Arnold tar sig an Brontë-klassiker

Foto: Atlantic film

Kultur och Nöje2012-02-29 04:00

I regissören Andrea Arnolds händer liknar klassikern "Svindlande höjder" inte någon tidigare version.

På fredag har filmen svensk bioremiär.

Emily Brontës romantiska tragedi är nu fylld med blod, sex och smuts - vilket fått inte minst Brontë-puritanerna att protestera högljutt.

Eftersom få utländska filmtitlar numera översätts har "Svindlande höjder" fått behålla sitt engelska namn, "Wuthering heights".

- Jag önskar jag kunde fått kalla filmen för vad som helst utom "Wuthering heights". Det namnet har så otroligt mycket bagage med sig, säger Andrea Arnold till TT Spektra, och tillägger med en suck:

- Men det gick inte. De tillät mig inte att ändra.

Att regissören bakom de hyllade vardagsrealistiska dramerna "Red road" och "Fish tank" skulle ta sig an Emily Brontë kom som en överraskning, inte minst för henne själv.

- En producent ringde och frågade om jag var intresserad. Och det kändes okej, eftersom jag hittade många likheter mellan "Fish tank" och "Wuthering heights".

Från början hade en annan regissör varit involverad.

- Men när jag tog över projektet så skrev jag om manuset från början.

Tanken var först att skulle handlingen äga rum i nutid

- Men sedan insåg jag att Bronte berättade mycket om hur kvinnor hade det på den tiden, och jag ville hylla henne, samtidigt som mycket i berättelsen skulle kunna inträffa i dag.

Hennes skildring av den tragiska kärlekshistorien mellan Heathcliff och Cathy skiljer sig på de flesta sätt från tidigare filmatiseringar. Heatchcliff spelas av en svart skådespelare - och det förekommer ingen musik.

- Jag ville att det skulle vara lika tyst som det var då. Jag ville att publiken skulle kunna höra alla ljud. Då hade det varit fel med pålagd musik, även om jag under klipparbetet kunde känna att jag saknade det.

De flesta av skådespelarna är rena amatörer.

- De har ingen tidigare erfarenhet av skådespeleri. Det är i och för sig tufft att arbeta med amatörer, men förhoppningsvis förmedlar de en känsla av realism. Efter att tag glömmer dom kameran. Fast jag är medveten om att jag tar en risk.

Emily Brontës roman från 1847 har filmats ett antal gånger. De mest kända

1939. Regi: William Wyler. Med Merle Oberon och Laurence Olivier.

1970. Regi: Robert Fuest. Med Anna Calder-Marshall och Timothy Dalton.

1992. Regi: Peter Kosminsky. Med Juliette Binoche och Ralph Fiennes.

2003 i en "MTV-version". Regi: Sun Krishnamma. Med Erika Christensen och Mike Vogel.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!