Nu är alla välkomna

Biskop Lennart Koskinen välkomnar att kyrklig vigsel mellan samkönade par snart ska bli möjligt. Men han är bekymrad över att det gått så fort.- Vi har ännu inte löst frågan om vad vi ska säga i stället för man och hustru.

Välkomnar. Biskop Lennart Koskinen och RFSL:s ordförande Annamaria Bauer säger ja framför domkyrkan. Ja, till förslaget som ger homosexuella rätt att ingå äktenskap i svenska kyrkan. Biskoparna i landet vill ha mer tid: "Vad ska vi säga i stället för man och hustru?". Foto: Henrik Radhe

Välkomnar. Biskop Lennart Koskinen och RFSL:s ordförande Annamaria Bauer säger ja framför domkyrkan. Ja, till förslaget som ger homosexuella rätt att ingå äktenskap i svenska kyrkan. Biskoparna i landet vill ha mer tid: "Vad ska vi säga i stället för man och hustru?". Foto: Henrik Radhe

Foto: Henrik Radhe

Gotland2009-01-22 04:00
Han är ännu mer bekymrad över att det finns en ganska stor grupp som tycker att kyrkan inte är nog konservativ som den är i dag.
- Tyvärr så förlorar vi vad vi än gör. Säger vi ja, kommer en del att gå ur kyrkan och konvertera till katolicismen eller så lämnar man det kyrkliga helt. Säger vi nej blir det ännu fler som går ur.
Men han menar att det är hög tid att något sker.
- Vi kan inte resonera i taktiska termer om vad som är god teologi. Vi måste bejaka människors kärlek, det är god teologi.

Undviker talibaner
Kyrkans värderingar sitter djupt. Konfirmandundervisningen är en viktig del och han svävar lite på svaren när samtalet kommer in på hur man ska göra med de präster som säger nej till att viga samkönade par. Ska de ändå ha rätt att fortsätta bedriva konfirmandundervisning, och därmed ge röst åt en uppfattning som inte rimmar med kyrkans i frågan om homosexuellas rättigheter?
- Det är en lämplighetsfråga inom kyrkan och den lokala församlingen äger frågan om prästens roll, inte jag. Men jag kan förstås påverka församlingen. Om en präst inte vill viga ett homosexuellt par går frågan vidare i hierarkin och till slut hamnar man hos mig.
Han förutspår inte några bekymmer med detta.

"Svartbröder"
- Någon som vill få sin kärlek välsignad vänder sig ju inte till en taliban. Man går till en präst som man vet bejakar situationen.
- Jag tror inte att det blir aktuellt på Gotland med några konflikter. Det har hittills varit väldigt få homosexuella som vill viga sig i kyrkan. Det finns vad jag vet, kyrkan har ju ingen åsiktsregistrering, bara två präster på Gotland som säger nej till det. Om man råkar stöta på en av dessa svartbröder så hamnar man hos mig i slutänden.
2007 var det i hela landet ett 50-tal samkönade par som ville få sitt förhållande välsignat i svenska kyrkan, men 30 000 heterosexuella par.
Biskopen noterar att kvinnliga präster är mer vidsynta i de här frågorna än sina manliga kolleger.
Han påminner också om att kyrkan har en mörk historia när det gäller hur man behandlat homosexuella.
- Vi har en skuld som vill försöka sona genom att aktivt hitta andra värderingar.

Bauer: Rensa ut!
Vid vårt i all hast arrangerade samtal finns också Annamaria Bauer med, ordförande i RFSL på Gotland, (Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter).
Bauer: Ni måste rensa ut det gamla, ni har ett jättejobb framför er. Ni kan inte ha kvar präster som inte viger samkönade par.
Koskinen: Juridiskt är det inte möjligt, vi har andra lagar som styr detta med anställningsfrågorna. Vi kan inte säga upp präster av den anledningen, lagen står i vägen.

"Olyckligt"
Bauer: Man kan inte lagstifta mot inskränkthet. Men det är illa att det finns präster, bagare, frisörer, kemister, som tror att en del kärlek är ful och snuskig kärlek. Det är hög tid att något sker,
Lennart Koskinen säger att det är ett problem är att det gått så snabbt.
- Kyrkan hinner inte med och det tycker jag är olyckligt i sammanhanget. Vi har nästa kyrkomöte i höst och det är först då som vi kan fatta beslut, säger biskopen, som i går var blixtinkallad till ett biskopsmöte just med anledning av riksdagsmotionen.

Biskopar vill ha tid
På dagordningen, bland annat den centrala frågan om vad prästen ska säga till de lyckliga tu.
-  Vi har inga bra ord i dag. Men vi kommer att begära att man väntar med att verkställa beslutet i riksdagen till efter kyrkomötet.
- Texten måste ju skrivas om, vi kan inte längre ha med orden man och hustru. Det är en väldigt känslig text som är från Matteus 19.
Lennart Koskinen tror att det finns en eftersläpning, att många par väntat på att det ska bli möjligt att gifta sig i kyrkan.
Möjligheten finns alltså att ovanligt många kommer att knacka på hos svenska kyrkan så snart det blir möjligt att ingå äktenskap i kyrkan även för homosexuella.

Under tidig medeltid var äktenskapet en privat angelägenhet i Sverige, som ägde rum utan samhällets eller kyrkans inblandning. Äktenskap, som levnadsform, var vanligast i de välbärgade familjerna, medan större delen av befolkningen levde i mer eller mindre stabila och varaktiga förhållanden, så kallade frilloförhållanden. Frilloförhållanden betraktades av samhället som legitima parförhållanden. Kyrkan blev alltmer engagerad i äktenskapet, såväl i de normer, som gällde för äktenskapet, som i det ceremoniella. Under medeltiden ökade således kraven på offentlighet kring giftermålet. Kyrkan ville se till att folk inte gifte sig i hemlighet, mot sin familjs vilja. Men man ville också kontrollera folks utomäktenskapliga sexualitet. De nya reglerna kring giftermålet fick snabbt fäste i landskapslagarna. Det traditionella historiska äktenskapet bestod av tre delar, förhandling,
trolovning och verkställande.
Förhandlingen bestod av själva frieriet, där friaren bad om flickans hand. Trolovningen var ett avtal mellan friaren och giftomannen, till exempel fadern eller en förmyndare, om utbyte av gåvor. Detta var en viktig grund i äktenskapet, som gjorde att friaren kunde kräva kvinnan till sin hustru. Vid själva verkställandet gav giftomannen kvinnan till mannen genom att lägga kvinnans hand i mannens och sedan föra dem till gemensam säng. Efter detta fick kvinnan lyda under sin mans husbondevälde.
När kyrkan fick mer makt infördes straffsanktioner för utomäktenskapliga sexuella relationer. Kvinnan var mannens egendom, och ansågs inte ha en egen vilja. Kvinnan var omyndig enligt lag och var tvungen att vara trogen sin make. Däremot behövde inte maken vara trogen sin hustru.
Lagen om registrerat partnerskap trädde i kraft 1 januari 1995.
Källa: Ur uppsatsen Äktenskap mellan par av samma kön - Nästa steg i acceptansen av homosexuella i det svenska samhället? Ett examensarbete vid Lunds universitets juridiska fakultet 2007 av Johanna Lund Spångberg
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om