Världens språk blir färre
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Under stenåldern fanns det förmodligen ett mycket stort antal språk, men inga stora språk. Under de senaste tretusen åren har utvecklingen stadigt gått mot fler stora språk.
Idag talas omkring fem tusen språk på jorden, men de flesta av dem har ett ganska litet antal talare. De sextio största språken omfattar över fyra miljarder människor. De små språken utsätts för ett starkt tryck från större språk. Det trycket ökar i takt med hur vår värld ser ut och förändras. Allt talar för att antalet språk kommer att vara betydligt färre inom några generationer, trots att jordens befolkning ökar.
I Europa finns bara något tiotal små språk kvar. I Sverige är de små språken i farozonen. Lulesamiskan är mycket svag och sydsamiskan är på väg att försvinna, men är något starkare i Norge.
Även nordsamiskan är hotad. Om några generationer kan dessa språk vara borta. I Afrika är det annorlunda. Där finns cirka ett tusen språk, de flesta är små språk.
Intressant är Nya Guinea, som har fler språk än någon annan del av världen. Öns yta är som Sveriges och antalet invånare är cirka fem miljoner, men beräknas ha upp emot ett tusen språk. Förklaringarna är bland annat den oländiga terrängen, som försvårat kontakter mellan människor och att befolkningen levt i små självständiga grupper.
Under 1900-talet har förändringar börjat ske. Handel och förbindelser har ökat. Missionärer och andra kontakter med omvärlden har påverkat. Nu överges de lokala språken i snabb takt, med identitetskriser som följd.
Många språk förändras och slås ut i takt med att olika delar av världen exploateras. Det började med slavhandel och kolonialism. Och det fortsätter på liknande sätt i vår globaliserade värld. Under vägen har indiankulturer och aboriginer hänsynslöst påverkats.
Engelskan ett världsspråk
Nya "kulturer" drar in och med dem nya språk. Därmed påverkas de egna språken och själva den mänskliga identiteten. Här kanske vi vågar använda Strindbergs uttryck "Det är synd om människorna".
Engelskan går uppenbarligen nu in som ett världsspråk och växer sig allt starkare, som ett övernationellt språk för internationell kommunikation. Det är sannolikt bra med ett övergripande språk, som underlättar kontakter. Gick det inte med esperanto, så får det bli engelska.
I ett språkligt sammanhang finns det anledning att ge en eloge till EU, som framsynt bestämt att varje medlemsland talar sitt eget språk. Detta är att visa respekt för nationernas grundidentitet.
Men i stort är tendensen klar. Antalet språk blir färre och färre. Alla språk lever och förändras ständigt. Så ock svenskan, vilket kommer att visas i en kommande krönika.