Detta är sanning om varför sjukskrivningarna ökade
Statsvetaren Björn Johnson har kollat varför sjukskrivningarna ökade. Det var rehabiliteringen som förvann. De borgerligas stupstock löser inte problemet, menar han. Liksom demonstranterna på bilden.
Foto: Bertil Ericson / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Men den bild som målades upp i medierna och debatten var förenklad och ensidig. Det handlade aldrig om någon sjukskrivningsepidemi, som det påstods; nästan hela ökningen av sjukfrånvaron berodde på att långtidssjukskrivningarna blev längre.
I min nya bok "Kampen om sjukfrånvaron" visar jag hur ett allt mer polariserat debattklimat har lett politikerna att fatta beslut på bristfälliga och ibland direkt felaktiga grunder.
Ett exempel på debattens skevheter är att regionala skillnader pekades ut som en viktig faktor bakom den höga sjukfrånvaron, trots att skillnaderna inte ökade under den period då sjuktalen sköt i höjden.
Haveri på rehabiliteringen
Ett annat exempel är att ekonomiska drivkrafter lyftes fram som en viktig orsak bakom ökningen.
Det grasserade en föreställning om att många arbetslösa sjukskrev sig för att sjukpenningen var högre än a-kassan. Men flödet från a-kassan till sjukförsäkringen minskade under den aktuella perioden.
Det finns inga belägg för att ökat överutnyttjande var någon viktig orsak bakom den höga sjukfrånvaron. Den mest trovärdiga förklaringen är istället att rehabiliteringssystemet på arbetsplatserna havererade under 1990-talet.
Delvis hängde detta samman med den kommunala sektorns försämrade ekonomi: budgetnedskärningar ledde till att arbetsanpassning försvårades, lättare tjänster sparades bort. Den andra avgörande faktorn var riksdagsbeslut som bakband rehabiliteringsaktörerna och berövade dem deras viktigaste redskap för att få sjukskrivna tillbaka i arbete.
Statens drog sig helt enkelt tillbaka och lämnade de sjukskrivna i sticket. Resultatet blev att antalet riktigt långa sjukfall tredubblades mellan 1997 och 2003.
Förklaringen är politiskt sprängstoff: det var politiska beslut som orsakade den höga sjukfrånvaron. Därefter har politikerna turats om att skylla ifrån sig, först på arbetsgivarna, därefter på de sjukskrivna, läkarna och Försäkringskassan.
Kravförsäkring som friskförklarar
Detta innebär också att de förändringar som nu genomförts i sjukförsäkringen inte löser de verkliga problemen.
Alliansens "rehabiliteringskedja" ökar antalet sjukskrivna som blir arbetslösa och leder till att tiotusentals långtidssjukskrivna utförsäkras. Sjukförsäkringen har förvandlats till en kravförsäkring som på administrativ väg friskförklarar människor, istället för att varsamt lotsa dem tillbaka till arbetslivet.
Men bekymren började alltså redan under 1990-talet; de "reformer" som orsakade den galopperande sjukfrånvaron genomdrevs av socialdemokratiska regeringar och beslutades under bred politisk enighet över blockgränserna.
Stort mänskligt lidande
Nu krävs en ny helhetssyn. Istället för att flytta runt problemen, med stort mänskligt lidande som följd, måste samarbetet mellan Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och arbetsmarknadens parter förbättras.
Hur detta ska åstadkommas är något som staten, arbetsgivarna och facken gemensamt måste ta itu med.