Gränsöverskridande mysterier

När den nedlagda A-gruppen samlas igen är det under mystiska former. Det börjar som ett trevligt och festligt återseende kollegor emellan. Men alltmedan kvällen fortskrider staplas frågetecknen på varandra.
Vem har arrangerat tillställningen på 1700-talsmanér i en ödslig herrgård? Vem har planterat berättelserna som deltagarna återger för varandra? Är de ditlurade, i så fall av vem, och varför? Och vem är den okände mannen som så småningom gör entré?
"Elva" är Arne Dahls elfte kriminalroman. Tio forna kollegor träffas, och den elfte som till slut får kvällen att falla samman är - författaren. Romanfigurerna möter sin skapare. Arne Dahl lyckas på ett subtilt sett ge läsaren känslan av att kika in i händelserna och se deltagarna i A-gruppen som genom en kameralins. Hans gränsöverskridande förmåga väcker både nyfikenhet och tillfredsställelse hos läsaren.
Dessutom har han ett språk som vässar sinnena och ger djup åt en, i somligas ögon, inte särskilt litterär genre.
Mysterierna utspelas här dessutom inte mellan tjuv och polis, utan till största delen mellan kriminalkollegorna, och i svunnen tid. Eller finns allt alltid? De mångbottnade historier som de sammansvurna underhåller varandra med under den gemensamma middagen, långt ifrån "samtidspesten i storstaden", liknar dock varandra i form och språk. Det ger mer uppfattningen om en och samma källa, än tio olika berättare.
Ofrånkomligt med i grunden en och samma författare, men kanske till och med poängen här?
Bland kriminalförfattare briljerar Arne Dahl (pseudonym för Jan Arnald). "Elva" är spännande, njutbar och stimulerande läsning.