Vinstmotståndare är förlorare
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Särskilt jobbigt har rörelsen haft det att förhålla sig till privata aktörer på välfärdsområdet. Där har man alltsedan vård, skola och omsorg började drivas av andra än stat och kommun inte riktigt kunnat förlika sig med tanken på att andra än det offentliga skall få utföra välfärdstjänster.
Senaste exemplet kom när ledande socialdemokratiska kommunalföreträdare på debattplats i Dagens Nyheter trätte om huruvida privatägda friskolor skall få gå med vinst. Carin Jämtin, motståndare till vinstuttag, ser det som ett slöseri som stjäl de fattigas resurser. Förespråkarna tycker å sin sida inte det är konstigare att man får göra vinst på att driva en skola om man får göra det på att bygga en.
Det är svårt att inte hålla med de senare. Vinstmotståndare som Jämtin lever på myten om att allt var bättre förr, då staten styrde allt. Då alla gick i likadana skolor, alla läste samma ämnen, alla var utlämnade till att stå med mössan i hand och ta emot det som stat och kommun gav tillbaka för skattepengarna. Fast inte riktigt alla förstås. Även då fanns det vissa som kunde välja, som trotsade likriktningen och köpte sig förbi köer. Det var fåtalet som kunde betala för skola, sjukvård, barnomsorg och annan service två gånger. Först en gång, som alla andra, via skatten och sedan en gång till när de köpte en enskild tjänst.
När den borgerliga regeringen 1992 öppnade upp för friskolor var det en revolt mot detta system. Plötsligt fick alla, oavsett ekonomiska förhållanden, möjlighet att välja skola. Borta är nu likriktningen och det offentligas totala grepp om alla elever i Sverige.
Självklart finns de som vill tillbaka statens kontroll. De gör som Jämtin, försöker hitta på nya sätt att inskränka den frihet vi enskilda anförtrotts. Problemet är att de mäter skolan efter fel måttstock. Det rimliga är att se vilka resultat man uppnår, avgörande är vad barnen lär sig, inte vem som lär dem och om någon går med vinst eller inte.
Naturligtvis kan man kritisera vinster, men perspektivet måste vara ett annat: Går det att gå med vinst för en skola så betalar nog kommunen i fråga för mycket för alla skolor. Vinsten är ett tecken på att det finns en potential att få samma resultat till lägre kostnad och därmed resurser över till skattesänkningar eller annan service inom den kommunala sektorn.
Att inte låta friskolor och andra alternativa driftsformer göra servicen både bättre för elever och andra brukare och billigare för skattebetalarna, det är den verkliga stölden av de fattigas pengar. Så länge socialdemokratin envist fortsätter att våndas om inställningen därtill har alliansen det väl förspänt. De mittenväljare som ofta spås avgöra nästa val är de som är både skattebetalare och storkonsumenter av friskolor och andra privata alternativ.