Nu är det tydligen meningen att man ska kunna sitta hemma och rösta, via nätet. I den riktningen verkar vi vara på väg. Åtminstone om Vallagskommittén får som den vill. Kommittén föreslår att det ska testas i valen 2018.
Det är bara Miljöpartiet som protesterar och reserverar sig.
Partiets representant i Vallagskommittén Max Andersson förklarade sig i en debattartikel i Svenska Dagbladet. Han hänvisar bland annat till bristande säkerhet och risk för valfusk.
Dessutom kan valhemligheten råka i fara och dominerande personer kan tvinga familjemedlemmar eller andra att rösta på ett sätt som strider med deras övertygelser. I valbåset är man ensam. Vid hemdatorn eller den smarta telefonen är det annorlunda.
Miljöpartiet och Max Andersson har rätt. Och inte bara av de skäl de åberopar.
Att rösta i de demokratiska valen ska inte kunna göras med samma lättsinne som man svarar på lokaltidningens nätenkäter.
Riksdagsval och kommunalval förtjänar att det åtminstone krävs någon liten minimal ansträngning för att rösta. Den som bara röstar om man kan göra det i morgonrock i tv-soffan – ja då är det faktiskt bättre att de låter bli.
Jag är för e-deklarationer och alla andra lösningar som kan förbättra och underlätta våra myndighetskontakter. Men rösträtten och demokratin får inte reduceras till att inhämta befolkningens ståndpunkter på det mest arbetsbesparande sättet – utan hänsyn till säkerhet och traditioner.
Just kravet att ta sig till en vallokal blir en liten ritual som hjälper till att inskärpa rösträttens allvar och betydelse. Varför skulle vi vilja reducera valet till några knapptryckningar? Det är för mig obegripligt.