Populärt med ost på Gotland
Koggost och Blå Gotland - är det någon som minns dem? Ost på Gotland är inte något nytt.
Foto: Zettergren Bengt
Började i Björke
Det var vid Hushållningssällskapets lantbruksskola i Varplösa i Björke, som det första egentliga uppköpsmejeriet kom till stånd. Det var 1868 och det första som liknade industriell mejerihantering. Några år senare uppmuntrade Hushållningssällskapet anläggandet av flera bymejerier genom att erbjuda räntefria lån, och de första att nappa var Källunge och Barlingbo, tätt följt av Kräklingbo, Sproge, Hemse och Atlingbo. 1890 fanns totalt på ön 11 mejerier. Från början var det mest smör för export som producerades, och inte så mycket ost mer än det man fick avsättning för lokalt.
Den första fusionen gjordes redan år 1900 genom bildandet av Mellersta Gotlands Andelsmejeriförening som vid den tiden stod för drygt hälften av den levererade mejerimjölken, och 1905 nåddes en produktion på 138 ton ost.
Efter det kom en period på 20 år då produktionen sjönk på grund av låga priser på ost, och det var inte förrän runt 1940 som det riktigt vände, och då vände det ordentligt. 1960 var produktionen uppe i 1 805 ton per år.
Specialiserades
I takt med att intresset för ostproduktion ökade och i samband med de större fusionerna, så specialiserades mejerierna på ön. Redan 1955 blev Stånga ett renodlat ostmejeri, och 1967 gick även Tingstäde över till att enbart producera ost. Året därpå genomfördes en stor fusion då Mjölkcentralen övertog alla mejerier på ön och När, Levide och Vamlingbo lades ned. Själva konsumtionsmjölkstillverkningen koncentrerades till Visby och återstående mejerier satsade därför enbart på ost.
1972 fanns bara mejerierna i Tingstäde, Visby, Klintehamn och Stånga kvar. 40 år tidigare hade Gotland haft mejerier på 35 orter.
Det var i början på 80-talet, samtidigt som Arla, Mjölkcentralens efterföljare, byggde nytt på Skarphäll som man beslutade sig för att fokusera ostproduktionen till ett ställe, och mjölkproduktionen till ett annat. Stånga fick ta hand om osten, varpå så småningom ostmejerierna i Visby, Tingstäde och Klintehamn lades ned. I Visby fanns då enbart mjölkproduktionen kvar.
I och med nedläggningen i Klintehamn så försvann den populära Koggosten. Försök gjordes att producera den på fastlandet, men det smakade inte likadant, så man gav upp.
Blå Gotland skapades som ersättare för Koggosten och lanserades 1993. Samma år tog den EM-guld i förpackning och så småningom gick den på export till Ryssland, Tyskland, Danmark och USA.
Den 25 november 2003 var sista dagen då Blå Gotland lämnade vaxningsbandet.
Källa: Gotländskt arkiv 2005
Så jobbar vi med nyheter