Det är 25 år sedan. Jag var medlem i ett politiskt studentförbund (Fria Moderata) med en rik intern debatt. En av de hetaste debatterna rörde narkotikapolitiken. Knarket. Och en ofta diskuterad del av narkotikafrågan rörde konsekvenserna av de så kallade "designade drogerna". Drogerna där tillverkarna hela tiden kunde ligga steget före lagstiftarna genom att ändra drogens sammansättning. Vad skulle det betyda för Sveriges möjligheter att bedriva en restriktiv narkotikapolitik? En framgångsrik sådan, närmare bestämt.
Tyvärr har vi inte fått något bra svar under de gångna 25 åren, hur designade droger ska hanteras inom ramen för en restriktiv narkotikapolitik. Droger som Spice – växtmaterial som tillförts en syntetisk cannabinoid – är relativt billiga och lätta att komma över. Men farliga att använda. Sju personer fick som bekant vårdas för Spiceförgiftning på Visby lasarett i förra veckan.
Både traditionellt knark och designade droger dödar människor. Ja, faktiskt mycket fler människor än för 25 år sedan.
Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning skriver på sin hemsida:
"Den svenska statistiken visar att det fram till mitten av 1970-talet inträffade cirka 35 narkotikarelaterade dödsfall per år. Under andra hälften av 1970-talet introducerades heroin i landet och mellan 1975 och 2001 ökade de årliga dödsfallen kontinuerligt, till cirka 400. [...] År 2012 noterades dock den högsta narkotikadödligheten hittills, mätt både i relativa och absoluta tal, då 589 dödsfall med narkotikarelaterade diagnoser noterades detta år."
Det talas om en "nollvision" för narkotikamissbruket. Det är en orealistisk föreställning. Kriget mot knarket kan inte vinnas. Det kan bara bedrivas mer eller mindre framgångsrikt. Och det är tyvärr uppenbart att vi inte är framgångsrika.
Tyvärr har nollvisionen som föreställning och moralisk dogm blockerat debatten om hur man minimerar narkotikans skadeverkningar. Nollvisionen har blivit skadlig.
Därför dör narkomaner på grund av att de inte har tillgång på rena sprutor. Därför är det så svårt att få Metadon eller något annat substitut för narkotika. Därför är missbrukaren kriminaliserad samtidigt som den har svårt att få behandling för sitt missbruk.
För drygt två år sedan dog riksdagsledamoten William Petzäll av en överdos. Han hade tidigare nekats behandling med Metadon eller motsvarande för att han inte var tillräckligt illa däran.
Men att en av de 589 som dog under 2012 var riksdagsledamot, tycks inte ha påverkat en debatt som många inte vågar ge sig in i, för att man riskerar att stämplas som "drogliberal" om man på något sätt avviker från vad man "får" tycka.
Vi behöver göra upp med dogmatiken i narkotikapolitiken. Den är feldesignad. Just eftersom narkotikan är farlig behöver vi färre dogmer och mer medmänsklighet och rationalitet.