Prisa Gud! Nu kommer skatteåterbäringen! utbrister svenskarna runt om i landet i dagarna. Närmare tre miljoner personer får tillbaka pengar på skatten nu i juni. I genomsnitt får var och en drygt 6 000 kronor. Svenskarna spenderar ungefär drygt det dubbla på semestern varje år, vilket gör att pengarna säkert uppskattas lite extra. Men skatteåterbäringen ger inte bara en guldkant inför midsommar.
Pengarna kommer också som en räddning för många då ett oroväckande stort antal lever på marginalen. En liten oväntad utgift kan stöka till ekonomin för månader framåt eftersom man saknar extra pengautrymme.
Det här är inte ett Lyxfällan-fenomen som drabbar några få. Det är heller inte en företeelse endast bland personer med låga löner. En undersökning från Demoskop visar att fler än var fjärde svensk bara skulle klara sig max fyra veckor om de inte fick några pengar, oavsett om det är lön eller bidrag, vid nästa månadsskifte.
Bland höginkomsttagarna med löner över 33 000 var det 13 procent som svarade max fyra veckor. I en annan Demoskopundersökning sa 17 procent att de under det senaste året hade haft svårt att klara sina löpande utgifter för mat, hyra, räkningar etcetera. Nästan var femte person alltså.
Det här sätter fingret på något viktigt. När Anne Wibble var finansminister 1991-1994, sa hon att alla svenskar borde ha en årslön på banken. Wibble blev hånad för sin orealistiska vision. En förklaring till att så många har svårt att klara en oförutsedd utgift är att ett av världens högsta skattetryck gjort att även människor med jobb efter skatt och betalda räkningar haft så pass små marginaler att det inte varit möjligt att spara.
Samtidigt har skattetrycket följts av löften om en generös välfärdsstat som tar hand om oss. Många står därför handfallna, utan egna besparingar, om något händer. Klart det då är orealistiskt med tanken på en hel årslön på banken.
De besparingslösa medborgarnas starka tilltro till att det är statens trygghetssystem som finns tillhands när inkomsterna uteblir är oroväckande. Ibland ställs sparande felaktigt mot trygghetssystem. Det är fel. För även med offentliga trygghetssystem som a-kassa och sjukpenning finns det ett stort värde i att människor har möjlighet att själva spara pengar.
Det privata sparandet ger människor makt över sin vardag, och är ett eget trygghetssystem att lita på. Dessutom är offentliga trygghetssystem tröga. Blir du arbetslös tar det sex veckor innan den inkomstrelaterade ersättningen landar på bankkontot. Om du är medlem i en a-kassa vill säga.
Skatten vi betalar varje månad är för de allra flesta den enskilt största utgiftsposten och gör det svårt för oss att bli stöttåligare. För en sjuksköterska med en månadslön på runt 25 000 kronor går närmare 60 procent i olika skatter (inklusive avgift på arbete, löneskatter samt direkta och indirekta skatter).
Bristen på buffertar är ett allvarligt problem. Systemen som våra förtroendevalda byggt upp gynnar inte ett enskilt sparande. Den bästa skatteåterbäring Anders Borg skulle kunna ge oss medborgare är därför ett femte jobbskatteavdrag.