Utanför Gotlands Motorförenings klubbstuga i norra Visby står en vit rallybil, en Volvo 244 inköpt för närmare en kvarts miljon kronor. Rally är en ganska dyr sport och Jane tror att det är en av anledningarna till att det inte är så enormt många som håller på. Volvons ägare Elias Björkdahl har kört länge och nått upp till B-licens. Det innebär att han i Rally Gotland startar i gruppen för B-förare. Inom rally finns olika licenser som visar vilken nivå föraren ligger på. Lägsta nivån är debutant. Sedan följer C, B och slutligen A som är den högsta. För att öka i nivå och få en högre licens måste föraren samla poäng. Poängen får man i sin tur genom att placera sig bra i tävlingar.
- Hur många poäng har du kvar till A? frågar Jane.
- Man behöver fem va? Då har jag fem kvar, säger Elias och skrattar.
Intensiv sportRally kräver en otrolig koncentration och säkerhet hos både förare och kartläsare. För det går ruskigt fort och skogsvägarna är smala och krokiga. - Man är verkligen på helspänn under hela loppet. Varje sinne är skärpt och adrenalinet sprutar nästan ur öronen på en. På Tofta skjutfält har vi en sträcka som är tre mil lång och den är ett riktigt mandomsprov. Både förare och kartläsare är helt slut när de kommer i mål, säger Jane. Deltagarna dryper av svett när de kliver ur bilen efter loppet. Både för att det är fysiskt krävande och för att det blir väldigt varmt i förarhytten. På sommaren kan temperaturen stiga till 50 grader och deltagarna måste förbereda sig noga och dricka ordentligt med vatten flera dagar innan loppet. Antalet deltagare i Rally Gotland har minskat något de senaste åren. Men nu verkar den negativa trenden vända. I år har deltagarantalet stigit över 100 och då har inte alla anmält sig ännu. Främst är det deltagare från fastlandet. - I princip alla som kör rally på Gotland är med men det är inte mer än ett trettiotal. I år var 100 personer vårt mål så alla anmälningar som kommer in nu är bara bonus, säger Jane. Tävlingarna genomförs på speciella sträckor i skogen som är avspärrade för allmän trafik. De är också snitslade och utmärkta med band och skyltar. Från mål till start på kortast tid är det som gäller. På raksträckorna kan det gå i 200 kilometer i timmen. För att undvika olyckor körs loppen i olika om-
gångar och i olika tävlingsklasser. Debutanterna kör först och elitgrupperna sist. - Det är alltid tio minuter mellan varje startande grupp för att man ska vara säker på att förarna innan hunnit ta sig i mål, säger Jane. När jag frågar vad det är som lockar med rally får jag svaret att det är spänningen och adrenalinkicken. Det känns i hela kroppen, försöker Jane förklara. Det är svårt att förstå så Jane och Elias övertalar mig att ta en tur i Elias bil. Fyra säkerhetsbälten med ett spänne i mitten håller mig tryckt mot bilstolen där kartläsaren brukar sitta. Vi kommunicerar genom hörlurar och mikrofon. Till en början sparrar Elias runt på grusplanen utanför klubbhuset. Bilen kränger och snurrar runt och det känns som häftiga handbromsvändningar. Men det är när Elias drar ut i skogen som jag får en känsla av vad rally verkligen handlar om. Med skillnaden att jag inte behöver koncentrera mig på varken väg eller karta. Bara på att hålla mig upprätt i stolen. Bilen kränger fram och tillbaka på den smala grusvägen och träden flyger oroväckande snabbt förbi bilens fönster. Elias vrider och parerar med ratten imponerande snabbt. Jag inser på några få intensiva minuter varför rally är så lockande och att det krävs mycket träning för att bli en bra förare.