För att vara ett parti som av somliga är uträknat och knappt finns (och om det finns så borde det inte finnas) så är Centerpartiet ett parti som det pratas väldigt mycket om i sommar.
I positiva och nyfikna ordalag.
Partiets arbete för att få fram en ny partiledare beskrivs som föregångare och förebild för hur en öppen och demokratisk process ska se ut. Att vara öppna och ha konkurrens om partiledarskapet är inte bara demokratiskt riktigt, det är också ett ypperligt tillfälle att få uppmärksamhet och ta initiativet för att beskriva partiets politik. Inte låta de politiska motståndarna skapa bilden av vad Centerpartiet är och tycker.
En annan nidbild som fått sig en knäck är den av den avgående partiledaren, Maud Olofsson. Framför allt socialdemokratiska anhängare har gjort allt vad de kunnat för att beskriva henne som okunnig och inkompetent.
Förra veckan kom nyheten att Maud Olofsson rekryterats av USA:s utrikesminister Hillary Rodham Clinton att ingå i det nytillsatta råd kring kvinnors företagande och ledarskap som USA:s regering nu inrättar.
Maud Olofsson ska bistå i frågor och med förslag som syftar till att stärka kvinnors företagande och ekonomiska position i USA och världen.
Med detta sagt: det finns mycket för Centerpartiet att jobba med även om bilden av partiet varit snedvriden och orättvis. Väljarnas dom har varit klar och tydlig de senaste 40 åren, partiet har inte upplevts mindre och mindre relevant.
Förutsättningarna är dock tämligen goda för en uppgång.
Socialdemokraterna har tagit ett steg tillbaka och två till vänster.
Moderaterna gör vad de kan för att betraktas som ett mittenparti men kommer alltid att vara ett högerparti.
Det har öppnat sig ett utrymme i mitten, där Centerpartiet alltid har funnits.
Oavsett om det blir Annie Lööf, Anna-Karin Hatt eller Anders W Jonsson som tar över efter Maud Olofsson kommer Centerpartiet sannolikt att sträva efter att återta rollen som det ledande mittenpartiet.
Stämman i september kommer att peka ut färdriktningen men en kvalificerad gissning är att partiets politik för välfärden kommer att synliggöras även om miljö- och företagsprofilen kommer att fortsatt vara stark.
Barnläkaren Anders W Jonsson är den av partiledarkandidaterna som tydligast profilerar sig för de "mjuka frågorna", kanske är han därmed en underskattad kandidat? Det talas ju mest om Annie eller Anna-Karin, det tredje A:et har hittills varit tämligen anonymt.
Oavsett vem det blir tror jag att domedagsprofeterna kommer att få korrigera sig gällande ryktet om Centerpartiets förestående hädanfärd.