Kagila betyder inspiration på filippinska. Men det är även namnet på en skrivargrupp där inspirationen och lusten att skriva är lika stor nu som vid starten för 20 år sedan.
Nu ger medlemmarna - Anette Blomberg, Ingela Gustafsson, Lena Bellander, Kristina Sandgren Furberg och Gunilla Rondahl - ut sin första bok tillsammans. Ett manifest, tycker gruppen.
En gång i månaden har de träffats. Först i Lau och Burs, där vägarna för Anette Blomberg, Kristina Sandgren Furberg och Lena Bellander korsades i början av 90-talet. Några år senare ledde Kristina en egen skrivarcirkel och från den lotsades Gunilla Rondahl och Ingela Gustafsson in i gruppen.
- Det var bra att få in lite nytt blod och samtidigt en utmaning att få med flera i gruppen, säger Anette Blomberg.
Mötena följer samma mönster. Efter en middag med vardagligt prat följer fyra timmars samtal med fokus på de senaste texterna som skrivits utifrån ett gemensamt tema.
- Tre veckor innan mötet är det deadline, då ska texterna ha mejlats till alla. Vi läser, recenserar, petar i meningar och stycken och föreslår förändringar. Det är respektfullt, men vi kan vara rätt tuffa. Det här är ingen klubb för inbördes beundran, säger Ingela Gustafsson.
- Men alla vill ju ha konstruktiv kritik, tillägger hon.
Under åren har många former prövats - noveller, poesi, krönikor, reportageform och barnbokstexter.
- Vi har tragglat hexa-meter och testat haiku-dikter, säger Anette Blomberg.
Har ni inte drabbats av skrivkramp någon gång?
- Nej, inte skrivkramp. För ett par år sedan var vi i en kollektiv uppförsbacke. Men det berodde mer på att alla hade fullt upp med sina liv och inte hann med skrivandet. Lösningen blev att sänka ambitionsnivån. Förut försökte vi hinna med både skrivövningar och våra texter. Nu koncentrerar vi oss på texterna, säger Anette Blomberg.
Valet av ämnen har skiftat, från smått till stort.
- Det är ingen kiosklitteratur vi skriver. Man kan säga att grunden är relationer, samtal och möten, ja det som är själva livet. Det blir rätt tunga texter, men de är alltid skrivna med ett visst mått av humor, säger Anette Blomberg.
Den senaste tiden har mycket tid ägnas åt att göra urvalet till boken "Inspirationer".
- Det har inte varit lätt att välja, säger Ingela Gustafsson som med "Inspirationer" debuterar i bokform.
- Det känns jätteläskigt. Jag är van med kritik från gruppen, men nu lämnar man ifrån sig något som alla får del av, säger hon.
Boksläpp med uppläsning blir det på Almedalsbiblioteket i kväll.
- Jag hoppas att vi kan komma ut och presentera boken på landsortsbiblioteken till hösten, säger Anette Blomberg.
Boken är definitivt ingen slutpunkt för gruppen.
- Nej, det har bara blivit roligare att skriva med åren. Var och en har hittat sitt språk och sin form, texterna har blivit mer karakteristiska och spännande, säger Anette Blomberg.
Temat till nästa möte är redan bestämt - Strindberg och Frankrike.
- Jag har inte börjat skriva ännu, men jag har en idé, berättar Anette Blomberg.
- Jag är klar. En kortare prosatext som tog sin egen väg när jag började skriva. Det ska bli mycket spännande att höra vad de andra tycker om den, säger Ingela Gustafsson.