"De försöker döda Lasse"

Lars Lundberg blev påkörd av en motorcykel när han var sex år och av den hjärnskada han fick då fick han nedsatt rörlighet i hela kroppen.
På nätterna sover han med en så kallad BiPAP-maskin som fungerar som en mindre respirator. Maskinen hjälper honom att andas lugnt och han sover gott.

Orkar inte leva
- Utan maskinen blir han apatisk om dagarna. Han orkar inte med sig själv och orkar inte träna som han ska. Det är stor skillnad i hans livskvalitet, blir han av med den, ja, då orkar Lasse inte leva. Han har så långa andningsuppehåll och det är det som gör honom så trött på dagen. Med maskinen slipper han det eftersom maskinen puffar in luft och han blir mycket piggare, förklarar Britt-Inger Lundberg.

Åtta timmar ska bli två
Lasse är väldigt rörlig på nätterna och vill gärna dra bort maskinen som sitter på näsan på honom. Därför har han vaken assistent som hela tiden får sätta dit den igen.
Om maskinen åker av ligger den där och blåser luft i hans ögon som orsakar ögoninflammation, vilket är väldigt smärtsamt.
Dessutom måste han vändas några gånger per natt, det kan han inte själv. Ibland mår han illa och kräks och kan inte hjälpa sig själv.
I Försäkringskassans förslag står att Lasse endast behöver vaken assistent två timmar per natt. I dag har han åtta timmar. Resten av natten föreslås jour, som innebär att assistenten inte utför en aktiv arbetsinsats men finns till förfogande i Lasses omedelbara närhet.
- Detta är helt orimligt och kommer aldrig på tal, säger Britt-Inger. Då går det fortare att skjuta honom och det blir dessutom mindre smärtsamt.

"Utan träning dör han"
När Lasse skall göra sina träningspass på förmiddagen måste två assistenter hjälpa honom.
Det handlar om att ge honom kroppsmassage, att låta honom krypa fram på golvet, att rulla från sida till sida och att hjälpa honom så att han med hjälp av en stödskena får sträcka ut kroppen och till och med stå på golvet i ett par stora pjäxor. Han använder då också en mask för att öka syresättningen.
I förslaget är en av två assistenter borttagna under dessa träningspass, som är omöjligt att utföra av endast en person.
- Utan sina träningspass kommer han att dö. Det är väl det de vill. Han har suttit i rullstolen i 30 år. Hade han inte fått sina träningspass så hade han förmodligen varit död nu. Ingen kan sitta som ett kolli i hela sitt liv utan att få röra sig. Han har klarat sig utan liggsår och andra sjukdomar hela livet, aldrig varit sjuk. Men det är tack vare träningen, säger Britt-Inger.
Runt Lasse finns fem assistenter dygnet runt. Under dagtid mellan klockan 10 och 14 jobbar två assistenter med honom. Den ena vill Försäkringskassan helt ta bort och det innebär att Lasse inte kan få någon träning.
- Efter 30 år i rullstol är Lasse ett mirakel som är rak och rörlig i kroppen, mjuk utan förkalkning i lederna. Det är tack vare träningen.

Tiggde ihop pengar
Det fanns ingen behandling i Sverige för Lasse 1978, när olyckan hände och finns fortfarande inte. Men några år senare fick Britt-Inger tips om en metod, en speciell träningsmetod som Glenn Doman i USA introducerade.
Hon tiggde ihop pengar för att få möjlighet att åka till Philadelphia och lära sig programmet. Efter det har hon och Lasse varit i USA 23 gånger och fått lära sig mer om träningen.
Till detta har de inte fått ett enda bidrag från staten.
- Finns det någon Gud så heter han Glenn Doman, säger Britt-Inger. Lasse började plötsligt utvecklas när han fick träna i detta program. Det har gett honom otroligt mycket. Ska han nu sluta andas och dessutom sluta träna, det innebär döden för honom.

Inte träffat Lasse
Försäkringskassans medicinske rådgivare, Georg Tordai, kan inte kommentera enskilda fall. Han har inte träffat Lasse innan han skrev sitt yttrande.
- I Sverige har vi dessa regler, säger han. Och det skulle inte ge något att träffa patienten en halvtimme. Det kan aldrig ersätta de kontakter som patienten har med sin ordinarie läkare. Jag vill inte på något sätt underkänna den enskildes lidande och besvär och jag är medveten om att min bedömning kan leda till beslut som inte överensstämmer med den behandlande läkaren.
Inte heller handläggaren på Försäkringskassan kan uttala sig om enskilda fall.

Behöver assistenthjälp
Lasse har en läkare, Sture Persson, överläkare på infektions- och lungkliniken på Visby lasarett.
Han har inte kunnat nås för en kommentar men han skriver i sitt utlåtande att Lasse behöver den assistenthjälp som han har nu.
"BiPAP-maskinen förhindrar att Lars andningsvägar i de övre delarna faller ihop och därmed slipper han att snarka och ha andningsuppehåll. Efter att Lars fick denna maskin så har han sovit lugnt och blivit mycket piggare och aktivare på dagarna och därmed kunnat träna för att bibehålla sin motoriska och psykiska funktion", skriver Sture Persson.

"Jag ger mig inte"
Trots att Georg Tordais utlåtande var underskrivet den 12 november 2008 fick Britt-Inger inte handlingarna förrän i förra veckan.
Nu har hon tid på sig till den 19 januari att överklaga.
- Jag kommer inte att ge mig, säger denna starka kvinna, mor och god man för Lasse, Britt-Inger Lundberg i Fårösund.