Dick Hansson gör en ärlig galleridebut

Sedan många år har han målat porträtt på beställning, även ställt ut enskilda verk på några av Visbys krogar, inte minst sedan han vid mitten av 1990-talet flyttade tillbaka till Gotland. Härom året gick flytten till Bläse på Stenkusten och därför blev det ganska naturligt att han debuterar med sin första galleriutställning på Galleri Bergesen i Fleringe. Till och med 10 augusti visar han där sina verk, mestadels i kol och olja - en satsning för att också försöka etablera sig som porträttör.

*
Dick Hanssons utställning har ingen röd tråd för betraktaren men själv gör han en uppbrott med gamla invanda mönster. Det han tagit med sig till galleriet är bilder som han aldrig målat tidigare, även om de blågrå nyanserna som nästan alltid finns med i hans bilder är ständigt återkommande.
För att bryta med sina egna mönster har han också ställt ut ett tidigare verk för att sätta hela utställningen lite på kant.
Han prövar nytt, både vad gäller färger, form och motiv och det finns ett ärligt syfte som gör utställningen spännande. Man kan här spåra ett stort intresse för cyklar, inte minst att reparera gamla rishögar till funktionalitet.
Och här kan man också spåra ett stort intresse för musik och musiker. Till tonerna av "Seven days of falling" inspirerades han till målningen "Psalm för Esbjörn Svensson". Det är en mycket central bild i utställningen, både det nonfigurativa och färgen.
En annan målning har inspirerats av gotländska musikern Theresa Andersson som han tycker förmedlar både generositet och säkerhet. "The River" kom till till tonerna av just den låten.

*
Det finns ett sökande i utställningen som är behagligt och njutbart. Dick Hansson har gett sig ut på en resa där han inte riktigt är säker på vart han själv hamnar. Resan går inte bara runt Stenkusten uppe på norr, den gör även avstickare till Visby, till sydamerikanska småstadsgränder och buddistiska livsgåtor.
Men helt klart finns här en förkärlek till gamla hederliga, rostiga hojar.