Partierna är beroende av statligt partistöd

Finansieringen av de politiska partierna borde diskuteras i betydligt större omfattning än vad som görs i dag.

Finansieringen av de politiska partierna borde diskuteras i betydligt större omfattning än vad som görs i dag.

Foto: Henrik Montgomery/TT

Politik2019-09-16 05:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Sveriges television, SVT, hade onsdag 11 september nyheten att partierna är alltmer beroende av statligt partistöd. 

Men nyheten verkar inte ha väckt genomslag. Det är synd, för ämnet är viktigt och aktualiserar flera faktorer som rör partierna och demokratin. 

SVT nämner att systemet finns för att undvika korruption. Det stämmer. Men är en sanning med modifikation. För medan partierna gör sig oberoende av finansiärer i form av tänkbara sådana som företag och organisationer, i någon väsentlig grad, gör de sig också oberoende av medlemmar och anhängare. 

Deras del av partifinansieringen är liten, under 20 procent för många partier. Det är inte bra, eftersom det frikopplar partierna från människor i det samhälle de är verksamma i. Partierna har också fått färre medlemmar i flera årtionden, trots att medlemsavgiften är relativt låg. 

Om partistödet delvis baseras på medlemsantal ger det partierna större motiv att skaffa medlemmar. Det svenska statliga partistödet borde ändras så att det delvis är i relation till medlemsantal. 

Enligt SVT är konstruktionen på statligt partistöd annorlunda i en del andra länder. I en del fall är stödet delvis i relation till medlemsantalet. I Sverige är stödet bara i relation till valresultat och andel platser för partierna i de församlingar det är val till. 

I Sverige blir partierna väldigt beroende av staten och dess finansiering. För sju av de åtta riksdagspartierna står det statliga partistödet för cirka 60 procent av intäkterna eller mer. 

Men för ett parti, Centerpartiet, är statliga partistödet bara 22 procent av intäkterna. Det beror på att Centerpartiet blev rikt då det 2005 sålde sina dagstidningar. Partiet drar nu nytta av det. 

Genom att få små belopp av många givare kan partier och kandidater i andra länder finansiera sin verksamhet. Barack Obamas presidentvalskampanj 2008 är ett exempel.

Det är en svår balansgång att gå för partier gällande finansiering. Blir de statliga bidragen för centrala, som i Sverige, riskerar partierna att skärmas från väljarna. Detta eftersom de ekonomiskt inte behövs för att driva partierna. 

Är statlig partifinansiering liten finns dock risk att hamna i beroendeförhållanden till starka intressen av olika slag, som företag och organisationer. 

Debatten om partiernas finansiering borde vara större. Tyvärr kan man misstänka att partierna inte är intresserade att prata så mycket i offentligheten om det här för dem känsliga ämnet. 

Ämnet är dock en angelägenhet inte bara för partierna utan för hela svenska demokratin.