Riv muren och låt palestinierna flytta hem!
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Tyvärr, finns det många för vilket bildandet av en israelisk stat i stället blev början till en nattsvart katastrof som ännu fortgår. Den värsta av alla mardrömmar som känns oändlig, en ångest där man inte ser något slut, den ligger hela tiden där och gror i folks medvetande.
Den är ständigt närvarande hos dem som ännu 60 år senare lever instängda i stora flyktingläger och kontrolleras av israelisk miltär.
Tredje generationens flyktingar
Barnen som nu växer upp är tredje generationens flyktingar, vilken historia har de att berätta när de blivit vuxna? Vilka ljusglimtar har de sett? Det som de flesta minns är tyvärr bara bilder av skräck och fasa. En bulldozer som river huset, en familjemedlem som blir skjuten eller en kamrat som kommer i vägen för en israelisk tanks.
Vad händer med deras psyke? Jo, många har svåra psykiska besvär efter alla traumatiska upplevelser, många av barnen kissar i säng på grund av sin rädsla för att något ska hända, kanske en själv, eller mamma och pappa. Den längtan och de förhoppningar barnen har, är att någon gång kunna komma ut från flyktinglägret. Ett mänskligt helvete på jorden är faktiskt vardagen för alla de palestinier, som lever i dessa gigantiska läger, vilka nu är kringrända av beväpnad israelisk militär och en grå skyhög cementmur, som begränsar friheten och förfular hela landskapet.
Det här firandet som pågår inbegriper förstås inte alla invånare i landet, palestinierna räknas inte till befolkningen. De har inget att fira.
Den etniska rensningen
De kommer ihåg hur de för 60 år sen fördrevs från sina byar, hur deras hus revs och hur marken minerades för att de inte skulle kunna återvända till sina hem. De kommer ihåg hur släktingar dödades och de minns hur deras heliga platser skändades.
Den etniska rensning som omvärlden inte vill erkänna att den de facto har ägt rum, ligger som en stor varig böld och bara växer. Man kan bara undra hur långt det ska gå innan den spricker. Den som skulle kunna bota detta onda och sjuka är bara en, och det är staten Israel. Låt flyktingarna återvända till de byar där de en gång levde! Detta var ett krav som FN ställde på Israel då landet skulle bli medlem i Förenta nationerna. Det borde inte vara något problem, men tyvärr så har Israel aldrig godkänt någon gräns eller någon annan uppgörelse heller för den delen.
Jag tycker inte att man ska behöva försvara sig och känna dåligt samvete för vad som hände med judarna under andra världskriget hur länge som helst.
Riv muren!
Jag vet inte om Europa någonsin kan känna sig fri från skuld, men det kan i alla fall aldrig vara rätt att på något sätt "betala av", genom att indirekt stödja den politik som förs i Israel, vilken medvetet utsätter andra oskyldiga människor för etnisk fördrivning. Det var precis lika ohyggligt för judarna då som det är för palestinierna nu.
Rensningen sker helt öppet varje dag och har så gjort sedan 1948. Vi får inte jämföra och säga att det ena är hemskare än det andra för mänsklig ondhet går inte gradera efter någon skala.
Min önskan i framtiden är att få se Israel sluta att bryta mot det mesta som omvärlden beslutar, att låta palestinierna flytta hem, riva muren och lämna de områden som de ockuperat.
Först då tror jag att vi kan få fred i Mellanöstern, och då är även jag beredd att vara med och fira!