Unga Roma förhåller sig mycket fritt till Strindbergs saga i sin teateruppsättning "Jubal utan jag" som hade premiär i Stockholm i februari.
I går var det premiär för de gotländska skoleleverna på Länsteaterns scen, när föreställningen flyttats från Strindbergs Intima Teater för en veckas gästspel på Gotland.
Med hjälp av moderna metaforer har Unga Roma skapats en föreställning som mycket väl kan uppfattas av den unga publiken från fem till nio år. Säg de barn i den här åldern som inte är bekanta med "Idol" på tv, eller har referenser till att "bli sin egen lyckas smed".
Det som också gör den här texten så levande i Unga Romas version är den fysiska och ganska burdusa framtoning som de fyra skådespelarna använder på scenen.
Kreativt samspel
På scenen får vi följa Gustav Klang från det han föds tills han slutar sina dagar. Han är ett viljestarkt barn med både ett tydligt "jag" och även ett tydligt "vill", och därför använder sig Unga Roma av två skådespelare för att gestalta karaktären.
Det kan låta både konstruerat och svårbegripligt, men med Stalle Ahrreman och Sanna Ingermaa Nilsson i rollen, blir det på scenen helt logiskt. Det finns en fysisk beröring och ett samspel de båda emellan som är både fantasifullt och kreativt, och fullt logiskt när föreställningen kommer till den punkt där Gustav, med artistnamnet Jubal blivit både rik och berömd operastjärna, fått hybris och tappat sitt jag.
En morgon ser han inte längre sin egen spegelbild - och han förstår inte vart hans jag tagit vägen.
Genial i sin enkelhet
Lena Strömdahl spelar ett antal olika roller i föreställningen, Gustavs mor, hans far och även fabrikör på ett vintapperi där den unge Gustav Klang fått sitt första jobb och även upptäcker sin musikaliska ådra.
Scenen där ensemblen spelar på glas, och blåser i flaskor, är genial i sin enkelhet och en snygg dramatisk vändning.
När hon sedan iförd ett stråldiadem och med ficklampa i handen spelar Frihetsgudinnan i "det förlovade landet" är det med en härlig, komisk blinkning även till föräldragenerationen.
Allvar och glädje
Kittet i den här kling- och klangföreställningen, förutom det fysiska skådespeleriet, är Carin Bloms musik. Tillsammans med Lena Strömdahls många roller skapar hon en linje framåt och driver på föreställningen.
Karin "Kickan" Holmberg har skapat en annorlunda och mycket sevärd föreställning av Lotta Gruts teatertext, där både allvar och glädje går hand i hand.
Det är ingen vild gissning att det är Strindbergs saga som står för det mesta av allvaret och att Lotta Grut och Kickan Holmberg står för det mesta av glädjen.
Mystisk föreställning
Det är sällan man hör en ung publik skratta så hjärtligt och uppriktigt åt det som händer på scenen, trots att mycket av handlingen inte alltid är logisk eller ens begriplig. Detta säger mycket om ett barnahjärta och ensemblens känsla för sin unga publik.
En medryckande, vacker och lite mystisk föreställning som visar att Unga Roma ännu en gång tar sitt konstnärliga arbete på största allvar.
I kväll ges alla en enda chans att se föreställningen på Länsteaterns scen. Det är dumt att inte utnyttja den möjligheten.