Ljusare tider redan på gång?
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
När jag en morgon vid sextiden går ut för att hämta tidningen tycker jag att det är ljusare än vid samma tid dagen innan. Kan det vara möjligt?
Det är sex grader kallt och viken är igenfrusen, så fiske är inte att tänka på. Det skulle annars behövas för laxen i frysen är slut och jag får abstinens när jag tänker på inlagd stekt strömming.
Men inte blir det väl så här märkbart ljusare från en dag till en annan? Det är nog bara inbillning.
Normalt är jag en ganska lugn person som sällan oroar mig för ditt eller datt.
Men de senaste veckorna har stresshormonerna löpt gatlopp genom kroppen.
Orsak? Många!
Pappa. Hans hustru Alice dog nu i veckan och vad ska nu hända med pappa? Kvar i huset i Lomma, eller flytta hem till Gotland?
Varpan. Kris inom Gotlands Varpaförbund. En stor del av styrelsen avgår efter bråk med Svenska Varpaförbundet. Jag sitter i valberedningen och vi måste få ihop en ny styrelse till årsmötet nästa månad. Men vem vill engagera sig i det här "klimatet"?
Boken. Jag skriver på en ny bok, men ingenting går som jag tänkt mig. Borde varit nästan klar nu, men har inte ens hunnit halvvägs.
Föredrag. Ska hålla flera föredrag med bilder om min cykling genom Baltikum i somras. Premiär i Vessigebro i Halland på söndag. Gjorde nu i veckan en "provföreläsning" hemma med enbart mig som publik. Katastrof. Det sämsta föredrag jag någonsin hört. Efter tio minuter var jag nära att somna, så då avbröt jag.
Stress, stress, stress.
Rikstrafiken, vad är egentligen det för någonting?
Ja, jag vet naturligtvis att de bestämmer hur ofta och hur fort färjorna till och från Gotland ska gå. Men vad gör de mera?
Det heter ju Rikstrafiken och då måste de väl också ha uppgifter som gäller hela landet? Kan man tycka.
Jag ska försöka ta reda på det, men just nu sitter jag på hamnterminalen i Visby och väntar på att få gå ombord på morgonfärjan (söndag) till Nynäshamn. Här på terminalen, och på färjan, kan man fortfarande inte koppla in datorn på Internet och ställa frågor. Om vad Rikstrafiken sysslar med, mera än att de sitter i Stockholm och retar upp oss gotlänningar. Fast det kanske är deras enda uppgift?
Egentligen har jag ingenting emot att färjorna går lite långsammare. Om det kan bidra till att rädda miljön och vår hotade värld så är det väl okej. Ett lägre tempo i hela samhället skulle nog alla må bättre av. Men då måste omtanken vara konsekvent och inte bara gälla våra färjor.
Till exempel:
70 km/tim högsta tillåtna hastighet på alla vägar, inklusive motorvägarna.
Propellerflyg för EU-politikerna till Bryssel och turisterna till Thailand.
Och, som Gotlands riksdagsledamot Christer Engelhardt föreslog i fredagstidningen, betydligt långsammare kollektivtrafik i Stockholm.
Men naturligtvis tänker inte Rikstrafiken i sådana banor. Jag är inte ens riktigt säker på att de som sitter där kan stava till ordet k-o-n-s-e-k-v-e-n-t. Politikerna är nog heller ingenting att hoppas på när det gäller miljön. Ur tidningen Dagens Etc citerar jag:
Av Sveriges överbetalda riksdagsmän är det idag två-tre som har solceller på sina tak. Som själva gör något i sina privatliv för att koppla ihop det privata och det politiska utan att snegla på om det är "lönsamt" i egna plånboken. Som verkligen lever som de lär.
Hur är det Engelhardt, är du en av dessa två-tre?
Jag gör en dagsresa till Stockholm för att fira min dotter och hennes mor som båda fyller år idag. När jag i går berättade för Pekka, tuppen, att jag skulle på födelsedagskalas ropade han med hög röst:
- Jag fyller också år i morgon!
- Men en dag i somras sa du att du fyllde år då.
- Det gjorde jag också.
- Men då kan du väl inte fylla år i morgon!
- Det är väl inte du som bestämmer när jag vill fylla år!
- Nej, men...
- Då så, var är presenterna?
Innan jag åkte iväg i morse kastade jag in en bunt torkade nässlor och en näve solrosfrön i hönshuset och ropade "Grattis!". Förmodligen väckte jag hönsen för det blev ett himla liv och kackel. "Räven!" hörde jag Pekka ropa förskräckt där inne i mörkret.
Ingen bra start på en födelsedag.
I Nynäshamn går jag bort till stationen för att åka pendeltåget till Spånga, där jag byter till buss till Vällingby.
En äldre dam med stor resväska går sakta och försiktigt på den hala gångbanan mot stationen. Hon accepterar tacksamt mitt erbjudande att hjälpa henne med väskan.
- Förr stod tågen alltid och väntade vid färjan, säger hon.
Ja, det gjorde de. Tåget som är miljövänligare, mycket billigare än båtbussen och för mig, som ska till ett födelsedagskalas i Vällingby, betydligt snabbare. Undrar varför rälsen ner till hamnen bröts upp?
Det måste jag ta reda på.