Reserapport från Smaklösa i Indien

Vi, Smaklösa, är i Indien. Närmare bestämt i västra Ostindien. Hans är dock misslynt över att det inte finns vare sig ost eller osthyvel. Däremot finns mycket mögel, så det är uppenbart att det funnits ost här.
Dagarna på årets världsmusikkonferens följer ett strängt inrutat schema. Plenimöten, grupparbeten och redovisning avlöser varandra. Idéer till låtar och happenings värps, kläcks och nackas i ett rasande tempo.
Den indiska mystiken ligger tät. En fråga är vart Enes frukostbacon tog vägen, och varför kråkan som satt i trädet såg så fet och belåten ut? En annan fråga är varför de inte har koppeltvång för alla hundar på stränderna? Mystiskt var också hur Ulfs foppatoffel kunde försvinna just när Ulf slöt ögonen en sekund. Mystiken skingrades när Ulf såg en hund gå iväg med toffeln i munnen. Mest mystiskt var hur den hundrädde Ulf vågade gå till motangrepp och återta sin toffla.
Kossorna är heliga och vandrar runt hur som helst på gator och stränder, inte helt olikt Smaklösa. En del av dem är tjurar och gör utfall mot de badande när de blir uttråkade. Ene har hittat två eremitkräftor, är de då eremiter? Hans skall visst tvätta en elefant så han blir ren.

Vi har också fått flera förfrågningar om spelningar varav en är avklarad, den var på restaurang Goodmans. Vi trodde det var en filial till Statoil Broväg men här serverades helt annan soppa. På skylten skrev ägaren: "Swedish band tonite - country and retro". Första set gick sådär, vi räddades av ett strömavbrott efter tredje låten. Andra avdelningen genomfördes i en gatukorsning. Vi blev där hejdade av en grupp indier som ville höra Traktorhjulen igen. De kallar den "Truck-truck" och hängde med i alla rörelser.
I staden Margau fanns det väldigt många indier. Uppgiften att Margau är som Goas Slite var inte helt korrekt. Möjligen om alla Slitebor ställt sig på Storgatan samtidigt blir det som på den gatan vi gick på. Trafiken är nästan värre än Sundströms hörna i rusningstid.

Det finns två sorters mat: för jävligt stark och överjävligt stark. Man får lätt lite gurgel i kistan, som en indisk Royal Enfield-knarr på tomgång ungefär. Jaken får imma på glasögonen vid varje måltid. Vår nya affärsidé är att satsa på att börja sälja bantningsmedel - vi tar med en dunk kranvatten hem som bas. Ett glas kranvatten = minus 16 kg på åtta timmar. Varning för överdosering!
Efter en vecka i Indien har Smaklösa nu fått en sådan karma att vi nått en högre nivå, vi har nästan nått taket, det gäller att inte trassla in fingrarna i takfläkten: Ene är nu en helig man, Jaken en velig man, Rolle en helliggande man, Pelle en vis sångare, Ulf en viss sångare och Hans en gura-guru.