Från bandymålet till talarstolen

Fredag när vi träffas, regnet som silar från skyn. Februarigrått. Sånt väder man inte är ute i om man kan slippa.
Och det är vi inte, vi är i Matias och sambon Saras villa i norra Visby. Förmiddagslugn. Om någon timme ska han inspektera valstugor inför nästa års val.
Inför senaste valet, 2006, stod Matias som nummer tre på miljöpartiets valsedlar till kommunfullmäktige.
Förr om åren brukade han stå som nummer ett. I programbladen till Gustavsbergs IF:s seriematcher i bandy.
- Bandyn var en stor del av mitt liv. I sex, sju år var det min enda fritidssysselsättning, minns han.
"Bandymålvakt. Det var ju bandymålvakt man skulle blivit. Dessa hjältar mellan stolparna som stoppar knallskott med bara händerna."
Så inledde jag, entusiast sedan uppväxten i bandymetropolen Vetlanda, en spalt för någon månad sedan. Så märkligt då att man träffar på en livs levande bandymålvakt. På Gotland.

Ödsligt och jobbigt
För Matias Lundström är inte bara lokalpolitiker, han är just bandymålvakt också. I alla fall var.
Spelade sina tre sista år i sporten med Gustavsberg i division 1, då landets näst högsta serie.
Vi ses för att tala om främst det. Grotta ner oss i känslan på isen. För att det är så många här på ishockey-ön som inte bryr sig.
Och sånt är kul att bry sig om.

Matias Lundström är stockholmaren som bott på Gotland sedan 2001. Sambon Sara har rötter på ön och de bestämde sig för att flytta hit.
Matias säger att han trivs, men det var med blandade känslor i början.
- Jag hade ju bott centralt, på Söder och sen Hägerstensåsen. Längs tunnelbanenätet...och så kommer man hit. Det var hemskt ödsligt och jobbigt i största allmänhet, i början, nu är det skönt med närheten till allt. Inte 45 minuters enkelresa till jobbet.
Minns du första resan när flytten var definitiv, när ni hade alla möbler med er?
- Vi hade ju kvar lägenheten i Stockholm i början så det fanns möjlighet att komma tillbaka...men första gången jag åkte till sommarhuset i Ljugarn som Saras släkt har, haha, det var mörkt och vi åkte jättelångt och sen in i skogen och över rötter och jag tänkte "vad ÄR det här"...
Inga gatljus och ingen 7eleven.
- Nä, just det, ingen kiosk med tunnelbanan, haha.

Fotboll, ishockey, rinkbandy och sen blev det naturligt att även börja med bandy. Tallkrogens IF, pojklagsspel. Så småningom hamnade han, via Huddinge i Gustavsberg. Gustavsberg är en i bandy-Sverige erkänt bra klubb och det som gjort orten mest känd, tillsammans med porslinstoaletter och popgruppen Noice.
Det blev tre säsonger i division 1, 1998-2001. Sen sa kastaxeln ifrån.
- Det kom en regeländring i den vevan att målvakten fick kasta över hela planen, tidigare var bollen tvungen att studsa i isen före mittlinjen...och då började man ju kasta långt trots att jag inte hade någon teknik och det straffade ju sig.
Idrottsskadad! Visst är det lite tufft att vara just idrottsskadad!
- Jag vet inte...men jag har klarat mig rätt bra ändå. En finger som gick ur led en gång, det är väl det enda.

Påverkad av sambon
Vilken sport är egentligen värst att stå i mål i, det är ju sånt som grabbar diskuterar ibland.
- Handboll! Det måste vara handboll, bollen är stor och så kommer de så nära. Men bandy är nog svårare än hockey, det är ju mycket större mål, till exempel.
Vilket gör mest ont, då? Bandy eller hockey?
- Jag vet inte...på slutet när jag stod i mål i hockey började de skjuta så hårt och jag hade väl dåliga skydd...då var det inget roligt längre.

Matias hämtar sina gamla målvaktshandskar, visar ett fotoalbum från pojklagsåren, kollar i skivhyllan inför faktarubriken: en bra skiva, väljer mellan Peter Gabriel och Robbie Williams.

Det är dagen efter alliansens överenskommelse kring energipolitiken. Centern har backat från sitt tidigare benhårda krav att avveckla kärnkraften.
Matias säger att han är förvånad.
- Ja, jag är verkligen förvånad. Men på sikt tror jag det kan gynna miljöpartiet, att en del går över till oss för en långsiktig lösning.
Vi ska inte prata politik, varken sak- eller partipolitik.
Vi ska prata mer bandy, men först ändå några fräsande skär in i den politiska känslan.
Vad fick dig att hamna där?
- Ja, det kan man fråga sig och ibland har jag väl också frågat mig det. Men Sara är biolog och har väl påverkat mig och också lärt mig väldigt mycket. Sen har jag ju sett en del klimatrapporter och det fick mig att ta steget. Jag gick med i miljöpartiet efter valet 2002.
Nu sitter han i fullmäktige sedan 2006, tekniska nämnden sedan 2004.
Och ibland står han i talarstolen eller annorstädes och talar för sin sak, torgför sin och partiets åsikt.

