Vad är det som är så svårt?
Foto: HENRIK WITT / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Kanske hade det gått lättare om man tagit bort alla förutfattade meningar, politiska slagord och klyschor och faktiskt läst vad det är jag skriver.
Ronnie G Lundin påstår att jag försöker "smyga in kilar i det samarbete som finns mellan de två olika grenarna i svensk arbetarrörelse, facket och partiet".
Va?
Vad är det jag har smugit med i mitt resonemang?
Jag försöker inte smyga in några kilar, jag vill att det ska vara klara rågångar mellan facket (som kollektiv) och partipolitiken.
Jag ifrågasätter att jag som facklig medlem i vissa förbund ska behöva räkna med att de som företräder min rätt på arbetsplatsen också ska företräda min röst i politiken genom att "arbeta för att få bort den borgerliga regeringen".
Det verkar vara en omöjlig ekvation för Ronnie G Lundin, Berra Eriksson, Lisa Kalström och Ulf Persson att inse att även borgerliga anhängare kan vara med (ha rätt att vara med?) i facket.
Ronnie G Lundin frågar sig också varför jag undviker hans fråga:
"Varför röstar man på ett parti som i många fall motverkar det som det egna fackförbundet gör för ens eget bästa?".
Berra Eriksson konstaterar att: "det (är) väl tänkbart att det finns folk som är med i olika fackföreningar och som delar högerns värderingar i vissa områden, såsom jordbruket, utbildning, kultur, miljö med mera och därför röstar på högern".
Dessa båda frågeställningar säger på ett sätt allt om det som jag har försökt att lyfta till debatt.
Det är ingen som har ifrågasatt ovan nämnda debattörers övertygelse. Jag respekterar den till fullo.
Men. Det. Finns. Andra. Åsikter.
Alla arbetare är inte socialister. Alla bönder är inte centerpartister.
Socialdemokraterna och vänsterpartiet anser sig ha veto på vilken politik som är den bästa för Sveriges företag och anställda (för dessa hänger faktiskt ihop även om man inte kan tro det när man läser vissa debattinlägg).
Den enda slutsats jag kan dra av debatten är att den som har en annan verklighetsuppfattning, en annan politisk vision än den socialistiska, har inte i facket att göra. Det är frivilligt att vara med i facket och passar inte galoscherna så är det bara att gå ur.
Så långt sträcker sig den fackliga solidariteten i vissas ögon.
Jag delar inte den bilden överhuvudtaget.