Bergmans Mata Hari – ett liv som närmar sig dikten

"En sfinx, en gåta, ett oförklarligt mysterium" skriver Ingmar Bergman om henne i sin självbiografiska "Laterna Magica". Och på ett annat ställe i samma bok att "hon tog hand om min sexuella hunger , hon öppnade gallret och släppte ut en galning."

Foto:

Kultur och Nöje2010-01-05 04:00
Bergman kallar henne Maria, i själva verket hette hon Karin Lannby och levde ett liv som bekräftar att verkligheten ibland om inte överträffar så åtminstone närmar sig dikten.
Ingmar Bergman var till exempel alls inte den ende blivande demonregissören hon hade kontakt med. Under spanska inbördeskriget blev hon också värvad som agent för regeringssidan av ingen mindre än Luis Bunuel.
I vårt land har hon länge varit bortglömd, fram till att journalisten Anders Thunberg i höstas efter gedigna arkivstudier kom ut med en bok om henne.

Erotik och politik
En brådmogen flicka, det är nog det minsta man kan säga om Karin Lannby. Både politiskt och erotiskt. Redan som tonåring blev hon kommunist, gick med i Clarté och levde i ett triangelförhållande med den radikale skalden och bibliotekarien Arnold Ljungdahl som för eftervärlden mest är känd som författare till klassikern "Marxismens världsbild".
Tredje part i detta förhållande var Elisabet Sjövall, så småningom både RFSU-ordförande och socialdemokratisk riksdagsledamot.
Och som det började fortsätter det i stort sett sen hela 30- och 40-talet. Kärlek, politik, film och teater i en karusell som ibland kom att snurra alltför fort.
Spanien under inbördeskriget innebar starka upplevelser - hon tillfångatogs av Francotrupperna och hade kunnat bli avrättad - som bidrog till att hon hamnade på Långbro sjukhus ett tag vid återkomsten till Sverige.

Hot om utvisning
Under andra världskriget kom hon sen att spela en viktig roll i det svenska kontraspionaget, knuten till Försvarsstaben. Med tanke på hennes kommunistiska sympatier var detta ett något oväntat engagemang som Anders Thunberg inte hittar någon bättre förklaring till än att hon helt enkelt ville göra en insats för fosterlandet.
Ren äventyrslust kan säkert också ha bidragit.
Det neutrala Sveriges huvudstad hade ju under kriget lika gärna kunnat heta Casablanca; en tummelplats för landsflyktiga politiker, spioner, dubbelagenter och heta kärlekshistorier. Det var en miljö som Karin Lannby var som skapt för, med sina språkkunskaper, sin utstrålning, sina internationella erfarenheter och med en oslagbar förmåga att komma i kontakt med betydelsefulla personer.
Den förmågan kom henne till pass många gånger. Bland annat när hon efter kriget råkade i krakel med de franska myndigheterna, hotades av utvisning men räddades av att bland andra berömdheter som Albert Camus och Francois Mauriac ställde upp för henne.
Dessförinnan hade hon då också hunnit med ett gästspel på Sicilien där hon blev hett stoff i världspressen genom att ta sig fram till bandithövdingen Salvatore Guilianos gömställe och intervjua honom.

Avled som 91-åring
Till Sverige skulle hon däremot aldrig komma tillbaka. I stället konverterade hon till katolicismen, sammanlevde med en fransk arbetarpräst och kom att tillbringa resten av sitt liv under namnet Maria Bouyer i Paris där hon avled 2007, 91 år gammal.
Ett i sanning fascinerande kvinnoöde som Anders Thunberg efter ett omfattande detektivarbete också gjort full rättvisa åt.
När namnet Karin Lannby - vilket ibland händer -skymtar förbi i rollförteckningen till gamla svenska långfilmer vet vi nu betydligt mer om vem den kvinnan verkligen var.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!