Den osannolika kärnkraften
Den femåriga pojken lider av cancer efter olyckan i kärnkraftverket i Tjernobyl. Centern lämnar riskerna med kärnkraften och dess avfall till barnen och barnbarnen. Cyniskt, tycker Lennart Lindgren.
Foto: EFREM LUKATSKY
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det är alltså nästa och alla de kommande generationerna som skall stå riskerna och ta hand om det kärnavfall som dagens generation lämnar efter sig.
Cyniskt är väl rätta ordet. I min värld är det i vart fall omoraliskt att agera så. Men centerns förhållande till kärnkraften är lika osäker som kärnkraften själv. Då och då händer något osannolikt.
Debattens vågor har förstås gått höga efter Alliansens utspel. Men inte mycket har hörts om kärnkraftens risker. Och inte ett dugg om möjligheterna att spara energi genom att konsumera mindre och med enkla medel dra ner på energianvändningen. För att spara bort en del av kärnkraftberoendet.
Tjernobyl och Harrisburg
Alliansens utspel och den debatt som förs pekar på det kända faktum att minnet är kort. Men blickar vi bakåt så ser vi Tjernobyl och Harrisburg. Kärnkraftolyckor som skakade om världen.
Efter det var det minsann ingen majoritet i opinionen som var positiv till kärnkraften, som det är idag. På senare år har vi även i Sverige fått påminnelser om riskerna, när osannolika saker har hänt i Forsmark.
Den mänskliga faktorn, som det här var fråga om, är inte så osannolik. Människan har sina brister, det får vi motvilligt acceptera. Det kan snurra till i skallen hos en operatör, av medicinska orsaker eller efter ett gräl hemmavid. Så görs en felmanöver och raset kan dra igång, trots alla säkerhetssystem.
Och hur är det med det radioaktiva avfallet, som kräver säker lagring i hundratusentals år. Vi vet faktiskt att varje svensk kärnreaktor årligen producerar cirka 15 ton högaktivt avfall.
Vi vet också att en liten, liten del av det utbrända bränsle som lyfts ur en reaktor skulle kunna ta död på hela Sveriges befolkning. Vem tar ansvar för detta hyperfarliga avfall? Jo, nu vet vi. Det gör Maud Olofssons barn och barnbarn. En heroisk insats krävs av dem. Tack för det!
Mål för terroristangrepp
Och när en olycka väl händer. Vem tar då ansvar för spridningen av radioaktivitet över länder och människor? Fortfarande finns förhöjda värden i land och vatten i de delar av Sverige som fick den största duschen från Tjernobyl 1986.
Och vem tänker på att kärnkraftanläggningar är de perfekta målen för terroristangrepp? Dessa anläggningar är väl numera lika sannolika som World Trade tornen i New York, som utsattes för det osannolika flygattacken den 11 september 2001. Lägg därtill kärnkraftens otvetydiga koppling till atomvapen. Vem tänker på alla dessa uppenbara risker. Just nu tycks riskerna vara borta med vinden! Inte ens Maud Olofsson klarar av att jonglera med alla bollar samtidigt.
Vem skall då göra det? Jo, en klok folklig opinion. Eller kloka förebilder som Tage Danielsson en gång, då Harrisburgolyckan var så osannolik för politiker och andra. Vi kan behöva påminna oss om slutet av hans berömda monolog.
Tages osannolika kärnkraft
"Vi måste lära våra barn att alltid tala sannolikt. Så att dom inser att det som hände i Harrisburg inte kan hända här, eftersom det inte ens kunde hända där, vilket ju hade varit mycket mera sannolikt med tanke på att det var där det hände."
Varför kröp du ner i graven alldeles för tidigt, käre Tage? Du hade behövts i vår märkliga värld för att få våra politiker att besinna sig, att tänka klokt och att tala sannolikt.