Jämlikhet för barnens skull

Foto: HENRIK MONTGOMERY / SCANPIX

Politik2012-06-27 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Klasskillnader finns även i Sverige. Den moderatdrivna nedskärningspolitikens verkningar blir allt tydligare. Inkomstskillnaderna ökar, klyftorna ökar. Den borgerliga regeringen påstår sig vilja bryta utanförskapet, men verkligheten är att allt fler ställs utanför.

Barnfattigdomen i Sverige minskar inte, den ökar. Den ökar för att barnens föräldrar blir fattigare. Föräldrarna ramlar igenom skyddsnätets stora maskor. Föräldrarna utförsäkras, de blir arbetslösa utan A-kassa, hamnar i FAS 3 och ställs utanför med försörjningsstöd som enda hopp.

Barnen är de som drabbas hårdast och de som kan göra minst för att förändra situationen. Risken för att hamna i barnfattigdom ökar i en majoritet av landets kommuner, detta visar siffror från SCB. Skillnaderna ökar mellan kommunerna, barnfattigdomen ökar framförallt i de områden som redan har hög barnfattigdom. Landet Sverige dras isär.

På Gotland riskerar nästan en fjärdedel att hamna i barnfattigdom. Barnfattigdom är brutalt. Barn ställs i skamvrån för att deras föräldrar inte har samma ekonomiska muskler som andra föräldrar, barnen kan inte följa med på aktiviteter, får leva i en situation där familjen har svårt att ens få ihop matbudgeten.
Jag vill inte ha det kalla, hårda klassamhälle som nu är på väg tillbaka, därför är jag socialdemokrat. Men Socialdemokraterna måste våga ta i frågan och visa upp den fula verklighet som växer fram när de borgerliga får härja fritt. Det är bra att socialdemokratiska kommunpolitiker försöker att motverka konsekvenserna genom barnomsorg på obekväm arbetstid, aktiviteter för barn och ungdomar, förbjuder avgifterna i skolorna, ger bidrag till barnglasögon och så vidare, men det räcker inte. Välfärdssamhället håller på att raseras.

Och barnen får ta emot slagen. De 772 barn på Gotland som lever i ekonomisk utsatthet (Rädda Barnens Årsrapport 2012) har inte mycket hjälp att hoppas på från den borgerliga regeringen.

Men det behöver inte vara så här, Sverige kan bättre. Det är dags att ta upp kampen för välfärdsstaten Sverige och det jämlika landet. För barnens skull.