Under förevändningen att Patent- och registreringsverket (PRV) sänt ett påstått obegripligt föreläggande har företaget Språkkonsulterna JO-anmält myndigheten för brott mot språklagen. Det finns dock många skäl att inte ta alltför allvarligt på det hela.
Till att börja med är det svårt att tro att språkexperterna som arbetar hos Språkkonsulterna faktiskt inte begriper vad som stod i föreläggande – hur självutnämnd deras expertis än må vara. Av redogörelsen i Studio Ett (20/8) förefaller språkbruket över lag ha varit på en rimlig nivå. Att då använda offentliga institutioner, i det här fallet JO, som ett sätt att göra en poäng eller att skapa debatt är inte seriöst utan ett slöseri med gemensamma resurser.
Det andra alternativet är förstås att Språkkonsulternas personal faktiskt inte begrep vad som stod i skrivelsen. Det bör dock rimligtvis främst ses som ett internt kvalitetsproblem och det är minst sagt tveksamt att PRV är att lasta för detta.
Det finns inget egenvärde i att en myndighet krånglar till språket. Men PRV:s verksamhet rör immaterialrätt, ett långt ifrån simpelt juridiskt område. Ingen skulle tjäna på att PRV i sina skrivelser skulle börja använda ett språk som var frikopplat från de lagar myndigheten har att förhålla sig till. Den regnbågen slutar inte i en skatt utan endast i otydlighet och rättsosäkerhet.
Det finns beklagligt nog en tendens i dag att underskatta snart sagt varje människas intellektuella och språkliga förmåga. Allt ska uttryckas så enkelt som möjligt, ju färre stavelser desto bättre. är det dessutom möjligt att i stället för ord som bara är jobbiga använda enkla bilder och pilar för att förmedla budskapet är lyckan gjord.
Allt ska förenklas av rädsla för att någon annars inte ska begripa och därigenom kränkas. Detta trots att det aldrig har varit enklare att slå upp ett för en själv tidigare okänt ord som man stöter på. Men i stället för att lita till såväl människors förmåga att ta till sig ny kunskap som deras vilja att göra det ska alla påtvingas en konstlad infantilitet. Antidepressiva läkemedel blir till var glad-tabletter, besutten blir till rik och spatsera blir gå.
Utan dessa variationer förvandlas språket till ett väldigt trubbigt instrument. Det blir omöjligt att med hjälp av ord ge en nyanserad och därigenom mer informativ bild av något och möjligheterna att formulera djupare tankar omintetgörs. Akademin är ett utmärkt exempel på ett fenomen som fordrar ett mer precist språk än en festinbjudan på Facebook. Ju djupare man går i ett ämne desto större blir behovet av språklig precision.
Om språkets dräneringsmän och urlakare prompt ska tvinga oss att tala om svåra abstrakta saker med ett vardagligt språk kommer vi framledes knappast kunna föra en vuxen diskussion om någonting annat än banaliteter.
Det finns inget att vinna på att slå språket i bojor och hindra det från att flyga. Det är när det får luft under vingarna som verkligt magiska saker börjar hända. Vi borde sträva efter att öka vår språkförståelse, inte tvärtom.