Så gott som dagligen läser vi i press, lokalt och i övriga landet, om kvinnoövergrepp och kvinnofridskränkningar.
Hur ser det ut på Gotland, vad säger Kvinnojouren och Polisen?
- Ja, jag håller med om att det är ökar, det är jättemycket just nu, säger Eva Gomander, verksam vid Kvinnojouren Amanda på Gotland sedan starten för 24 år sedan.
Vad beror det på, tror du? Att vi är på väg in i en lågkonjunktur?
- Nej, inte lågkonjunkturen, det tror jag inte spelar någon roll. Däremot tror jag att fler kvinnor vågar anmäla nu. Man vet att man får stöd från polis, åklagare och att socialen hjälper till, till exempel ekonomiskt.
Idag har Kvinnojouren på Gotland två lägenheter i Visby. Den mindre lägenheten fick jouren tillgång till för ett halvår sedan. Idag kan de ta emot tre kvinnor med barn och lägenheterna är så gott som ständigt upptagna.
- Kvinnorna avlöser varandra. Den andra, lilla lägenheten, fick vi i april genom att socialförvaltningen sökte pengar hos länsstyrelsen. Den första lägenheten står kultur- och fritidsförvaltningen för. Vi kände att vi var tvungna att utöka för vi fick säga nej till kvinnor hela tiden.
Trots att kvinnojouren numera har tillgång till två lägenheter så är behovet ändå inte täckt.
- Nej, vi skulle behöva ett helt hus, säger Eva Gomander.
Roger Björkander vid polisen bekräftar trenden om kvinnofridskränkningar.
- Den allmänna känslan är att det ökar. Mörkertalet är säkert stort. Varför det ökar är svårt att säga kanske är det anmälningsbenägenheten som ökat och att det är en större medvetenhet hos kvinnor.
Statistik från Brå visar grov kvinnofridskränkning ökat på Gotland från 11 anmälda brott år 2005, till 14 år 2006 och 17 anmälda fall 2007. Som grovkvinnofridskränkning räknas till exempel misshandel, olaga hot, ofredande, hemfridsbrott och sexuellt tvång.
På Gotland har även antalet ansökningar om besöksförbud ökat. Enligt Roger Björkander var det år 2003 48 ansökningar, 2004 var det 71. 2005 var det 59, 2006 89 och 2007 var det 78 ansökningar.
Några slutsatser är svåra att dra. Varken Eva Gomander eller Roger Björkander har något svar på varför. De menar båda att förklaringen kan vara den att gotländska kvinnor idag vågar anmäla, att de vet att de får hjälp.