När Håkan Juholt rasade över hur människor i Sverige 2011 inte kan ringa efter ambulans eller aktivera trygghetslarm för att det saknas täckning tog han upp en mycket viktig fråga. Tyvärr försvann kärnfrågan i dammolnet efter det orimliga kravet att mobiloperatörerna ska tvingas ha full täckning i varje skrymsle av Sverige. En insats som skulle kosta cirka 30 miljarder att genomföra, vilket förmodligen skulle leda till så höga abonnemangskostnader att berörda personer inte skulle ha råd att ha någon telefon överhuvudtaget.
Men ändå.
Frågan och problemet är högst relevant.
Ska vissa landsändar bli svarta hål för infrastrukturell service? Vem ska i så fall bestämma var man får bo och samtidigt ställa krav på tillgång till telefon, vägar, skolor och sjukvård?
Centerpartiet beslutade på sin stämma i Åre i september med stor majoritet att jobba för en servicegaranti i hela landet. Riktigt vad denna garanti ska innehålla är oklart men det är en enormt viktig utgångspunkt och markering av landsbygdens betydelse.
Värnandet om landsbygden har alltid varit Centerpartiets paradfråga, nu måste partiet återta kommandot för landsbygdens röst.
Ta emot Juholts passning med konkreta och skarpa förslag!
Frågan om servicenivå är direkt överförbar till Gotland och den aktuella diskussionen om vilka skolor på landsbygden som ska läggas ner.
Tjänstemannaförslaget utgår från noll tillväxt inom de berörda rektorsområdena. Region Gotlands genom all verksamhet genomsyrande målsättning är att invånarantalet i regionen ska öka med 8 000 personer till 2025. Alla kan omöjligt tränga ihop sig i Visby.
Här går vision och handling helt på tvärs. Det är en krass verklighet vi lever i men man måste då också vara fullt införstådd med att man själv i praktisk handling motarbetar den egna övergripande visionen.
Om man inte själv tror på visionen, eller jobbar för den, är den tämligen tandlös.
"Det är föräldrarna själva som lägger ner skolorna på landsbygden" är en vanlig kommentar med anledning av det fria skolvalet som gör att man kan välja vilken skola man vill. Med det inte sagt att man får den skola man vill, de inom upptagningsområdet har förtur.
Det är lätt att tänka kategoriskt om andra men när det gäller de egna barnen är det svårare. Hur många skulle tycka det kändes okej att sätta sin sexåring i en skola som hotas av nedläggning vart tredje år?
Det behövs en övergripande strategi för den gotländska landsbygden. Och det behövs politiker som vågar ta i denna heta potatis, fatta svåra men långsiktigt hållbara beslut med syfte att få fler, inte färre att bo och leva på hela Gotland.