vå saker genomsyrar Ulrika Björkmans konst och arbeten just nu - återbruk och textila uttryck så som kvinnor i generationer kärleksfullt virkat och knypplat för att lysa upp den grå vardagen.
För åtta år sedan flyttade Ulrika Björkman till Gotland. För tre år sedan visade hon på Langska huset hur hon återanvände exempelvis virkade små dukar som fått djupverkan och modernt uttryck med hjälp av graffitifärger i svart och vit kontrastverkan.
- I dag är det ingen som efterfrågar virkade dukar eller knypplade spetsar och med mina verk vill jag ge det här klassiska kvinnoarbetet någon form av erkännande, säger Ulrika Björkman som numera kallar sitt eget företag för "womenbeforus".
Det var när hon skulle kasta sopor i en container för några år sedan och hon fick se hur någon gjort sig av med ett helt kvinnoliv som tanken för första gången slog henne, om allt det slit och arbete som i dag ingen vill ha.
Ingen vill betala
På samma sätt är det på loppisar och auktioner. Ingen betalar i dag för allt det arbete som kvinnor i generationer lagt ner på sitt handarbete.
Hon har genom samarbeten med exempelvis Kupan och Gotlands katthem, och även genom många privata donationer, samlat på sig landets största samling av dukar, band och spetsar.
Wanja Djanaieff som formgett Nordiska museets nya utställning ville visa att folkkonsten lever vidare även i dag och bad Ulrika Björkman skapa en installation i ett av rummen.
På hyllor som täcker en hel vägg i rummet har Ulrika placerat 7 000 dukar i olika former och färger och installationen kallar hon: "56 000 arbetstimmar. Upphovsman: Anonyma kvinnor".
Den absoluta majoriteten av alla dessa dukar är skapade av gotländska kvinnor och en hyllning till deras arbete.
Dessutom har museet förvärvat en av Ulrika Björkmans tavlor där hon limmat upp virkade dukar som sedan sprejats med graffitifärg för att ge handarbetet djupverkan och ett nytt uttryck.
Begynnande trend
Ulrika Björkman är övertygad om att folkkonsten är en del av begynnande retrotrend.
- Man ser i dag hur grytlappar och dukar blir nya klänningar, fickor och lapptäcken och det är också ett av Nordiska museets uppdrag, att fånga upp det som ligger i tiden, säger hon.
Ulrikas installation som ingår i den nya permanenta folkkonstutställningen på Nordiska ska visas under fem år kommer också att invigas med en ceremoni i januari.
Ulrika Björkman har också börjat samla på sig korsstygnstavlor för kommande arbeten, att på samma sätt skapa lapptäcken av exempelvis broderade fåglar, eller att skapa verk bara genom tavlornas färger.
- Att jobba med återbruk är viktigt för mig och ett medvetet ställningstagande från min sida, säger Ulrika Björkman.
Muramaris får besök
Men gotlänningarna kan redan i sommar se Ulrika Björkmans arbete på närmare håll. Då kommer hon på Muramaris att presentera ett arbete om konstnärinnan Ellen von Hallwyl som efter giftermålet med Johnny Roosval byggde sin italienskinspirerade villa Muramaris.
- När jag skrev en c-uppsats om Ellen och hennes liv hittade jag en massa spännande texter och brev som jag kommer att ställa ut på ett speciellt sätt, berättar Ulrika Björkman.
- Birgitta Amér har öppnat upp huset för mig och under sommaren kommer utställningen att visa texter och foton på ett nytt sätt och det kommer att handla mycket om kärlek och om förhållandet till exempelvis färger och musik.
Även här kommer Ulrika att jobba med återbruk och med en ny laserteknik där hon bränner in texter och fotografier på äldre trämaterial.