Det blågröna utspelet är helt fel medicin på fel diagnos
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Trots vårkylan har vi nu drabbats av en liknande blågrön sörja. Det rör sig om det utspel i DN från den moderatledda regeringen och miljöpartiet om fri arbetsgivarstyrd invandring från Asien och Afrika.
Utspelet är en blandning av miljöpartiets humanistiska vilja att lösa de fattiga ländernas problem och moderaternas syn, att uppfylla kapitalägarnas kortsiktiga krav, oavsett långsiktiga effekter på samhällsekonomi och statsbudget.
Bygger på rena felaktigheter
Den blågröna sörjan bygger på en rad rena felaktigheter. Det påstås att det föds "allt färre barn i Sverige". Men vi har ju en babyboom (om Maud Olofssons får igenom sänkta barnbidrag sjunker nog födelsetalen). Man påstår i utspelet att "Hela västvärlden står inför befolkningsminskning". Ett helt befängt påstående!
Man hävdar vidare att avfolkningen i glesbygden skulle försvinna vid ökad invandring. Vi hade i fjol en rekordstor invandring, men fortsatt avfolkning på landet.
Man hävdar att ökad invandring väsentligt skulle ändra befolkningsstrukturen, vilket är matematiskt omöjligt. Man bygger sina förslag på att företagen ser lika långsiktigt på nyanställningar, som för fyrtio år sedan och förbiser att nu gäller kvartalskapitalism.
Ställer man fel diagnos blir medicinen fel. Utspelet visar att om man blandar miljöpartiets humanism med regeringens snöda ekonomism, blir det en blågrön farlig sörja.
I stället för att ha ett system för arbetskraftsinvandring där man tar hänsyn till ekonomins långsiktiga behov, ges arbetsgivarnas kortsiktiga och hastigt varierande önskemål total dominans. Miljöpartiet har fått med en referens till de flyktingtragedier, som nu sker på båtar från Afrika. Men inga av dessa desperata skulle få jobb med utspelet.
Arbetskraftsinvandring har många ansikten. Krasst ekonomiskt gäller, att det mest lönsamma är att ta in välutbildad arbetskraft från omvärlden, som arbetar hårt och högproduktivt under ett visst antal år och spenderar inkomsterna inom landet och flyttar ut eller avlider före pensioneringen.
Då betalar de både inkomstskatter och moms med minimala utgifter för samhället och bidrar därmed maximalt till att finansiera omvårdnad om inhemska barn och äldre.
Den här modellen har använts av Schweiz, oljestaterna, USA, Kanada och Australien. Bara de högproduktiva tas in legalt och när det blir sämre tider åker man ut.
Arbetsgivarnas kortsiktiga behov
Men det här systemet är långt från de samhällsideal de flesta av oss bekänner oss till. I vår modell ska väl alla som bor här kunna förena familjeliv och yrkesliv och de som rotat sig också kunna vara kvar under den icke yrkesaktiva perioden. Då kan man inte låta arbetsgivarnas tillfälliga önskemål bestämma.
I det blågröna utspelet finns inga kontrollmöjligheter, utan där gäller för företagen att "tuta och köra". Arbetsgivarnas kortsiktiga behov skapar en inflyttning, men när detta behov kanske försvinner efter en vecka, månad eller halvår då står hela den vita och svarta arbetsmarknaden öppen för den nyanlände. Vad som då sker med lönenivåer, produktivitet, trygghet och utnyttjande på arbetsmarknaden inger lätt mardrömmar.
Huvudargumentet för utspelet sägs vara befolkningsutvecklingen. Den på sikt åldrande befolkningen påstås göra det nödvändigt att släppa all kontroller och långsiktiga hänsyn.
Problemet sägs vara att antalet personer i åldrarna 20-65 sjunker i förhållande till de yngre och äldre. Men det är inte problemet inte ens om några decennier.
Förbrukas inom landet
Det avgörande är hur många arbetstimmar som utförs, hur produktiva dessa är, om inkomsterna tas upp till beskattning samt om de förbrukas inom landet så att de ger momsintäkter. Det är skatterna som betalar för vård främst av barn och äldre.
Ju fler personer i normalt yrkesaktiva åldrar, som inte förvärvsarbetar eller finns i låglönesektorer eller får sin utkomst genom vårdnadsbidrag eller i skattesubventionerade jobb, desto mindre blir skatteinkomsterna.
Samma problem finns om löntagare och företagare spenderar en stor del av sina inkomster utomlands eller skickar sina inkomster till andra länder, till konton i Liechtenstein eller som underhåll.
Ju mindre skatteinkomster som hamnar i Sverige, desto större problem finns att ta hand om våra äldre och barnen.
Att stirra på befolkningsutvecklingen som regeringen och miljöpartiet gör, leder helt fel. Därför är det blågröna utspelet om arbetskraftsinvandring fel medicin på fel diagnos.