Sju förhållningssätt till bloggar
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Andra rådet: Du mår bättre om du inte ödslar tid på bloggtyckeriet.
Tredje rådet: Läs tidningar i stället och lyssna på P1 i radio och P2:s Aurora
Fjärde rådet: Identifiera seriösa tyckare från haverister.
Femte rådet: Inse att bloggarna inte alls är den nya demokratin.
Sjätte rådet: Tro aldrig att bloggskrivarna har de viktigaste argumenten.
Sjunde rådet: Träffa riktiga människor i den riktiga världen och tala med dem på riktigt.
I takt med att tv-medierna blir allt mer ytliga, "idol"-iserade och glamoriserade växer det upp en förvirrad informationsvärld i våra datorer. Bloggvärlden, "bloggosfären" har blivit mode och mycket av den är en blandning av kommersialism, egotrippar och rent strunt. Några tycks tro att beviset för att man är verklig är att ha en egen blogg.
Observera nu att jag inser att Internet är en av de största redskapen för ett öppet och genomlyst samhälle. Bloggar och debattfora kan möjliggöra en förstoring och utvidgning av det demokratiska samtalat. Men de förefaller samtidigt innebära en inskränkning och försnävning av demokratin.
När nyhetens behag lagt sig och alla snobb-bloggare insett att de inte ens själva har tid att skriva så mycket mer än om sin egen förkylning, kanske tiden är mogen att skaffa sig ett förhållningssätt till bloggeriet.
Bloggosfären har nyligen fått en EU-rapport att föreslå registrering av bloggar och "replikrätt". Det låter som ett skämt eftersom bloggrepliker väldigt ofta tycks locka fram de absolut lägsta instinkterna hos dem som deltar i replikerna. Vulgariteter och direkta okvädningar är vanliga. Intellektuell heder bekymrar sällan, inte heller nivån i argumenten. Bloggdebatten har sin egen (o)etik.
Observera igen, att jag vet att Carl Bildt var banbrytande bloggare och kanske fortfarande driver en av de största i världen. Jag läser ibland på politikerbloggen, men sen räcker det. Att läsa Helle Kleins blogg i Aftonbladet för att se att hon "är tjänstledig för studier", men ändå vill blogga är rena skämtet, eller hur PJ Linders blogg i svenskan (som lanserades med stort buller) bara blivit en liten snutt om dagens tidning, andas uppgivenhet.
Mitt främsta skäl till de sju råden är att bloggeriet håller på att föra oss in i ett formidabelt elitsamhälle, där samhällsdebatt, kultur, politik, nöje blir en exklusivitet för ett fåtal. Några försöker vara seriösa, men de största bloggarna, till exempel de Schulamanska, närs av sin aggressivitet och sin förnedringsfilosofi. Där handlar det inte om demokrati och yttrandefrihet. I stället är det ren spekulation i intellektuell dekadens. Utanför lämnas större delen av de "alldeles vanliga" människorna. Men utanför lämnas också de argument och den finess som före bloggen präglade det offentliga samtalet i offentliga medier.
I praktiken isolerar bloggeriet människor från varandra. Mötet mellan två debattörer på riktigt, är vida överlägset bloggmötet. Haverister och ytterkantsmänniskor tycks dominera bloggarna. Deras inlägg legitimeras bara av dem själva och behöver aldrig slipas mot andra än fiktiva, osynliga mottdebattörer.
Slutsatsen är enkel. Följ de sju råden och börja live-kommunicera. P2:s Aurora är en av de bästa medicinerna mot bloggförgiftning.