Alliansen missgynnar kvinnor
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Löneskillnaderna mellan kvinnor och män ökat. Sedan 2006 har skillnaden mellan kvinnor och mäns årliga löner ökat med 12 800 kronor, det är mer än tusen kronor i månaden.
Så blev det med moderaternas tal om kvinnor och offentlig sektor. De missgynnas återigen av den borgerliga skattesänkarpolitiken.
För två år sedan stod finansminister Anders Borg (m) i Almedalen och talade om jämställdhet. Han menade att det var en av de viktigaste politiska frågorna. Men han har definitivt inte analyserat sin egen politik ur ett jämställdhetsperspektiv.
Kvinnor halkar efter
Att kvinnor har sämre ingångslöner, halkar efter i löneutvecklingen och ständigt missgynnas i löneförhandlingar är inte nog. Och sedan kommer borgarnas skattepolitik, som ger de som tjänar mest den bästa utdelningen. Kvinnorna får inte bara dubbel bestraffning, utan bestraffning i kvadrat.
Målet för den svenska jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. När man genomför skattesänkningar som gynnar män kommer man inte närmare målet, utan längre bort.
Den borgerliga politiken leder till ökade skillnader i tillgångar mellan kvinnor och män. Kvinnorna är förlorarna.Fattigdomen har också ökat. Andelen av befolkningen som lever i relativ fattigdom har ökat från nio till elva procent mellan 2006 och 2009. Alltså sedan vi fick en moderatledd regering. 130 000 fler kvinnor har blivit fattiga under perioden.
Försämringar i sjukförsäkringen
Flera av de saker som regeringen har genomdrivit slår hårt mot kvinnorna. Försämringar i sjukförsäkringen drabbar kvinnor hårdare. Kvinnor har längre sjukskrivningar och när man inte forskar lika mycket på kvinnors sjukdomar så leder det till att kvinnorna har svårare att få sina sjukdomar och symptom tagna på allvar.
I den nya sjukförsäkringen är det svårare att få sjukersättning under en längre tid utan allvarliga diagnoser. Kvinnorna blir dubbelt bestraffade.
Försämringarna i a-kassan slår hårdast mot de som redan har låga inkomster, och det var de som måste välja bort a-kassan när avgifterna chockhöjdes.
Kvinnor arbetar i större utsträckning deltid, har lägre inkomster och arbetar i branscher där vikariat och tillfälliga anställningar är mer regel än undantag.
När inte heller regeringen ger tillräckligt stöd till kommuner och landsting så är det framförallt kvinnor som går på knäna. Uppsägningar och nedskärningar minskar inte arbetsbördan i kommunen, utan bara hur många som ska dela på den.
Det är fler kvinnor som arbetar i offentlig sektor, samtidigt som det oftast faller på kvinnornas lott att ta omsorgsansvaret om nära och kära när det offentliga brister.
Samtidigt omfördelar regeringen pengar från förskolan och andra offentliga verksamheter till vårdnadsbidrag och hushållsnäratjänster. De tar pengar från jämställdhetssträvanden och lägger de på reformer som cementerar könsrollerna.
Borgerlig ojämställdhetspolitik
Det här är vad vi kan se av borgerlig ojämställdhetspolitik efter tre år. Var vi skulle befinna oss efter ytterligare en mandatperiod med moderater och kristdemokrater i regeringen vågar jag inte ens tänka på.
Vänsterpartiet vill tillsätta ett jämställdhetspolitiskt råd som ska ha till uppgift att följa upp hur politiska reformer förhåller sig till de jämställdhetspolitiska målen.
Rådet skulle bestå av ekonomer med genuskompetens och en referensgrupp med kvinnor i olika livssituationer. Ett bra förslag som det bara är att säga ja till, men män i olika livssituationer måste också vara med.
Jämställdhet handlar om kvinnor och män. Männen ska inte förlora på den röd-gröna politiken så som kvinnorna förlorar på den blåa. Kvinnor och män ska vinna på jämställdhet.