– Hur många besökare kan man vänta sig egentligen? Som du ser räcker det med tre bilar här så är parkeringen full, säger John Jakobsson medan han ängsligt synar infarten till det röda plåthuset i Hörsne.
Han är en av 15 nya medlemmar i föreningen Öppna ateljéer, som anordnar den årliga konstrundan på ön. Jakobsson kommer ursprungligen från Vallstena, men var under många år bosatt på fastlandet. Särskilt många utställningar på Gotland har det därför inte blivit. 2016 flyttade han hur som helst tillbaka till Gotland.
– Vi hade huset i Hörsne ett bra tag innan vi bosatte oss här permanent. Vistelserna blev längre och längre för varje gång. Till slut var det lika bra att slå sig ner ordentligt, kände vi. När man bor så här finns det mer plats för drömmar. Om jag känner inspiration behöver jag bara gå utanför dörren för att komma till ateljén, säger John Jakobsson.
”Mer platsför drömmar” ska förstås inte mätas i kvadratmeter, för Johns konstnärliga verkstad är påfallande liten.
På bokhyllan ovanför ingången står tjocka referensverk om visionära konstnärer som Louise Bourgeois och Roj Friberg. Den detaljen ger ett hum om vad John Jakobsson har för sig i sin ateljé.
Hans skuplturer beskrivs enklast som fantasiväsen; anatomins beståndsdelar känner vi igen från vår egen värld, men sammanfogade till en organisk helhet gör kropparna ett märkvärdigt intryck.
En återkommande figur föreställer en handvarelse med öron; en annan ser ut som en korsning mellan narval och kyckling.
John Jakobsson skapande är en form av kryptozoologi – pseudovetenskapen om påhittade djur, typ big foot.
Hur kommer det sig att du blev intresserad av kryptozoologin?
– I dag lever vi i ett superinformerat samhälle. Vi vet det mesta, och om vill informera oss ytterligare är det bara att googla. Genom att trycka in en narvalskyckling i den verkligheten skapas en förskjutning. Den varelsen har ingen förlaga i naturen, ändå står den där i min ateljé. Alltså finns den på något sätt, genom sin närvaro i rummet.
Jakobsson har gått ut keramik- och glasprogrammet på Konstfack; därtill utsågs han till Ann Wolff-stipendiat häromåret.
Han är med andra ord en klassiskt skolad skulptör. Ändå fäster han inte så värst stor vikt vid material och tillhörande traditioner.
– Om man håller sig till ett material hela tiden fastnar man lätt i teknikaliteter och konventioner, som blir begränsande. När man är fri i tanken föder idéerna sig själva. Därför är det viktigt att arbeta snabbt, att komma in i ett flöde. Av den anledningen har det varit utmanande att arbeta mer med glas, där processen är så lång, säger John Jakobsson.
Vid sidan av konstnärskapet arbetar han för företaget Ars Mundi med konservering och byggnadsvård.
– Det leder till att jag inte är här i ateljén så mycket som jag hade önskat. Å andra sidan innebär det också att finns energi och idéer i överflöd när jag väl får tid över. Då kan jag jobba koncentrerat och intensivt, säger han.
John Jakobsson vill inte göra något på rutin, säger han. Han ser själv en risk i att hans konstnärliga skapande är så intimt förknippat med kryptozoologin. För hur fantasieggande dessa varelser än är, så kan även de rutas in och bli en konvention med vanans makt.
– Man vill ju liksom inte bli ”han som håller på med kryptozoologi” och inget mer. Jag utesluter därför inte att jag slår in på ett helt annat spår i framtiden. Men här och nu känns som jag bara börjat med det här. Det finns hur många varelser som helst som bara väntar på att ta form.