"En del tror att SD kommer att växa. I så fall kräver det att Jimmie Åkesson trampar ur den sörja i vilken hans parti klafsar runt. Annars finns inga skäl att tro att den polerade ytan är annat än politisk taktik. Att SD är exakt så rasistiskt som dess hårdaste kritiker påstår".
Citatet är hämtat från en kolumn i gårdagens Svenska Dagbladet, skriven av Roland Poirier Martinsson. Liksom de flesta skribenter som har skrivit kritiskt om Sverigedemokraterna och de främlingsfientliga krafter som ofta kan hittas i partiets mer inofficiella kretsar, har han fått mejl och kommentarer som visar att det som finns under ytan är allt annat än rumsrent.
Till exempel fick han en länk till en kommentar som tyckte att muslimer skulle bussas ut till hans bostadsort och bränna ner hus och hem "Gärna med journalisterna kvar inne i husen".
En anonym kommentar på sajten Avpixlat som borde kunna avfärdas som ovidkommande.
Om det inte var för det faktum att länken var skickad från en person anställd av SD i riksdagen.
I lördags skrev GT-krönikören Jenny Persson om hur svårt det är att diskutera saklig kritik mot islam eftersom det lätt hamnar på ljusskygga sajter där ens ord används för att stödja den egna saken: ut med alla invandrare.
Det är inget man eftersträvar om man är en människa med empati och demokratiska grundvärderingar.
Jenny Persson försökte ta upp en releevant problematik, och samtidigt lyckades hon göra det hon skrev att hon hade så svårt för, kritisera islam som religion. Detta efter Uppdrag Gransknings program om hur imamer förtryckte kvinnor som kom för att få hjälp.
Här skulle ett intressant samtal ha kunnat följa, mellan "mångkulturkritiker" och oss andra.
Men istället spreds Jennys krönika med hatfyllda och försmädliga kommentarer som inte fattat en enda av poängerna utan bara rullade på med de förutsägbara kommentarerna och slagorden.
Det komiska är att "mångkulturkritikerna" med dårars envishet hävdar att de censureras och tystas ner, även när man som Jenny, och jag flera gånger har gjort, inbjuder till ett samtal för att man vill veta hur de tänker.
Vad man än försöker diskutera så hamnar det i att det är "mångkulturkritikerna" det är synd om för de får ju inte säga vad de tycker.
Det går inte att diskutera med den som inte är intresserad av dialog utan som är fast i sin offerroll och inte har någon ambition att förstå hur andra ser på verkligheten.
Den fråga jag allra mest skulle vilja ha svar på är hur man kan vara så övertygad om att vi, som inte tror att strukturella problem löses med att hålla kulturer åtskilda, skulle ha denna inställning ofrivilligt, för att passa in i etablissemanget. Att egentligen tycker vi alla som SD men det är inget vi kan säga öppet.
Vi måste låtsas att vi för mångkultur, annars....
Ja, annars vadå?
I en kommentar till Poiriers kolumn på svd.se skriver "Grisslyman": "Diktaturen tar plats med hjälp av dom politiskt korrekta! Trycket ökar ju mer dom håller locket på plats! En dag briserar det!"
Hen verkar inte ha noterat att hatet redan har briserat, i Oslo och på Utöja, för snart ett år sedan.