Slåss för barnen
På söndag är det dags igen att manifestera att barnomsorgen är jätteviktig och inte får försämras, så barngrupperna blir större.
Foto: Petra Jonsson
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Även om statistik visar att den gotländska barnsorgen har högre personaltäthet än riksgenomsnittet, så är det tveksamt om det stämmer med den verklighet som möter barn, föräldrar och personal på Gotland. Den gotländska barnsorgen blir knappast bättre och tryggare om 100 barnskötare sägs upp och försvinner.
Jag har imponerats av det föräldrauppror, som en grupp pappor dragit igång och som fått ett mycket brett stöd. Att opinionen är stark, visade det sig vid manifestationen som Kommunal och föräldraupproret ordnade för några veckor sedan. Då kom drygt 1 300 gotlänningar för att visa hur viktigt det är med bra barnsorg. Vi får hoppas att söndagens manifestation drar minst lika mycket folk. Nu går de vidare med utfrågning och diskussion i kongresshallen om hur barnomsorgens kvalité kan tryggas. Ingen pajkastning, utan konstruktiv diskussion om hur de felande pengarna kan tas fram.
För att rädda barnskötarna och barnomsorgens kvalitet skulle en skattehöjning på 0,25 procent ge de cirka 23 miljoner kronor som fattas. Många tvekar inför en skattehöjning, medan andra tycker det är helt rätt att höja skatten för att få bättre barnomsorg. En höjning med 0,25 procent skulle innebär att den som tjänar 20 000 kronor i månaden, får höjd kommunalskatt med cirka 50 kronor i månaden. Den som tjänar 25 000 kronor i månaden får betalar 65 kronor mer i månaden och den som tjänar 35 000 kronor i månaden får betala cirka 90 kronor mer i månaden i kommunalskatt.
Alternativet är att spara hårdare på andra bitar i kommunen. Jag skrev i går om skolhus. Om man säljer Lövsta så blir det en engångsvinst på minst 30 miljoner kronor och minskad årlig kostnad på några miljoner. Kommunens stöd till enskilda vägar kan tas bort och det finns säkert en lång rad andra delar, som kan minska sina kostnader. Men för det krävs politiskt mod att prioritera. Kan politikerna få hjälp av föräldrarna med det modet?