Skinn på export kan bli en bra affär

I går hade LRF kallat till skinnmöte för att diskutera framtida export av gotländska skinn. I optimistiska ordalag målades möjligheterna upp.
- Jag säljer bara via internet. Först räknade jag med att sälja cirka hundra skinn per år, men den senaste tiden har det blivit 5-10 skinn i veckan, berättar Emma Rosenmüller från Barlingbo som nyligen sände två skinn till New York.
- De gotländska skinnen saknar konkurrens. Världen svämmas över av vita pälsskinn, men de gotländska med grå ull är unika, påpekar Monica Lovén.
Monica Lovén som driver Skymnings gård i Fleringe säljer skinn till Tyskland och Japan. Hon tror mycket på Japan. Jenny Andersson, Graute i Hejnum, tror att även Italien kan bli en bra marknad.
- Men det är kostsamt att marknadsföra sig utomlands. Det vore bra om vi kan göra det tillsammans, säger hon.

Gemensam portal?
Skymnings hemsida på internet går att läsa på engelska, medan Emma Rosenmüllers sida än så länge bara finns med svensk text. Vid gårdagens möte diskuterades möjligheten att skapa en gemensam portal dit den som är intresserade av gotländska skinn kan söka sig.
Men för att få fart på exporten krävs en del andra åtgärder. Det nyligen avslutade projektet Lamm Gotland konstaterade i sin slutrapport, att bristen på skinn är ett problem. 2005 slaktades 27 454 lamm på Gotland, men av skinnen kom bara tjugo procent ut på öppna marknaden. Det ställer till problem för körsnärer som inte har gårdar och egen produktion av skinn.
Ett annat problem är bristen på utbildning och kvalificerade sömmerskor.
- När jag började på 80-talet tjatade vi på myndigheterna och fick till slut igång en ettårig utbildning. Den hölls bara en gång, berättar Monica Lovén.
- Jag skulle vilja lära mig mer om mönsterkonstruktion. Jag ritar mina egna mönster, men har bara gått en två veckors utbildning, säger Jenny Andersson.
Både Monica Lovén och Jenny Andersson tycker att Gotland borde ha en utbildning liknande den som finns vid Stenebyskolan i Dals Långed, där man har en tvåårig kurs där eleverna lär sig designa och sy bruksföremål i läder, skinn och päls.

Generationsskifte
Det är generationsskifte på gång inom näringen.
Monica Lovén är en av dem som börjat trappa ner.
- Förut hade vi 400 lamm på gården. Nu har vi minskat till 300, berättar hon.
I det läget är det viktigt att vunna kunskaper förs vidare. Trots att gårdagens mötesdeltagare till vardags är konkurrenter, så verkar det finnas en stark vilja att gemensamt utveckla skinnproduktionen.
- Vi konkurrerar ju inte med exakt samma produkter. Alla gör olika saker, säger Jenny Andersson.

Skinn på export kan bli en bra affär

Det gotländska lammskinnet är unikt med sin korta gråa ull. En bra exportprodukt, med andra ord.- Jag tror det finns en bra marknad i Japan. Där finns ett stort intresse för gråa skinn, säger Monica Lovén som redan försett japaner med ulliga kramdjur och lammskinn.