Utmärkelserna stod som spön i den gotländska backen under torsdagen. Någon timme efter att det blivit känt att GT:s Magnus Ihreskog tar hem Guldkrattan tillkännagavs årets mottagare av regionens kulturpris.
När regionstyrelsens ordförande Eva Nypelius (C) fick fatt på Annika Fehling över telefon hade pristagaren svårt att finna orden
– Åh gud. Jag börjar gråta, var den spontana reaktion som nådde det samlade pressuppbådet genom högtalaren.
En stund senare när allt lugnat ned sig en smula:
Har du torkat tårarna nu Annika?
– Haha. Man vet ju inte vad man ska säga. Detta kom som en total överraskning. Jag visste att jag var nominerad – men det har jag blivit så många gånger genom åren! På senare år har jag börjat förtränga det där med kulturpriset faktiskt: Det blir nog inget den här gången heller, liksom.
Annika Fehling torde vara bekant för alla som följer den lokala kulturbevakningen. Under 2018 omnämndes hon ett tjugotal gånger på dessa sidor. Kortfattat är hon singer songwriter-profilen som gett ut en rad skivor, och därtill står bakom flera långkörare i det gotländska kulturlivet, däribland Visbyfestivalen, Visby musik- och poesifestival och Club Acoustic. Sedan 1993 bor hon på Gotland.
– Jag var en aspirerande skivartist när jag kom hit, en lärjunge. Jag lärde känna många musiker, både på och utanför ön, under mina läroår – och man blir ju nyfiken på alla man möter. Till slut slog det mig: Fasiken, jag träffar ju dagligdags riktigt, riktigt bra musiker. Varför gör vi inget tillsammans?
Som konsertarrangör har Annika Fehling flörtat med ett antal musikstilar. Singer songwriter-musiken får ändå betecknas som huvudspåret i hennes kulturella gärning.
– Detta är musik som knappt spelas i radio, aldrig någonsin i tv. Jag har sett det som min uppgift sprida den till en bredare publik. Det finns en oerhörd styrka i den, liksom musik i största allmänhet. Musik har startat revolutioner, och genom den kan vi få känslan att vi alla hör samman i något större.
Hon har inga problem att ta för sig och synas, revolutionären Annika Fehling. Men även bildstormare kan drabbas av tvivel emellanåt.
– Det var nog delvis därför det blev så känslosamt när Eva Nypelius ringde. Jag har jobbat mycket hårt med mitt. Ibland känns det som om orken håller på att ta slut. Vi har ett hårt kulturklimat i dag, särskilt för dem som försöker livnära sig på detta. Kulturen tas liksom för given, den ska bara hända. Att jag lyckats försörja mig på musiken i 25 år är ett mirakel. Det här priset visar ändå att det jag gör är värt något, att jag verkligen nått ut. Jag föreställer mig priset som en ros, en ros som jag kan plocka fram och lukta på nästa gång allting känns motigt.
Som grädde på moset är Annika Fehling 25 000 kronor rikare tack vare utmärkelsen.
Vad ska du göra för pengarna?
– Det finns många hål att fylla ... Jag håller på med två inspelningar nu, en med Annika Fehling trio och en med Glimra. Det är alltid skitkul att ge sig in studion, men tyvärr också dyrt. Så lär det väl bli en middag med mina nära kära för att fira.
Samtalet glider in på Glimra, för visst vankas det julkonsert, säger jag. Annika Fehling förvandlas på en millisekund till den person som öns journalister känner så väl vid det här laget: Kulturpropagandisten.
– Ja! Du måste skriva om det!
För den som ska försörja sig på musik detta nådens år 2019 finns ingen vila.