Ingen press i målet
Att stå talarstolen, är det som att stå i målet inför en straff, lika utsatt?
- Lite kanske...men i bandymålet är man lite mer trygg i sin roll, vet mer om vad som väntar. I talarstolen är det mer nervöst, lite som innan match kanske.
När du gick in i politiken, vilken erfarenhet hade du då av att tala offentligt?
- Inte så mycket...man vågade väl resa sig på fester och så, i glättiga sammanhang...men i politiken, när människor har olika åsikter i en fråga, då krävs det lite mer.
Är det jobbigt?
- Ja, det tycker jag.
Berätta.
- Ja, miljöpartiet har alltid varit lite mot etablissemanget, väldigt ifrågasättande...det är alltid lättare att vara ja-sägare. Jag kan vara ganska nervös innan jag fått säga vad jag vill, men man lär väl sig, det är ju fortfarande ganska nytt. I bandyn hade man en grundkänsla efter så många år.

Matias har aldrig burit en bandy-portfölj, beställer oftast Quattro Stagioni när han äter pizza, tycker Kate Winslet är snygg och ser gärna "Hjärnstorm" och "På spåret" på tv.

Som bandymålvakt vid en straff har man ingen press på sig. Det en målvakt kan göra är att försöka läsa skytten, hur han kommer att slå bollen.
Jag slänger i väg en klase bollar ur ryggsäcken för att testa. Och han tar väl ner två stycken av åtta.
Själv var han "sådär" när det gällde att knipa straffar.
- Jag har ingen statistik...det vore kul att ha. Men jag minns en bild i Oxelösundstidningen, jag låg på knä på isen och bollen gick i mål över huvudet på mig. Du behöver ju inte lägga ner jättemycket jobb på att få tag i den, haha.
Vad är det som fascinerar dig med bandyn?
- Det är en vacker sport...ja, vacker. Inte så hård och det går undan som tusan.
Tror du det är nån på Gotland som egentligen bryr sig om den här intervjun?
- Haha, jag vet inte...det var väl länge sedan det spelades bandy här. Men det finns ett vilande bandyförbund och två vilande klubbar har jag sett.
Är du sugen på att spela igen?
- Nja...men jag spelar lite rinkbandy, faktiskt. Ett lag från lasarettet. Fast där är jag mest utespelare. Men det är kul, man håller kontakten lite grand.

Matias och jag inleder dagen med ett missförstånd. Jag ringer på hans dörr samtidigt som han rullar in mot redaktionen. Det blir Matias som får ta cykeln tillbaka.

Ett skört starkt hjärta
Visby lasarett är Matias arbetsplats sedan 2001. Han är legitimerad biomedicinsk analytiker och anställd på LaboratorieMedicinskt Centrum Gotland.
Det är en sammanslagning av flera olika lab.
När jag tänker på ditt jobb ser jag dig som en professor Balthazar med en massa provrör.
- Ja, lite så är det faktiskt. Man analyserar de prover patienterna lämnat.
Du tar prover också, hur är det? Att sticka någon?
- Det är lättare att sticka än att bli stucken, att hitta ådern...själv tycker jag väl inte det är så kul att ta sprutor, precis.
Matias är även utbildad att ta ultraljud på hjärtpatienter. Det är en fascinerande värld som öppnar sig, tycker han.
Hjärtat. Detta relativt lilla men livgivande organ. Att se hur det pulserar, hur blodet strömmar. Så skört. Och så starkt, så idogt.

Regnet där ute som silar från skyn. Februarigrått. Så trist det kan bli.
Så låt oss avsluta med den här värmande bilden:
Silversöndag med frost i mustaschen, de ludna vantar för luddiga applåder, crossbollarna som svirrar över isen, snödrivorna på kortsidan med lekande barn, flygande byten, den dova klangen när en straff träffar stolpen, sprucken korv och en mugg glögg.
Det får sluta så.
Ännu en artikel om bandy i en gotländsk tidning.
Hur ointressant som helst.
Hur intressant som helst.

Matias tränar och bastar en stund efter jobbet på fredagar, gillar att äta tacos med quornfärs, har gått nybörjarkurs i orientering och lyssnar sällan på musik hemma.

Från bandymålet till talarstolen

Plötsligt flyger det en klase bandybollar genom luften.Och när han plockat ner ett par av dem, säger han:- Det där var en stor del av mitt liv förr.Möt Matias Lundström, fullmäktigeledamot för miljöpartiet.