Rungande nej

Det var inte bara barnskötare och assistenter som stod i leden i det flera hundra meter långa demonstrationståget drog fram genom Visby. Här gick också förskollärare, föräldrar, massor av barn och en och annan mormor. GA hittade till och med en gammelmormor, som hade bestämt sig för att det var dags att säga ifrån, i tåget.
Sussa Roswall, som är förskollärare på Dungen i Lärbro, har demonstrerat mot förtätningar inom barnomsorgen förr.
- Omkring 1984 gick folk man ur huse för att protestera mot "det sextonde barnet". Då var det 15 barn på tre personal på avdelningarna. I dag kan det vara mellan 20 och 23 barn på lika många anställda.
Som förskollärare är Sussa Roswall själv inte hotad av uppsägning. Men när så många anställda varslas, samtidigt som skolpolitikerna har förklarat att intagningsstoppet är upphävt och att "alla barn är välkomna", då är det många anställda inom förskolan som oroar sig för om de alls kommer att orka jobba kvar.
- Vi är tre per avdelning, men vi har så många timmar som vi ska täcka med den personalen. Och samtidigt ska vi vara restriktiva med vikarier. Det sliter, förklarar Sussa Roswall.

Vem ska trösta Knyttet?
"Vem ska trösta Knyttet när inte nån finns kvar?", "Skogspromenader ett minne blott när personalen plockas bort" och "Magiska Gotland trollar bort barnen" hette det på några av de hundratals plakaten.
Johanna Svanborg, som är förälder med barn på förskolan i Sanda, tyckte att det var fantastiskt att se uppslutningen. För ett par år sedan gick hon själv ut i strid mot personalbristen inom barnomsorgen, men den gången var hon ganska ensam.
- Personalen hade inte ens tid att gå ut med barnen. På onsdagar var det 23 barn på två personal, berättar Johanna Svanborg.
Den gången hjälpte protesterna. Förskolan fick förstärkning på onsdagar. Nu hoppas Johanna att lördagens långa demonstrationståg ska få samma effekt.
- Vi föräldrar har ansvar för våra barn, men när vi har lämnat dem på dagis så är vi inte längre med. Då måste det finnas någon annan som har tid att se vad som händer, säger Johanna Svanborg.
Från scenen på Östercentrum läste Johanna en dikt om hur viktigt det är att personalen har tid att se alla barn.
Här propagerade också Kerstin Blomberg från Rädda barnen för att barn måste prioriteras också i kärva tider. Och talaren Daniel Sundberg från Föräldraupproret föreslog att kommunen i stället för att skära ned ska satsa på att marknadsföra Gotland som en familje-ö med riktigt bra barnomsorg.

Medborgarnas protest
Riksdagsledamoten Christer Engelhardt (S) gick med i tåget som förälder tillsammans med hustrun
Maria och sönerna
Jakob och Samuel.
Som förälder känner Christer Engelhardt stor oro för de stora ned-
skärningarna.
- Jag tänker på säkerheten. Med många barn och lite personal är det lätt hänt att olyckan är framme, säger Christer Engelhardt.
Christer Engelhardt hade förstås politiska synpunkter på besparingarna också, men dem fick han hålla för sig själv i lördags. Den här dagen var det personalens och medborgarnas protest som stod i fokus, förklarade Anne Lindlöf på Kommunal, som arrangerat demonstrationen tillsammans med Föräldraupproret.
Politikerna kommer att få chansen att säga sitt vid ett stort möte på Wisby strand den 19 april.
- Jag hoppas att ni alla kommer med och visar samma stöd och glöd den dagen, sa Daniel Sundberg från föräldraupproret.

Rungande nej

1 300 gotlänningar sa ett rungande nej till de stora besparingarna inom barnomsorgen i samband med demonstrationen i lördags. Många demonstrerade för allra första gången. Nu ville de säga ifrån.