiddagstips.
Gravljus och kransar är inget du blir rik på.
Man behöver inte ens vara religiös, för allhelgona har väldigt lite med kyrkan att göra.
Det är med illa dold skadeglädje jag konstaterar att Halloween, den amerikanska superhögtiden med pumpor och orangea leksaker i plast, den har trots handelns enträgna försök aldrig fått fäste i Sverige.
Halloween uppmärksammas bara av enstaka barn som ser möjligheten att tigga godis vid dörren. Och så en och annan vuxen med för lite att göra.
Inte många bryr sig om att dessa två högtider inte har ett smack med varandra att göra, de firas inte ens samma dag.
Det här med att importera traditioner är jag inte mycket för. Vad kommer näst? Thanksgiving?
Oavsett vilket så handlar det alltid om att tjäna pengar. Handeln gjorde sitt bästa med Halloween och har tyvärr inte riktigt gett upp ännu.
På söndag är det Fars dag och det är också en av dessa dagar som tappat sitt värde. Om den nu nånsin haft ett värde, vilket starkt kan ifrågasättas.
Jag fyller år och jag firar jul, varför ska jag ha ytterligare en dag då min familj ska känna sig tvingad att köpa något jag ändå inte behöver?
När jag ändå håller på kan jag stryka Mors dag också med samma motivering. Och Alla hjärtans dag, även den importerad av Mammon som vill kränga choklad och blommor.
Jag stryker midsommar med, för den dagen verkar för många mest gå ut på att man ska få dricka alkohol redan till lunch. Att vara halvpackad är förvisso mer eller mindre en förutsättning för att dansa "Små grodorna", men jag kan lätt stryka den biten också utan att fälla tårar.
Allhelgona är motsatsen till allt detta.
Vi tänder ett ljus vid den lilla gravstenen, yngsta dottern sjunger "Blinka lilla stjärna" för farfar och vi står en stund och betraktar ljushavet runt om oss.
Sedan går vi sakta tillbaka till bilen och åker hem.
Det behöver inte vara mer än så.
* Veckans lista. "Så mycket bättre" är ett av de tv-program jag tycker bäst om. Magnus Uggla i lördags var fantastisk. Så, här är fem artister jag vill se i kommande säsonger.
1) Per Gessle. Han har ju gjort en och annan låt.
2) Björn Ulvaeus. Han också. Är dessutom en trevlig prick.
3) Carola. Sveriges enda riktiga diva.
4) Joey Tempest. Hårdrockarna måste få sitt.
5) Neneh Cherry. Hon är cool. Och en välgjord, modern cover på "Buffalo Stance" vill jag höra.