H3FK skapade sensationellt skönt sväng på Jazzklubben
H3FK med Mats Karlsson på oud, Salem al Fakir på keyboard och fiol, Ola Botzén på slagverk, Filip Augustsson på bas, Örjan Hultén på saxar och Fredrik Rundqvist på trummor.
Foto:
Att Salem al Fakir skulle bli ett dragplåster och dessutom sänka medelåldern på jazzpubliken var givet. Nu blev det trångt och det var bara de mest hängivna som klarade av att skapa några kvadratdecimeter för dans.
Ett minus för de mest förväntansfulla var dock att broder Nassim al Fakir inte fanns med i bandet denna kväll, han hade dock en fullgod ersättare i Ola Botzén som slagverkare.
*
Gruppens hårt svängande beat, oavsett om det närmar sig rock, svensk folkton eller arabisk 9/8 är svårt att sätta ord på, speciellt som Salem bakom sin keyboard skruvar till soundet på ett mirakulöst sätt. När ljudmattan stundtals är på väg mot något som närapå låter felgängat trycker Örjan Hultén ditt en saxofon och löser upp knutarna så att varenda tråd löper fritt. Långa applåder och bravo-rop tillhörde också ljudbilden på den här konserten.
Det är inte vanligt att en konsert är på topp redan före den obligatoriska pausen mellan de två akterna, men så blev det i torsdags kväll. Kompet bakom Örjan Hultén med den fin-fine basisten Filip Augustsson och trummisen Fredrik Rundqvist bidrog i högsta grad till detta.
Och så satt det en västgöte med arabisk luta längst fram till vänster på scenen - oudspelaren Mats Karlsson - som i sina mest briljanta ögonblick förpassade publiken till den afrikanska öknen, antagligen en nubisk natt i en oändlig tidsrymd. Gruppen lät musiken tala för sig själv - här var det inga besvärande mellansnack.
Och då plockar Salem al Fakir fram fiolen, förflyttar oss till en nattlig zigenarfest till skenet av lägereldar, gruppen improviserar fram ett beat, det går mot rock och man tänker att så här skulle det låta om Django Reinhardt hade spelat svensk folkmusik.
*
Det som på förhand verkade bli en spännande utmaning för den nyfiket och denna kväll påtgaligt unga jazzklubbsmusiken resulterade i ett sensationellt härligt sväng där publiken inte hade en chans att värja sig.
Och när Örjan Hultén påtalade att de redan hade spelat kvällens sista låt...? Ja, ni förstår säkert att det blev mera. Och hade publiken fått bestämma hade de spelat långt in på fredagsdygnet.
Så jobbar vi med nyheter